"Kulturbärare" JOHN TERRY

Jag vet inte om jag känner till någon fotbollsspelare med starkare psyke än John Terry.

Han var en stor idol för mig, men han har också gjort mängder av omdömeslösa saker som gjort att mitt idolskap kanske förändrats.
Min beundran för honom som fotbollsspelare är dock fullständigt opåverkad av det. I mina ögon är han de två-tre senaste decenniernas bäste engelske försvarsspelare! Rio Ferdinand t ex når inte ens upp till de uppdragna strumporna.
Precis som Maradona måste man se på fotbollsspelaren och man måste skilja denne från människan. (Även om jag tycker oändligt mycket sämre om Maradona som människa än jag tycker illa om JT som privatperson).

Jag tycker också att hans imitation av japanska skolflickors mode med strumpor över knäna är rätt ovärdigt en fotbollsspelare, men det får vi föra upp på kontot för excentriciteter.

Han är inte längre den snabbaste försvararen jag vet, men oj så han kompenserar det med spelintelligens och positionsskicklighet. Visst har han råkat illa ut, inte minst när han halkade mot Arsenal, eller när han halkade efter att fintat bort van den Sar i Champions League-finalen i Moskva. JT är inte en spelare med tur, men han är en spelare som aldrig någonsin under några omständigheter viker ned sig. Eller ger upp. Som sagt, psykiskt förmodligen en av de starkaste spelare som spelet fotboll någonsin har sett.

Hans huvudspel är av högsta kvalitet, även om han numer är rätt påpassad i motståndarnas straffområde. Vi ser det inte så ofta, men som Englands förre förbundskapten Sven-Göran Eriksson har vittnat om är han en av engelsk fotbolls mest tekniska spelare, och förmodligen utan tvekan den mest tekniske försvararen. Vi har sett glimtar av det under åren, men till skillnad från vissa (ganska många) mittfältare och forwards försöker John Terry aldrig någonsin sig på att briljera med sin teknik. Han väljer alltid det enkla, raka, effektiva spelet och alternativet. Men jag lovar, han klarar mer än någon svensk försvarare någonsin gjort i ett teknikprov eller ens i en bolljonglering!

Han starkaste sida är nog ändå den mentala.

Få spelare i världen har gått igenom värre kriser, hatats mer av motståndarfansen eller haft förmågan att sätta sig själv i löjliga situationer. Hans omdöme utanför plan är inte i närheten av hans omdöme som fotbollsspelare. Han tar emot oerhört mycket förolämpningar, psykningar även av motståndarna under matcherna. Ändå står han där, till synes opåverkad och gör stormatch efter stormatch när de flesta spelare skulle valt att stanna hemma under täcket och tycka synd om sig själva. (Det tycks för övrigt, detta att sätta sig i idiotiska situationer, vara en familjeegenhet då både hans bror, far och mor skämt ut sig rätt ordentligt under åren).

Jag vet inte någon spelare i modern fotboll som får höra mer skitsnack, mer hat (ja, det är rent hat), fler förolämpningar än John Terry får göra. Det framkommer inte alls i tv-sändningarna. Men oj så det märks på plats. Inte ens West Ham-fansens förlöjliganden av Frank Lampard kommer i närheten.

John Terry står rak och ärlig i de stormarna. Det måste även idoterna som hatar honom respektera. Jag beundrar det. Mycket.

Vi som varit med ett tag kan berätta om nattklubbsskandaler, skandalen då väldigt obetänksamma yttranden om World Trade Centerkatastrofen på en flygplats, den påstådda (osanna) otrohetsaffären, och andra sådana rykten (obevisade) och nu senast vad han kan ha sagt till Anton Ferdinand.

John Terry har stått rak genom dem alla. Låt oss bara kommentera två av dem. Lögnen som News of the World (nu nedlagd efter oräkneliga falska och lögnaktiga artiklar och grovt oetiskt uppträdande, även för journalister) och lite om Ferdinandaffären.

Vi vet idag att News of the World helt och hållet ljög ihop historien om att JT skulle haft en affär med förre lagkamratens Wayne Bridges före detta sambo. NoTW har fått be om ursäkt och har betalat stora skadestånd, inte till JT som aldrig begärde det utan till Veronica Peroncell som var den andra beljugna parten i affären. Peroncell sökte stöd och fick det hos JT efter separationen från Wayne Bridge, ändå valde Bridge att tro på massmedia istället för på fakta och skämde därmed ut sig för all framtid (om han ens har någon som fotbollspelare idag) och behandlade JT vedervärdigt. Han kontaktade aldrig JT eller tydligen ens Peroncell för att kolla fakta i historien, fast han och Peroncell vid tillfället redan var separerade. JT fick ta otroligt med skit för den här lögnens skull och stod rak i alla stormarna. Värst av alla svenska medier var den värsta sktisnackarartikel jag sett i svenskt massmedia av Marcus Christofferson på fotbollskanalen.se (en väldigt opålitilig och ganska usel sajt om fotboll även i övrigt). Jag skäms än i dag å Christofferson vägnar för det han gjorde, men han reagerade nog mer som den liverpoolsupporter han är än den ytligt seriösa journalist han är på Observer.

Inte ens den påhittade versionen om JT kommer dock ens i närheten av vad Ryan Giggs gjorde sin familj, vilket är bevisat sann. Ändå är det bara JT som skämdes ut och som än idag för lida för NoTWs lögner. JTs idotiska misstag var att han begärde en av de här munkavleförbuden som engelsk lagstiftning ger möjlighet till, det väckte varje möjligt rykte om ingen rök utan eld. Giggs gjorde samma sak, men då andra inblandade valde att stå för sanningen stod han där som den lögnare han var. Observera alltså att alla inblandade, och påstått inblandade i JT-lögnerna förnekade och fortfarande förnekar att något hände.

Vad det gäller Anton Ferdinand vet vi ännu inte vad som är sant. JT har gett sin version, i en öppen och ärlig (till synes) version. Anton Ferdinand dock har gett flera olika versioner och stått för flera olika ståndpunkter i det hela. JT måste nu möta ett civilt åtal som verkar vara mer prejudicerande än ärligt talat befogat. För mig verkar det helt och hållet handla om något som totalt ryckts ur sitt sammanhang och det vet vi, är sällan hela sanningen. Vi får väl se i februari vad som verkligen gäller. En domstol är åtminstone betydligt mer trovärdig än mediernas fördömanden. Fast jag är rätt säker att även en friande dom lär inte fria JT i hatarnas och de fördomsfullas ögon. FA väntar i kulisserna med en lång avstängning, men deras händer är just nu bundna. De kan ju inte förekomma den juridiska processen och stänga av JT som de gjorde med Luis Suarez på väldigt grumliga grunder för rasistiska uttalanden på plan.

Vi som såg JT mot Tottenham såg dock hans moraliska styrka, mod och förmåga att sätta fotbollen över sina personliga tragedier. Bäst på plan, åtminstone bäst i Chelsea i mina ögon i den matchen. Min beundran för det är enorm även om jag som sagt kanske inte skulle valt JT som en privat vän efter det jag vet om hans dåliga omdöme vid sidan av planen (och det värsta av allt det var hans, och hans agent framförallt, flirt med Manchester City för några år sedan. Agenten fick dock sparken efteråt så kanske även i det var JT mer oskyldig än vi leddes att tro efter medias drevkampanjer mot honom).

John Terry gör ingen hemlighet av att hans största dröm när karriären är slut, är att bli manager för Chelsea. Han går alla kurser han kan och han siktar stenhårt och målmedvetet på en managerkarriär. Och jag ser inga skäl till varför han inte skulle lyckas, trots mediernas kampanjer mot honom som person, för fotboll och praktiskt ledarskap kan han! Vi vet också från mängder av vittnesmål från spelare i Chelsea vilken vän, föredöme och stöttepelare han är för alla nya spelare och även de äldre. Alltid där, alltid uppmuntrande och alltid den som tar initiativ till att förstärka spelarnas moral och känsla för Chelsea. Även den som tvingar nya spelare att sjunga en sång offentligt för de andra (något jag personligen skulle varit väldigt rädd för, men så är jag så omusikalisk som det är möjligt att bli).

Även om han idag aldrig uttalar sig (och det skulle inte jag heller göra efter hur medierna behandlat honom, värst av alla i engelsk fotboll i modern tid skulle jag nog påstå). Därför är det lätt att vara okritisk och faktiskt tro på skitsnackarna, men som vi Chelseafans så väl vet - bara för att man skriver i en tidning eller webbsajt vet man faktiskt inte saker och ting.

JT är vår kapten, vår ledare och som även Capello insett kommer ingen annan engelsk fotbollspelare ens i närheten av JTs ledaregenskaper på plan och i omklädningsrummet oavsett mediernas lögner kring honom. Rio Ferdinand var ett skämt i jämförelse som engelsk lagkapten. Hur de nya sakerna kring uttalandena kring broder Ferdinand (och Rio har inte varit sen att ge igen för att han blev petad som kapten) påverkar det är svårt att säga. Som jag ser det är det civila åtalet ett försök att skapa prejudikat och betydligt mer ett resultat av starka påtryckningar från anti-Terry-falangerna inom engelsk fotboll och media än verkligen befogat. JT förnekar inte att han sa något dumt under matchen, men menar att det också måste sättas i sitt sammanhang, att han reagerade på vad andra spelare påstod att han sagt. Det är rent poltiiskt motiverat. Det var säkert dumt - om han sa något, men alla dumma uttalanden vi gör i livet innebär inte på något sätt att vi är rasister eller något annat vedervärdigt. Det innebär bara att vi säger dumma saker ibland. John Terry är absolut ingen rasist, vilket också samtliga färgade spelare som spelat i Chelsea under hans tid vittnat om.

Vilket dock. lika lite som vid otrohetslögnerna, inte innebär att hatarna på webben inte obemötta får vräka ur sig saker som en del fullständigt vedervärdiga idioter på Viasat Fotbolls facebooksida gör gång på gång. Utan att Viasat försöker moderera det hela. Men så är hela sidan en idiotisk företeelse, precis som det är idiotiskt att ha en person som sitter och citerar valda delar av den i varje tv-sändning. Som om folk inte kan läsa själva! Lägg ned, Viasat!

Som fotbollsspelare är John Terry en Chelsealegend som varit i klubben sedan han var 14 år gammal. Han är banne mig även en engelsk fotbollslegend lika stor som de flesta andra. Även om historierevisionisterna försöker få honom till en West Hamprodukt för att han spelade några enstaka matcher som barn för dem!? Han är den starkaste ledare på plan klubben har haft och förmodligen den bäste försvararen också. Han har dessutom förutom enstaka spektakulära misstag och olyckor varit vår bäste försvarare hittills i år.

John Terry är en sann kulturbärare i Chelsea och minst lika viktig vid sidan av planen som på den. Och han är extremt viktig på planen än idag, som 31-åring.

Our captain, our leader, our legend. John Terry!