Penna på väg, tack >>>

   Chelsea, så började det

Jag måste tillstå som Chelseasupporter från 1969-70 då allt började så den resa vi fick i Champions League 2011-12 då Chelsea vann var något i hästväg.  Vändningen mot Napoli då det verkligen tog fart med Ivas avgörande mål fram till Drogbas straffspark i finalen mot Bayern. Semifinalen mot Barcelona (de oslagbara) då Ramires reducerade strax innan halvtid kände jag hur chansen till final växte. Kampen mot klockan var oerhört nervös så när Fernando Torres kom ensam med Valdes och gjorde mål visste jublet inga gränser. DET GICK ATT SLÅ BARCELONA. I finalen så kändes det som allt gick emot, mål i näsan i 83:e minuten, i Lejonets kula mot Bayern Munchen verkade som omöjligt. Men vi hade ju DIDIER DROGBA!!! Förlängning och straff emot tidigt förlängningen men Cech räddar. Sedan straffar  och tidigt undeläge med 0-2 men återigen så räddar Cech och vi slår säkra straffar. Sedan får DIDIER DROGBA avsluta med sista sparken, i sista matchen med Chelsea avgöra vilket var helt underbart. En tid av 42 års väntan var över och lyckan var total. Hela anspänningen av detta pendlande mella hopp och förtvivlan är något som kommer att bli svårt att vara med om igen. Jag har DVD:n från denna säsong men när jag kommer till finalen och tittar på från 83:e minuten så ryser jag kommer i kontakt med den känsla jag upplevde då. Chelsealejonet tatuerades in på kroppen som en hyllning!