Vad hände?

Vi vet inte riktigt vad som hände idag i ligacupfinalen? Förmodligen kräver det högre akademiska sportstudier och ordentligt med tid för utvärdering innan vi kan säga vad som hände idag.

Vad vi vet är:
Chelsea förlorade en match vi kunde vunnit. Kanske till och med borde vunnit med tanke på de chanser som skapades i andra halvlek. Ändå hade Chelsea inte ett enda skott på mål! Trots det var vi närmare segern under ordinarie tid än City.

Vi vet att en av spelarna valde att mycket nonchalant slå en hoppsahopp-straff som alla visste han tänkte göra och som framförallt målvakten visste han skulle göra. Dessutom slog han den uselt då han märkte att målvakten inte för en tiondels sekund gick på det han visste skulle komma.

Vi vet att City slog in en straff mer än Chelsea, knappt då Kepa Arrizabalaga var väldigt nära att rädda den.

Vi vet att Chelsea gjorde en insats de ska ha jättemycket beröm för och det kanske gör det extra trist att det inte gav utdelning.

Det här är vad vi tror hände: OBS detta är bara omedelbara funderingar utan värderingar direkt efter en underlig match.

Vi såg ett lag som vi tolkar det på flera sätt visade att de har inte förtroende för sin manager!
Det var inte bara Kepa, men vi kommer tillbaka till det.

Vi såg att Sarri äntligen ändrade sin modell och anpassade laget till motståndet, matchens betydelse och omständigheterna.
      Eller gjorde vi det!?
      Vi trodde det men när vi tänker tillbaka kanske vi såg ett lag som bestämt sig för att ge allt, kämpa in i det sista och verkligen försöka visa vad de som spelare gick för. Oavsett spelmodell.

Vi såg dock helt klart att Sarri för första gången försökte ändra en matchbild med sina byten. Det var inte raka byten som han gjort i så gott som varje match och varje situation hittills. Han satte in Callum Hudson-Odoi när vi alla förväntade oss Gonzalo Higuain. Han satte in den mer offensivt lagde Ruben Loftus-Cheek när vi alla förväntade oss Mateo Kovacic.
    Det var väldigt uppmuntrande.

Men vi såg också att han startade Eden Hazard som falsk nia och det fungerade inte alls. Ändå gjorde CSFC Eden Hazard till vår Man of the Match i mycket hård konkurrens med Antonio Rüdiger.
    Så varför! Jo därför vi såg en spelare som helt kom bort i första halvlek när han försökte spela där han skulle enligt spelplanen. I andra halvlek, få kommenterade det men det var uppenbart, valde Hazard att driva tillbaka in i sin vanliga position mestadels och plötsligt påverkade han matchen som bara han kan.
    Var det på managerns order, eller var det Eden Hazard som på eget bevåg valde att göra det han tyckte var bäst för laget? Och sig själv!

Vi såg ett City som överraskande, det är svårt att avgöra på en tv-ruta där kameran bara följer bollen, valde att inte offra Aguero på att neutralisera Jorginho på samma sätt som på Etihad. Det var en överraskning. Jorginho tog minst två tredjedelar av matchen på sig att upptäcka att han faktiskt kunde gå framåt offensivt på ett sätt vi sällan sett honom göra.

Vi såg en N'Golo Kanté som drev längre ned i plan men också skötte de uppgifter han normalt har under Maurizio Sarri högre upp i plan. Var det planen eller var det N'Golo Kanté som gjorde lite som Eden Hazard, justerade själv managerns plan.

Förmodligen kommer vi aldrig få några klara svar på de frågor som dykt upp under matchen.

Däremot är vi väldigt på det klara med att Emerson Palmieri måste ha spelat till sig en startplats då Marcos Alonso (som CSFC är mycket förtjust i, men...) har haft en förfärlig säsong både framåt men allra mest bakåt.

Så såg vi ett direkt uppror mot en managers ogenomtänkta order. En spelare som vägrade gå av och som därför efter och under matchen dömdes ut totalt av en fotbollsvärld som anser att managers order gäller oavsett om denne gör rätt eller fel.

Var det verkligen så enkelt?
Kepa hade just gjort en mycket viktig räddning i en väldigt trasslig situation. I den tycktes han sträckt sig lite även om symtomen tydde på kramp. Något vi aldrig sett hos en målvakt, men det är ju bara som det såg ut - vi har ju ärligt talat ingen aning om vad som hände.
    Någon minut senare ville han igen ha behandling. För vad som verkade vara kramp men som ändå inte tycktes behandlas på det sätt kramp brukar behandlas med sträckning utan snarare massage av vaden.
    Under tiden påbörjar managern ett målvaktsbyte då det kommer att bli straffläggning. Managern avvaktar alltså inte det medicinska teamets utlåtande och omdöme.
    Målvakten Kepa Arrizabalaga kommer upp och känner sig helt klar att fortsätta matchen när han upptäcker han ska bytas ut. Något han vägrar. Fel på många sätt men mycket förståeligt.
    Det är ju ordervägran enligt många då chefen, managern bestämmer. Och där skulle vi kunna stanna och skylla allt på Kepa som så många i medierna och på sociala medier gjort.
    Ändå: är inte felet lika mycket managerns som inte tar till sig information från det medicinska teamet utan tänker sätta in en kall målvakt. För nej, vi tror inte en sekund det var för att det var planerat att byta målvakt för att Caballero skulle vara bättre på straffar (vilket vi inte har en egentlig aning om han är). Hade det varit planerat hade det säkerligen sagts innan och Kepa skulle inte blivit fullständigt ställd.
    Sedan ser vi en manager och en assisterande manager som fullständigt går upp i limningen för att spelaren inte vill byta då han känner sig helt ok. Managern får raseriutbrott och är på väg att lämna arenan. Domaren kommer över för att prata med dem och plötsligt accepterar managern, trots att det närmast ryker ur öronen på honom, att målvakten ska vara kvar på plan. Kanske för att han äntligen lyssnat till de som faktiskt har som jobb att bedöma en spelares fysiska status (kom ihåg när Mourinho skämde ut Chelseas matchläkare för att hon gjorde sitt jobb när Eden Hazard fick ont i en match tidigt hösten 2015). Det ledde och var första stora steget till Mourinhos ras hos spelarna och deras förtroende.
    Nyckeln är om Sarri ville byta för att han trodde Kepa var skadad eller för att han ville ha en annan målvakt under straffläggningen. Svaret på den frågan verkar helt klart vara alternativ 1. Åtminstone om vi ska döma från några av reaktionerna.

Sedan står det var och en fritt att döma Kepa för att han inte gick av. Men något svartvitt svar på det som hände kan vi inte köpa så att säga.

David Luiz var den ende spelare som försökte förstå situationen. Lagkaptenen César Azpilicueta sa efter matchen att han var för långt bort för att greppa situationen. Ingen annan spelare ingrep eller försökte påverka, vilket tolkades som att spelarna tog ställning mot managern.

Maurizio Sarri sa efter matchen när han lugnat ned sig att han inte hade några problem med situationen. Vilket kanske var mer diplomatiskt än sant. Uppenbarligen var han rosenrasande just då. Men i någon intervju medgav han att han hade agerat utan invänta information.

Vi som satt bredvid kan tolka det som spelaruppror av sällan skådad sort då en spelare vägrat gå av. Vi kan också tolka det som en manager som överreagerar och tar fel beslut och tvingar två spelare (Kepa och Caballero) in i en omöjlig situation.

Många ser det som rena revolutionen av spelarmakt. Kanske, men kanske är det så enkelt att det hela byggde på ett rent missförstånd och det hela hade kunnat undvikas genom bättre kommunikation från plan till bänk och tvärtom?

CSFC vägrar döma någon i det här läget, men vi vet ju att alla andra gärna gör det. Krisrubrikerna i Daily Mail och de andra blaskorna alltifrån Sebastian Mattsson i Expressen kommer att försöka göra det här till något det kanske är men som det kanske inte heller alls är.

Den enklaste tolkningen dock är väl den, att spelarna känner inte förtroende för Sarris beslut. Därför justerade de själva spelplanen och en spelare kände sig förödmjukad och förnedrat över att tas av just efter en stor räddning i en situation då han kan bli hjälte för hela klubben. Istället blev det ägg i ansiktet på alla inblandade. Sarri blev förödmjukad av hans vägran att gå av och ledningen blev förödmjukade av att de visade osäkert ledarskap och ändå inte tvingade bort honom.
    Om det är den sanna versionen.

Kanske är det så enkelt att alla hade fel och ingen rätt. För oss hade det rätta varit att Kepa hade gått ut till linjen och pratat med managern, istället för att båda valde en konfrontationell attityd mot varandra.

Det talas om respekt och brist på respekt. Oprofessionellt eller vad som helst. Vi tar inte ställning för det ena eller det andra.

Det spekuleras nu i att antingen Kepa eller Sarri måste bort från klubben.
Vet ni vad, från vad som hände i den här matchen tror jag varkendera kommer att hända. Men det kommer att bli intressant att se vem som står mot Tottenham på onsdag! CSFCs grundtips; han heter Kepa Arrizabalaga om det inte var en skada i som drog igång det ljumskproblem han hade som fick honom att stå över Malmömatchen. Säkra är vi förstås inte, vi är aldrig säkra på något som händer i Chelsea numer.

CSFC är dock långt mer bekymrad över spelare som ska spela allan och göra sig märkvärdiga i något så viktigt som en straffläggning. Lär av Eden Hazard. Han slår aldrig samma sorts straff två gånger, han gör sig inte lustigt mot målvakterna. Vilket vi finner respektlös många gånger även om det kanske är kul att se trixande gå hem, men inte i en en direkt avgörande final. Då sätter man straffen och struntar i att göra sig märkvärdig. Särskilt när alla vet att man tänker göra så, vare det är att göra en panenka eller hoppsasteg eller vad. Det enda Eden Hazard gör vid straffar är att sätta dem, och det enda han gör varje gång är att han tar en väldigt kort ansats så målvakten inte ska hinna reagera på hur han sätter den. Kanske David Luiz borde funderar på då han nästan är anfådd då han når fram till bollen.

Som vi sagt ett antal gånger under åren, det är ju aldrig långtråkigt att vara Chelseassupporter. Kanske bör vi dock tänka efter en extra gång innan vi drar alltför stora slutsatser av det här. Vi supportrar alltså för tidningarna kommer att dra alla möjliga slutsatser och döma ut Kepa, några kanske istället dömer ut Sarri...

Chelsea gjorde en bra match men förlorade på straffar. Det har hänt förr. Vi var bättre än Manchester United i Champions Leaguefinalen 2008 och förlorade på straffar. Som exempel. Det viktiga är nu att rädda ligaspelet, genom att med start på onsdag slå Tottenham.

Vi hänvisar också till Chelseas egen hemsida där Sarri medger att det hela var ett missförstånd mellan spelare och ledning. Läs här>>

Eller Kepas förklaring här>>