Chelsea FC

 

CHELSEA FOOTBALL CLUB

VERKSAMHETEN OCH ÄGAREN

Chelsea köptes i juni 2003 av den ryske magnaten Roman Abramovich. Vid köpet köpte han även Chelseas aktiebolag Chelsea Village som framförallt förvaltar Chelsea relativt stora fastighetsinnehav. Köpet lär ha kostat Abramovich 1,3 miljarder kr. (Vilket inte var mer än vad själva fastighetsinnehavet lär varit värt.) Han kunde köpa klubben då Ken Bates, förre ägaren hade lånat upp för stora summor och klarade inte räntorna för Chelsea Village. Ken Bates och Chelsea var nära att bli bankrutt.
Nedan får ni också historien innan Abramovich.

Chelsea liksom många fotbollsklubbar drevs som ett aktiebolag till Abramovich tog över. Chelsea var ett aktiebolag efter att Ken Bates fick bort den ursprungliga ägarfamiljen, Mears, som drivit klubben till ruinens brant i början av 80-talet.

Chelsea Village
Tidigare grunden i konstruktionen av Chelsea varr aktiebolaget Chelsea Village som kontrollerade klubben och ägde arenan och alla fastigheter runt omkring den.

Stamford Bridge är ju inte bara en fotbollsarena som efter senaste ombyggnationen tar runt 42.000 åskådare. Stamford Bridge är också hotell, barer, restauranger och kontor bara ett tjugotal minuter från West End. Chelsea Village kontrollerar också souverniförsäljningen som numera är en mycket viktig och stor del av en fotbollsklubbs verksamhet. Chelseas egen souverniaffär (de säljer också på postorder och över internet). Chelsea Megastore är en av världens största souverniraffärer med runt 20 kassor ett par våningar av bra och mycket bra varor samt mer krimskramsiga souvenirer med Chelseas logotyp, spelare och namn.

CPO - Chelsea Pitch Owners
För att skydda Stamford Bridge och namnet från fastighetsspekulanter i början av nittiotalet gjordes en konstruktion som är unik. Rättigheten till marken som Stamford Bridge ligger på bröts ut ur klubben och tillsammans med arenanamnet såldes det för en nominell summa till en stor mängd aktieägare som skulle skydda den rätten, freehold som det heter på engelska. Chelsea gjorde hösten 2011 ett försök att köpa tillbaka rättigheterna för samma belopp men röstades ned på den extra stämma som hade kallats. Visserligen fick klubbens förslag en majoritet men inte tillräckligt stor. En stor del av aktieägarna i CPO tyckte Chelsea dels hade hanterat ärendet väldigt dåligt med kort om tid och ofullständiga aktielängder, dels ville CPO inte ge upp kontrollen över Stamford Bridge bara mot eventuella löften. Förmodligen kommer situationen att förbli sådan tills Chelsea lägger fram ett konkret förslag om flytt, först då kan ärendet förberedas ordentligt och freehold-rättigheterna återgå till klubben så att marken och arenan kan säljas för att finansiera delar av en ny sådan.

Varumärket - se mer info >>>
Chelseas klubbmärke är som alla andra idrottsklubbars klubbmärke också ett varumärke som är skyddat i alla länder. Det är en stor källa till inkomst för Chelsea.

Det är dock inte ett okontroversiellt varumärke/logotyp. Hängivna, äldre, supportrar tyckde väldigt illa om det nya som Ken Bates introducerade och kämpade för att återinföra det gamla klubbmärket med det stående lejonet och staven. Det är också en detalj från det märket som är CSFCs logotyp, då CSFC en gång i tiden startade innan Chelsea bytte klubbmärke.

Det gamla märket var dock kommersiellt oanvändbart då det inte kunde upphovsskyddas. Detta därför grunden i märket, själva lejonet, är den adliga familjen Chelseas (som är patrons av fotbollsklubben) heraldiska vapen och sådana kan inte användas i varumärken annat än av familjen själva. Chelsea och Ken Bates tog därför fram den nya, grafiskt snygga logotypen.

Fotbollsnostalgikerna har dock svårt för den, men de borde komma till sans när de vet att även lejonet med staven inte var Chelseas första klubbmärke. Fram till 1952 hade man ett vansinnigt fult märke med en pensionär i armékeps på. Chelseas kallades då också The Pensioneers. Anledningen var att bredvid Chelseas arena fanns ett ålderdomshem för gamla soldater. Klubebns dåvarande starke manager Ted Drake (soms tod bakom klubbens hittills enda ligavinst 1954-55) bytte dock ut det och Chelsea började marchen till att bli en av Englands mest älskade och omtalade klubbar, trots relativt få framgångar i ligan (jämfört med grannar som Arsenal och klubbarna från mellersta England).

VId firandet av 100-årsjubilet 2005, bytte klubben tillbaka till den nygamla grafisk profilen, om än med små justeringar. Ni ser nuvarande klubbmärke ovan artikeln. Läs mer och se alla klubbmärken Chelsea har haft. >>>

Ägare
Roman Abramovich

Roman Abramovich, tidigare rysk affärsman, numer bosatt i England mestadels äger Chelsea helt och hållet men har redan förklarat att kontrollen över klubben kommer att övergå i äldste sonens Arkadijs (Arkadey) kontroll i framtiden.


Vem kontrollerade då Chelsea Village, som i sin tur ägde Chelsea FC, före Roman Abramovich?

Man brukar ju säga att Ken Bates var Chelseas ägare. Det var dock en sanning med modifikation för Ken Bates ägde bara 17,7 procent av aktierna. Det finns en större enskild ägare, nämligen dödsboet efter Matthew Harding. Matthew Harding utmanade i mitten av 90-talet Ken Bates om kontrollen och ordförandeposten. En sannsaga med inslag av Dallas och de bästa såporna. Harding var också den som hade fansens stöd rakt igenom då Ken Bates ofta kritiseras för en viss girighet (å andra sidan utan hans stenhårda ekonomiska kontroll hade klubben han köpte för ett pund, inklusive skulderna, överlevt!) Matthew Harding omkom i en helikopterkrasch på väg hem från en match 1996. Hans dödsbo som kontrolleras av hans omgifta änka, Ruth Gist, ägde 21,1 procent av Chelsea.

Tekniskt sett skulle därmed Hardings dödsbo egentligen varit ägare till Chelsea. Men i Chelsea Village fanns också två stycken holdingbolag vars ägarförhållanden och ursprung är minst sagt mystiska. Ingen alls, inklusive (säger han själv) Ken Bates vet vem som stod bakom dem.
Chelseas störste ägare är det Guernseybaserade holdingbolaget Swan Management. De hade 26 procent av aktierna och hade alltid gett Ken Bates fullmakt att agera i deras intresse. Havering är ett annat Guernseyregistrerat bolag som hade en ansenlig del av aktierna, och som också alltid stöttat den bufflige och kontroversielle Ken Bates. Man spekulerar i att bägge bolagen kan kontrollerats av utländska intressen, men ingen vet då företagen är registrerade på Guernsey just på grund av den stränga företagssekretessen.

En annan storägare var förre it-entreprenören och numera miljardären Peter Harrison som också pekats ut som en ny Harding, dvs en utmanare till Bates som makten. Något Harrison själv kategoriskt förnekade och han agerade aldrig så. Han är dock en stor fotbollssupporter och hade investerat i bolaget just på grund av sitt idrottsintresse.

Tillsammans med Guernseybolagen kontrollerade Ken Bates 52 procent av aktierna i Chelsea Village och därmed Chelsea Football Club. Tills Roman köpte allt och drog bort Chelsea från börsen och gjorde det till ett helägt boalg där han har hela kontrollen. Roman Abramovich har investerat enormt stora pengar i klubben.

upp igen