VICTORY PARADE
Den går att följa på flera medier, Viasatsport, Daily Mail, Guardian, Mirror.... Här är en länk till Daily Mails bevakning. >>>
Den visas också gratis på Chelsea TV, se här >>, ni måste dock registrera er först om ni inte redan är det.
Start ca 13.20 svensk tid.
Det handlade om att ducka för selleri, en upplevelse som säkert kändes oerhört exotisk för de utländska spelarna och JT med flera fick säkert förklara varför. Selleri är ju förbjudet på arenorna i England tack vare Chelseas fans. Inte minst efter en minnesvärd selleriattack mot en viss Cesc Fabregas bl a i ligacupen mellan Chelsea och Arsenal. Idag var det nog med andra känslor Fabregas mottog all selleri som kom flygande. Särskilt i inledningen av paraden. En annan som helt enkelt älskade sellerin var ju Diego Costa som rätt omgående startade ett krig med fansen och kastade tillbaka lika mycket som han fick. Mikel däremot klagar över att fansen försökte döda honom med den blöta grönsaken...
Det var nästan lika bra att se det på Chelsea TV som att vara där. Så om ni kan leta reda på en repris på hemsidan eller så kommer det säkert som highlights på youtube framöver. En underbar upplevelse framför datorn blev det åtminstone.
(För unga fans och de som till äventyrs missat Chelseafansens fascination med selleri kan vi väl berätta att den spelar en viss roll i en sång som Chesleafansen sjunger på arenorna. En sång vi nog får kalla barnförbjuden och som delvis handlar om vad selleri kan användas till, och då menar vi inte kulinariskt!).
Vi kan också notera att Carlo Ancelotti kunde tävlat i Talang jämfört med José Mourinho. Ancelottis version av Volare, con amore (tror jag den heter, jag fick också underkänt i sång) var en ren höjdare jämfört med Mouirinhos inte helt tonsäkra och textglömda version av Blue is the colour. Men vem bryr sig, inte Drogba i alla fall för om det var någon som tog chansen, som tog över showen och som ledde firandet var det Didier Drogba som med osviklig fingertoppskänsla kom tillbaka till Chelsea när det var dags att vinna något igen. Han hade roligt, publiken hade roligt och hur mycket folk som helst hade roligt mellan Stamford Bridge och Parson's Green i SW6.
Priset för blygast gick till Eden (som uttalas som på svenska även på engelska och inte som paradisets trädgård uttalas på engelska), Diego (inför mikrofonen) och Kurt Zouma. Petr Cech höll vad som nog kändes som ett tack och adjötal. Alltid med stil och klass. Flera trevliga intervjuer på resan också.
En härlig upplevelse även långt från SW6. Och som Didier Drogba sa:
WE KNOW WHAT WE ARE!
CHAMPIONS OF ENGLAND!
Besök csfc-facebook:
