Veckan kvar

Det finns många, nä massor med Chelseasupportrar, som är missnöjda och gnäller ordentligt. Framförallt från USA och Afrika verkar det som. Det tycks tyvärr rätt ofta gå med modern fotboll under Silly Seasontider.  Gnället beror förstås på att Chelsea enligt dem inte värvat tillräckligt många, tillräckligt dyra, tillräckligt bra nya spelare och slängt andra spelare på utförsäljningshögen. Förbannade videospelsattityd.

Detta står ju väldigt klart nu när det bara är en vecka kvar av det engelska transferfönstret och  Chelsea har bara värvat Jorginho för ca 57 miljoner pund (vilket håller oss på ungefär sjätte plats av värvningskostnader i Premier League).  Rob Green har också kommit men utan extra kostnad för att fylla positionen som tredje målvakt. 

Maurizio Sarri själv har flera gånger sagt att han inte bryr sig som det moderna sättet att betrakta fotboll – att framgång kan bara nås genom att spendera pengar på ständigt nya och andra spelare.  Köpa är ju enda lösningen för de här typerna. Ett synsätt som sprider kalla kårar hos många av våra fans och säkerligen också hos en och annan av våra tidigare managers men som CSFC är stor beundrare av. För liksom Sarri anser vi egentligen att en managers storhet ligger i hur han jobbar med det han har och hur han utvecklar spelare. Inte efter hur stor plånboken är även om vi självklart inte kan säga det också är väldigt viktigt och utan det är det inte möjligt att nå framgång.  Det är i avvägningen hemligheten ligger.

Vi tror nog Sarri har haft förslag på spelare, flera av dem var kanske Napolispelare men det finns säkerligen någon form av överenskommelse att Chelsea och Sarri inte skulle jaga spelare från hans förra klubb för att ägaren Aurelio de Laurentiis, som är en smart, stenhård och mycket frispråkig man, skulle släppa kontraktet och inte bara parkera Sarri på en hylla med yrkesförbud. De mest omtalade var Juventusspelare och kanske kommer det någon därifrån sista veckan, men som redan Conte upptäckte, göra affärer med Juventus är sannerligen inte enkelt. Vi har lyckats bättre att sälja spelare dit än få köpa någon i modern tid.

Överhuvudtaget är den bara dumt, urbota dumt, att tro att köpa spelare bara är att peka på en spelare och dra fram plånboken. Inte ens City som var överlägsna i ligan, som har en överlägsen ekonomisk situation kunde köpa Jorginho. Det är tusentals detaljer som ska stämma och den värsta av dem är att agenterna måste vara nöjda med sin personliga ersättning. En anledning till varför Chelsea oerhört ogärna gör affärer med en viss Mino Raiola. Agenter som lyckats ta sig till en situation där de får betalt både av köpande och säljande klubb dessutom, så det räcker ju inte med att ena parten är överens! Sedan kommer personliga kontrakt, personliga känslor, en brist på spelare av den kvalitet som alla söker, var klubbar är belägna och tusentals andra detaljer till de numer så ökända  s k image rights som satt så många utländska spelare i klistret med spanska skatttemyndigheter, vi nämner bara Ronaldo, Messi, di Maria, Bale men det finns fler.

Chelsea kom femma förra året, särskilt efter en förskräcklig period efter nyår när laget tog den ena oväntade käftsmällen efter den andra av lag ingen trodde skulle slå oss. Watford var en rysare av värsta sort. Bournemouth minst sagt detsamma och den fega ynkliga insatsen borta mot City sitter fortfarande som ett tagg i våra hjärtan. Det var ändå inte så mycket som skiljde till den av medierna så haussade CL-platsen. Något som medierna, mer än spelare själva tror vi, sägs avgöra vilka klubbar som kan köpa spelare som de vill ha. Kanske har Chelsea i sommar fått nobben av någon eller några spelare bara av den anledningen också.

Nu kommer det ändå att hända saker sista veckan. Även om vi kanske inte riktigt tror det händer före måndag. Anledningen är förstås att på söndag möter Chelsea ligamästarna Manchester City i Community Shield. City som fått tillbaka VM-spelare snabbare än vi men det är inget att gråta över men det gör Sarris jobb bra mycket svårare. Kanske inte för den matchen för den tror vi han ger ungefär samma värde som vi gör, det är bara en glorifierad träningsmatch spelad på Wembley. Nej, anledningen är att han helt enkelt inte hinner utvärdera alla Chelseas spelare för att kunna avgöra vilka som ska utgöra hans spelartrupp den här säsongen när tvingande regler om home-grown och annat så begränsar klubbars rörelseutrymme har tagits med i beräkningen. Nu är de spelare som kommer tillbaka som tur var spelare som även en ny manager utan tvekan vet en hel del om, Sarri har säkert också ägnat både en och annan kväll och natt åt att titta på videosammanställningar över de spelare som fortfarande inte fått visa upp sig på träningsplanen inför hans ögon. Sarri vet hur han ska använda Chelseas två bästa spelare; N'Golo Kanté och Eden Hazard i sitt spelsystem. Kanske är han lite mer osäker på Cahill, Batshuayi eller Giroud.

Vad som kanske kommer att explodera i början av nästa vecka är spelarna som inte får plats i hans trupp. Det är många alltifrån den oturligt skadade Kurt Zouma, mittbackskollegor som Omerou, Kalas, Miazga som vi är rätt övertygade om inte finns med i den slutliga truppen. Spelare som vi innerligt hoppas säljs (gärna med buy-backklausuler) istället för lån. Lån borde bara tilllåtas för utvecklingsspelare upp till 22 års ålder. Även på mittfältet finns det spelare i överflöd även om stackars van Ginkel är skadad igen. Men vi tvivlar på att Lucas Piazon finns kvar. Vi är också ganska många som ställer oss väldigt tvivlande till om Tiemoue Bakayoko ska vara kvar men det är sådana val som Maurizio Sarri måste göra. I vilket fall som helst kommer det att vara långt fler spelare som lämnar än som kommer.

CSFC har en känsla att vi kanske inte får någon mer spelare även om klubben brukar göra någon panikvärvning i sista stund varje fönster känns det som.
Vad mer, vi är helt OK med det. Vi är redan inställda på att målet i år inte är ligaseger utan det är mer en dröm och en förhoppning. 2018-19 är ett ombyggnadsår där ny spelmodell ska spelas in, där nya kvastar sopar. Visst, senast det hände vann Chelsea ligan men konkurrensen i år särskilt från City och Liverpool är större än för två år sedan. Målet, ja kravet, är att Chelsea återtar en Champions Leagueplats, helst genom att komma in bland de fyra främsta men vi har även den kända bakdörren genom Europa League. En cuptitel skulle inte alls sitta dumt heller. Det känns absolut inte omöjligt.

Det finns massor med kvalitet i truppen. En hel del som Conte inte var i närheten av att få ut av olika skäl, inte minst skador. Men också personliga preferenser. Han var onekligen lite mycket Mourinho i att han ansåg köpa spelare var viktigast. Morata har det och kanske kan Sarri få ut den. Det är kanske viktigaste nyckeln då den extrema ineffektiviteten och bristen på mål var största anledningen till femteplatsen förra säsongen. Vi har redan sett en Ross Barkley som inte har sett så bra ut och så lovande sedan han slog igenom som tonåring. Han kan bli en nyckelspelare väldigt många Chelseasupportrar redan hade räknat bort och kanske finns det många fler. Så nä, vi är inte oroade om det inte blir fler värvningar. Vi är nästan mer oroade över att Chelsea fyller på med fler spelare av ungefär samma kvalitet som redan finns vilket på pappret men inte riktigt i praktiken ökar konkurransen. För varje manager har sina favoriter, spelare de anser viktiga i sina system och det är något vi aldrig kan komma bort från. Vad Chelsea behöver är den där sortens spelare som helt enkelt inte är tillgängliga även om världen slogs med häpnad när Christiano Ronaldo överraskande lämnade Real Madrid. Vi får inte köpa Kevin Mbappé oavsett om Chelsea skulle kunna ha råd med prislappen, om vi säger så.

Ett Sarricitat vi älskar: “Silly Season is a refuge for weak coaches” 

Det ska bli oerhört intressant att få se en manager som kanske får ägarens tålamod att utveckla sitt spel och framförallt utveckla de spelare som redan finns men som ännu inte tagit sista steget. Detta faktum i sig gör att vi ser fram emot säsongen med stor förväntan och nyfikenhet. Det har varit få stora värvningar jämfört med förra säsongen överhuvudtaget i Premier League men även i övrigt så kanske börjar ett vettigare och mer ekonomiskt sunt sätt att se på fotbollen långsamt växa fram. Fotboll ska handla om att utveckla, inte köpa även om båda alternativen måste finnas men symbiosen mellan dem måste bli bättre för alla parter.

Otroligt uppmuntrande är också de så kallade fotbollsexperterna som totalt dömer ut Chelsea och tippar oss på sjätte plats. LÄGG AV IDIOTER, hur kan ni ens få betalt för sådana förutsägelser ;)

Hade det inte varit för att något mer pinsamt ineffektivt lag än Chelsea kan inte finnas. De spelade skjortan av Arsenal som hade långt fler startspelare, och likt förbannat förlorade Chelsea för de kan ju INTE göra mål. Fortsätter det så är Chelsea inte ens ett lag ovanför nedflyttningen. Det spelar ju ingen roll hur bra ett lag är om de ska missa precis alla uppenbara chanser. Vi är djupt oroliga över världens mest ineffektiva fotbollslag, Chelsea.

MEN, någon måste börja göra mål, omsätta alla chanser som skapas!