Chelsea Swedish Fan Club
22 maj 2024

    Chelsea Swedish Fan Club drar ned

TACK FÖR ALL UPPMUNTRAN. Förhoppningsvis blir det bara en paus på något sätt/L

***

Chelsea Swedish Fan Club kom till redan 14 mars 1970 och har sedan dess följt Chelsea, informerat om Chelsea och stöttat supporterskapet i Norden. Vi erkänner att vi var nästan nedlagda under de svåra åren i början av 80-talet när huliganerna kidnappade vår älskade fotbollsklubb. Vi avstod, tackade nej, under den perioden att fortsätta vara den officiella supporterklubben för Skandinavien som vi vann erkännande som under familjen Mears. Under den nye ägaren Ken Bates ville klubben ta kontroll över supporterklubbarna och integrera dem.(läs: tysta dem). Något som innebar att vi skulle förlora vår röst att få kritisera saker vi inte kunde stödja, som Ken Bates planer på att elektrifiera stängsel runt Stamford Bridge. Han ville göra det för att stoppa huliganerna, men det var ändå så fel.
      Ken Bates var inte en ägare vi uppskattade. Han revanscherade sig ordentligt under 90-talet när han skänkte rättigheterna till namnet och marken där Stamford Bridge står till supporterna för att stoppa giriga fastighetsspekulanter att köpa klubben och lägga ned den. Tack för det. Det har gett Chelseas supportrar ett unikt inflytande som de utnyttjat på ett bra sätt och som lagt hämsko på en del idiotiska planer som det ryktats om under åren. (CPO, Chelsea Pitch Owners, är viktiga spelare i Chelsea och Chelseas framtid)

Vi har fått uppleva framgångarna under Premier League-tiden. Vi har sett Chelsea växa från en populär och älskad klubb till en av de världsledande klubbarna även om de senaste åren inte riktigt matchat klubbens storhet på det sportsliga planet. Chelsea är en världsklubb, till och med större utanför England än inom England. Med det menar vi att vissa engelska klubbar i inhemska medier betraktas som större på grund av viss historik, men utanför England är Chelsea större och mer populär än vad flera av de klubbarna är. Kanske har CSFC.SE och Chelsea Swedish Fan Club har en mikroskopisk del av den framgången.

CSFC.SE är en unik plats.
Helt ideell, utan någon sponsring, utan reklam och med mängder av fakta -oavsett vad man tycker om våra åsikter om Chelsea. Faktum är att vi betalar för att vara Chelsea-fans, precis som alla de som betalar för att gå på matcher eller prenumera på allt dyrare tv-abonnemang för att kunna följaoch stödja klubben.
Ingen annan sajt vi känner till stödjer Chelsea utan att tjäna pengar på det.

CSFC.SE startade i början av 90-talet när Internet eller som det då hette The World Wide Web kom. Från början fanns vi via andra plattformar, men ganska snart hade vi vår egen, CSFC.SE.

Sedan dess har vi publicerat nyheter, fakta, åsikter, notiser, kuriosa, rykten och skvaller om Chelsea dagligen. 365 dagar om året. Varje dag. Vi har försökt att tydligt, till skillnad från de flesta medier, skilja på fakta=nyheter och skvaller=rykten.

Vi erkänner att vi gjort det allra mest för oss själva. Vi borde och kunde gjort ett bättre jobb att marknadsföra oss, kanske.

Vi har fått känna på uppskattning. Vi har fått höra kritik. En del så löjlig att den mest varit skrattretande, som skit för att vi följer Chelsea Women med nästan lika stort fokus som Chelseas män. Vi lever i en modern värld och grottmän (för det är bara män) som inte kan skilja på herrfotboll och damfotboll och se att det är samma sport men två olika idrotter, tja vad ska man säga om dem?

***
Vi har dock nått en gräns.

En gräns som satts av våra nya ägare, BlueCo. De hittills sämsta ägare klubben någonsin har haft.
Man kan säkert diskutera Roman Abramovich i ett vidare ljus men ingen kan säga annat än att han var en väldigt bra ägare av Chelsea. Han stöttade, finansierade och stödde klubben. Än viktigare var att han engagerade duktiga människor och lät dem göra jobbet. Visst var han lite väl pigg på att sparka folk, vi kan fortfarande inte ens gissa varför Carlo Ancelotti fick lämna. Men det var han sannerligen inte ensam om i fotbollsvärlden.

Nuvarande ägare har valt att rensa ut nästan allt det Chelsea som skapades under Romans år. Inklusive vinnarkulturen. Kulturbärare har fått lämna, från spelare ned till planskötare. De har rensat den medicinska avdelningen och ersatt dem med folk som av resultaten att döma verkligen inte levt upp till jobbeskrivningen att hålla spelarna friska. Antalet återfall bland skadade spelare är helt unikt och kan bara ses som ett extremt misslyckande från den medicinska avdelningen - och vi ser inget att de ens tar ansvar för det.
Den sportsliga ledningen har ersatts av ja-sägare med småklubbsperspektiv. Med det menar vi att de ser Chelsea som en lagerhållningsfabrik av talanger för framtida vidare försäljning som binds upp av de längsta möjliga kontrakt de kan bindas upp med. Allt medan erfarenhet och framförallt Chelseahjärtan ska bort. Spelare bara betraktas som ekonomiska tillgångar där akademispelare som ägnat hela sin ungdom åt Chelsea är som mest attraktiva att sälja då de ger störst vinst då de inget kostat att värva,för att istället värva in spelare som saknar engagemanget och som ännu ej (de flesta) bevisat att de på något sätt är bättre. Att de är de som för Chelsea vidare, att det är de som vet vad Chelsea är, spelar ingen roll för de är bara poster i ett bokslut. Chelsea har tvingats sälja sina bästa spelare förr, som Jimmy Greaves, Ray Wilkins med flera men då oftast på grund av nedflyttning eller än oftare för att rädda usel ekonomi, inte för att man förköpt sig på unga talanger för vidareförsäljning utan en tanke på hur de ska integreras och bidra på plan.

Det är ägare som tror de kan något och inte lyssnar på de som kan något utan ser till sig att omge sig med människor som bockar och bugar och håller med. Vi gillar inte det. Vi tror inte på det, varken i klubbar, organisationer, föreningar eller företag, kanske inte ens i familjer. Det är ägare som vi inte kan lita på. Vi tror inte de vill Chelseas bästa. Vi tror det enda som intresserar dem är att se hur mycket pengar de kan klämma ur sitt ägande av Chelsea. Oavsett vilken skada de orsakar.

De senaste säsongerna har varit enormt frustrerande med usel kommunikation ut till fansen, men usla resultat och allra värst uselt spel utan hjärta så många gånger på plan. Vi har sett hur spelare satt sina egna stora egon (och även kritiserats av spelare med Chelseahjärtan för det) före laget. Spelare som nästan slagits internt för att stjäla straffar från vår straffläggare, som inte tackar publiken, som tar flera dussintals kort för protester, snack, bortsparkade bollar och andra idiotier med mera. Vi har sett hur ständiga reaktioner på mediernas kortsiktiga perspektiv underminerat vad som borde vara stöd inom klubben. Vi har sett Chelsea lägga av att försvara sig i slutet av matcherna och förlora massor av poäng. Vi har spelaregon gå före klubben så många gånger både i spelet och utanför plan.
    Vi har själva agerat och framförallt reagerat på det kortsiktiga sättet och vi gillar det inte hos oss själva även om fotboll är ett känsloengagemang och det försöker vi inte dölja. Vill inte försöka dölja, men allt upp och ned under säsongen har tagit på oss. Frustrationen har tidvis varit större än kärleken till Chelsea och det har vi inte mått bra av.

Chelsea började äntligen klicka och den förste att ta ära för det var Todd Boehly. (Han som förstörde klubben först även om det kanske var principen som i militären att först bryter man ned alla för att bygga upp det i sin egen image, en princip vi inte tror på - vi tror på att man bygger på det som är bra och förbättrar det och allt annat). Inte managern som äntligen, kanske med hjälp av vissa spelare, som var den som gjorde jobbet.  

Droppen om det nu behövdes, var att klubben sparkade Mauricio Pochettino när de äntligen började klicka och ge löfte om framtiden, för vad som sägs en ung (läs: oerfaren) manager som ska ta över de lagerhållna ungdomarna på långtidskontrakt. Det sägs det var "mutual consent" men det tror vi inte ett dugg på. Det är vad som sägs när managers tvingas bort för att de inte ska förlora kompensationen. Förhoppningsvis var det Pochettino som gav Winstanley, Stewart och Boehly fingret för de vägrade stötta honom framöver på det sätt han ansåg att han behövde. Vi ser det dock som att Pochettino blev sparkad, även om han kanske tvingades avgå (vi vet inte riktigt var skillnaden ligger).
    (Vi kan nu inte låta bli att undra om Emma Hayes ville lämna eller om hon också tvingades bort? Vi hoppas innerligt det var Hayes eget beslut men vem vet med ägare som de vi har).

Just nu saknar vi helt förtroende för ägarna; BlueCo, specifikt Todd Boehly, Behdad Eghbali, Jose Feliciano och den sportsliga ledningen i form av Winstanley och Stewart. Enkelt uttryckt, de förtjänar inte Chelseafansens stöd.

***

Detta är de största anledningarna, samt kanske en svikande tilltro till fotbollen i stort (det är knappt ens en sport längre ibland utan det handlar bara om pengar, spelare omnämns inte med namn utan refereras bara till hur mycket de kostat och tjänar), till att CSFC.SE har tagit beslutet att dra ned.

Vi lägger inte ned. inte än.

Men fram till nya säsongen startar 1 juli kommer vi sluta redovisa rykten, skvaller och annat dagligen. Vi kommer försöka hålla oss till att enbart redovisa fakta, nyheter som stämmer. Viktiga saker. Berätta om vem och när som tar över från Emma Hayes. Bekräfta och tar upp officiella spelarhändelser, övergångar och utgångar. (Vi säger försöka för vi är inte övertygade om att vi lyckas men vi måste försöka).

Vi tar för första gången någonsin en slags semester där vi inte dagligen uppdaterar er.

Vi hoppas ni förstår och respekterar att vi i första hand försöker se om vi kan ladda om batterierna. Vi behöver hitta tillbaka till entusiasmen, kärleken till vårt blå lag, glädjen i att ägna flera timmar dagligen att försöka hitta allt som är värt att veta om Chelsea och dela med oss av det.
Vi vet inte vad framtiden blir. Det blir alltid en ny säsong 1 juli varje år. Alltid en ny chans.

Sköt om er och sluta aldrig vara det finaste man kan vara, en Chelseasupporter.

ALWAYS PROUD TO BE BLUE!


Lindy - vars personliga motto är: Det värsta med att vara en cyniker är att man alltid får rätt.