Chelsea FC


HISTORIK, kortfattat

CHELSEA FOOTBALL CLUB har en lite udda start som idrottsförening. Klubben bildades på en pub i början av året 1905, därför det fanns en arena att spela på. Dock inget lag.

De absolut flesta började precis tvärtom.


 

Det var den kände byggmagnaten Henry Augustus "Gus" Mears (dog 1913) som tillsammans med sin bror J.T. (Joseph Theophilus) hade köpt Stamford Bridge Athletic Ground och en närliggande marknadsplats som grund för den fotbollsstadion Gus Mears drömde om att skapa. Han bodde själv på Fulham Road. Han hade dock problem med finansiering och diskuterade olika lösningar.

Samtidigt erbjöd The Great Western Railway sig att köpa marken för att bygga en godshanteringsplats bl a för kol. Gus Mears övervägde erbjudandet, men inom ett par dagar hade han kontaktat en känd arkitekt av fotbollsarenor och han planerade istället att bygga sin egen fotbollsstadion. Arenan erbjöds till den etablerade klubben Fulham i närheten (Stamford Bridge ligger tekniskt sett inom Fulhams stadsdelsområde, just på gränsen till Chelsea). Men Fulham tyckte kostnaden, 1.500 pund om året var på tok för hög och tackade nej, plus att de då hade rätt nybyggda Craven Cottage att spela på. (Du kan läsa mer om Stamford Bridges historia här, från Backpagefootball Ciaran Kelly >)

Gus Mears vän Fredrick W. Parker (en välkänd finansiär) gillade inte alls idéen att sälja Stamford Bridge utan föreslog då Mears att de skulle starta sin egen klubb med målsättningen att bli en av de främsta i landet. Detta gjorde de på en pub och man diskuterade en hel del olika namn, bl a Stamford Bridge. Det blev dock Chelsea efter grannstadsdelen. Puben hette The Rising Sun och är numera en gastropub känd som Butcher's Hook. Den ligger fortfarande mittemot entrén på Stamford Bridge, 477 Fulham Road.

Enligt krönikorna bet Mears skotska terrier Parker i benet oväntat under mötet på The Rising Sun. "You're damned dog has bitten me. Scotch terrier, always bites before he speaks!", ska Parker ha sagt. Detta tog Gus Mears som ett omen och beslut sig för att liksom hunden ta för sig och gå vidare med projektet: "Go to the chemist and get that leg seen to and we will meet here at nine tomorrow. Then we will get busy." De reste runt och kollade olika stadium som höll på byggas och inte minst i Glasgow. Arkitekten Archibald Leitch fick i uppdrag att bygga till en läktare, The East Stand som stod till 1970-talet, och Chelsea bildades på ett möte som startade 7.30 pm 10 mars 1905.

the rising sun bild 2

Det var Parker som även föreslog namnet Chelsea Football Club och rekryterade den första kaptenen. Fulham var ju upptaget och han tyckte Stamford Bridge fungerade inte på en fotbollsklubb. Det gick inte att ropa "play up Stamford Bridge" ansåg han. Vilket vi nog kan hålla med om.

Chelseas första styrelseBilden är den första kända på Chelseas första styrelse, flera av de närvarande var också med på The Rising Sun när klubben bildades 10 mars 1905. H.A. "Gus" Mears är tredje från vänster i främre raden. Fredrick Parker sitter längst till vänster i främre raden. JT Mears sitter mellan dem. Längst till höger där framme sitter deras svågar Henry Boyer som senare blev ovän med JT Mears om hur Chelsea sköttes. Tredje från höger sittande är Tom Lewin Kinton som drev bröderna Mears skeppsvarv Fulham Crabtree Wharf och var den som främst ansvarade för ombyggnaden av Stamford Bridge till fotbollsarena. David Calderhead, mitten bakre raden, var secretary-manager när bilden var tagen 1908. Det motsvarar ungefär manager idag. John Tait 'Jacky' Robertson var den förste som hade den positionen, men han hade redan lämnat klubben när bilden togs, så korta managerperioder är inget nytt för Chelsea. Calderhead var dock vår mest trofaste manager och ansvarade vid 966 matcher! Edwin Janes stående till höger, ägde puben Chelsea bildades på The Rising Sun, nu Butcher's Hook. Han och hans farbror Alfred ägde ett flertal pubar i området. John Henry Maltby sittande näst längst till höger var klubbens jurist i flera decennier och en annan viktig person i vår tidiga historia. Kvar är bara George Schomberg stående till vänster som var en lokal affärsman, i piskor och sadlar. (Saknades gjorde klubbens ordförande från 1905-1935, Claude Kirby och Earl of Cadogan, en titel som också lär omfatta Chelsea, vars färger, från hästtävlandet, blev klubbens. Chelsea spelade de allra första åren dock i en ljusblå tröja och bytte först senare till kungsblått, vilket blivit allmän blå under åren.)

Chelseas allra första match spelades mot Stockport 2 september 1905. Laget bestod av en irländare, två engelsmän och hela åtta skottar. William Foulke (engelsman), Bob Mackie (skotte), Bob McEwan (skotte), Tommy Miller (skotte), Bob McRoberts skotte), Geordie Key (skotte), Martin Moran (skotte), Jacky Robertson (skotte), Davie Copeland (skotte), Jimmy Windridge (engelsman), Jack Kirwan (irländare).

Första XI

De ansökte till The Southern League och efter protester från Fulham och Tottenham (en av anledningarna till den kända rivaliteten mellan klubbarna) avslogs deras begäran. Man bearbetade då de andra klubbarna i ligan under april och maj samt skrev kontrakt med olika spelare. Med detta i bakfickan gick det till ligans årsmöte och lade fram sin ansökan igen. Med spelarna, den nya arenan och efter ett mycket övertygande tal av F W Parker blev Chelsea invalda i ligans division två.

Efter två år i tvåan blev Chelsea FC uppflyttade, men laget åkte jojo mellan divisionerna trots ett flertal för sin tid mycket framgångsrika och kända spelare. Chelsea har alltid varit duktiga att producera framgångsrika spelare som nått internationella framgångar (men mindre duktiga på att behålla dem). De nådde en enda Cupfinal, 1915 då de förlorade till Sheffield Utd med 3-0. Finalen var känd som Khaki Finalen på grund av det pågående kriget.

Vid ett tillfälle var alla Chelseas forwards (fem stycken på den tiden) landslagsspelare. Men laget var trots det minst sagt ojämna i sina framträdande och varvade bra med betydligt mindre bra insatser. Och så höll det på tills 1955 när man vann ligan och skulle spelat i Europacupens första år. De stoppades dock av engelska fotbollsförbundet som inte ville att engelska lag skulle spela i de europeiska cuperna. Istället fick Real Madrid vinna 1956, men Chelsea tog en sen revansch genom att slå Real Madrid 1971 i Cupvinnarcupfinalen och 1998 i Europeiska Supercupen.

Ligasegern gjorde att man kunde attrahera bra yngre spelare och Chelsea var en av de första klubbarna i England och världen som etablerade en särskild ungdomssektion med lag och professionell träning.

Efter en ny sejour i tvåan kom de upp igen 1963 och under resten av sextiotalet var Chelsea stadigt med bland de främsta lagen i lgian utan att kunna vinna den igen. (plac 5-3-5-9-6-5-3-6-7). De vann dock Ligacupen 65 och gick långt i FA Cupen både det året och året efteråt under managern Tommy Docherty.

I början av sjuttiotalet var Chelsea tillsammans med Leeds det lag som dominerade engelsk fotboll och de vann FA Cupen 1970 och året därpå Cupvinnarcupen.

Åttiotalet var ett katastrof-årtionde där Chelsea ett tag var oerhört nära att åka ned i division tre. Men managern John Neil lyckades rädda kvar laget i tvåan och han rekryterade också en stor mängd oerhört duktiga spelare (ex Nevin, Speedie, Dixon) som hjälpte till att föra laget tillbaka till eliten. Tyvärr stannade inte spelarna länge nog i klubben för att den skulle kunna ta det där sista steget upp.

1993 kom spelande managern Glenn Hoddle till klubben efter att utträttat stordåd med Swansea. Där lades grunden till de framgångar dagens Chelsea har. Efter att strulat med det erbjudna kontraktet och sedan brutit det för att bli engelsk förbundskapten försvann Hoddle och hans stora värvningssuccé Ruud Gullit tog över. Men 1998 hade Gullit alltför länge skjutit på att acceptera det kontrakt ledningen erbjudit honom (som bl a hade gjort honom till engelsk fotbolls kanske bäst betalde manager) och han hade gjort sig impopulär bland spelarna med sina flamboyanta men något nonchalanta stil. Plötsligt fick han därför sparken trots framgångar i det lagbygge som ännu inte kulminerat, men som gjort Chelsea kända som en främlingslegion på grund av det stora antalet utländska spelare. Gianluca Vialli tog över och hade inom fyra månader vunnit Ligacupen, Cupvinnarcupen och Supercupen.

 

Sedan dess har mycket hänt, Chelsea har blivit en av världens ledande klubbar. Enligt en tysk undersökning 2010 världens fjärde populäraste. Vi har vunnit flera Premier Leaguetitlar, Cupvinnarcupen, FA-Cupen, Ligacupen, Supercupen, Community Shield. Vi har fått en ny ägare som satt nya gränser för klubben.

Klubbtitlar >>>