2 maj 2016

GRATTIS LEICESTER FOXES! Ni har verkligen förtjänat det.

Självklart ett extra grattis till Roberth Huth och Claudio Ranieri som ju har ett förflutet i Chelsea.

Helt rättvist seriesegrare och mästare. De har varit suveräna i år. Varje gång någon börjar tvivla på dem har de tagit ett steg framåt istället. De har motbevisat alla förståsigpåare och visat att ännu är lagmoral, lojalitet, kärleken till fotbollen viktigare än lönekuvert, mediauppmärksamhet och förstorade egon.

Och näst att Chelsea vinner kunde jag inte varit gladare över en ligasegrare än jag är med Leicester. Jag har också ända sedan Tipsextras tid känt lite extra för just  Leicester.

Därtill kommer att jag tycker oerhört mycket om deras fotboll. Bollinnehavsfotboll finner jag tråkigt, passivt och ibland rent själsdödande. Jag älskar omställningsfotboll som bygger på lagspel, tempo, fart och effektivitet. De ger inte upp och pressar underbart aggressivt motståndarnas bollhållare. Jag har sagt det många gånger, den finaste fotboll jag sett var nog Bayern Münchens under Jupp Heynckes’ sista säsong innan Guardiola kom dit.  De hade allt. Det har kanske inte Leicester, men vilken moral, vilket  Lag – verkligen alla för alla. De ser också ut att varit det lag som har haft absolut roligast på en fotbollsplan den här säsongen.
Vilken moral och vilja deras spelare har visat hela säsongen, tänk om Chelseas hade visat ens en fjärdedel av det – då hade vi inte gjort vår sämsta säsong det här årtusendet.

Så all heder till Leicester och ett stort grattis till titeln.  För en Chelseasupporter känns det extra lämpligt också att avgående mästarlaget följer den engelska traditionen och står hedersvakt för årets mästare.  (Nästa år vill vi dock ha tillbaka titeln).

Min favorit hos dem har onekligen varit N’Golo Kanté, en spelare jag väldigt gärna skulle vilja se i Chelsea. Men även Danny Drinkwater och mittbackarna som dömdes ut, Huth kom ju till Leicester som lån från Stoke där Hughes inte ville ha kvar honom och Wes Morgan har gjort en fantastisk säsong i skymundan. Kasper Schmeichel har växt upp och blivit en mycket bra målvakt. Sedan går det ju inte att komma undan Vardys betydelse, hans direkta och distinkta spel och Årets Spelare Riyad Mahrez – som förtjänade den utmärkelsen lika mycket som Eden Hazard förtjänade den förra säsongen (vi får väl för Mahrez’s skull hoppas att han inte följer Hazards exempel säsongen efter). Jag säger inte att Jamie Vardy inte förtjänade sportskribenternas utmärkelse, men som vanligt visar engelska journalister att står det mellan en engelsk och utländsk spelare vinner aldrig den utländska. (Även om det är lättare för en spelare än en icke-engelsk manager att vinna utmärkelser i England).

Leicesters triumf i år är en stor seger för fotbollen, för romantiken med fotbollen och en saga nästan, men allt det har skildrats på så många sätt av så många så vi nöjer oss med att säga – det är så skönt att det har kunnat hända. Stort tack för att ni visat att drömmen är värd att drömma.

 

Lindy


Besök csfc-facebook: facebook