Fula affärer, tyvärr

Vi älskar Chelsea över allt annat, nästan, för en del åtminstone. Chelsea gör dock ibland dumma saker och det är faktiskt något vi också måste påpeka för ovillkorlig kärlek är bara något som utnyttjas, det är aldrig ömsesidigt. Okritisk kärlek kan till och med bli något farligt.

Därför måste jag säga att Chelsea som beskylls för det mesta av vissa personer och vissa sportjournalister faktiskt har gett sig in i något sällsynt dumt som jag hoppas de rättar till snarast. Klubben har beskyllts för massor av felaktigheter de senaste tio åren och nästan alla av dem har visat sig vara lögner, överdrifter och rena påhitt av media. Därför blir det kanske ännu viktigare att när något går fel bör vi som stödjer Chelsea också vara bland de första att påpeka att här tänkte man nog fel.

Guardian avslöjade i januari i år at Chelsea har ägarintressen i ett företag som heter Burnaby Investment. Rådgivare till det företaget är superagenten Jorge Mendes (bl a JMs agent) och det leds/startades av förre Chelsea-VD, Peter Kenyon mer känd för sitt affärssinne än för sitt fotbollskunnande (med bakgrund i Nike, Manchester United, Chelsea m m). Guardian har försökt få Premier League och andra att undersöka detta, Chelsea tillämpar som nästan alltid sin kremlinologiska taktik att aldrig kommentera saker och ting. Inblandade i det här är också den enorma agenturen (känd från Hollywood) CAA, Creative Arts Agency. Mendes, CAA och Chelsea är inblandade genom ett företag som kallas Quality Sports Investment. I ett komplicerat nätverk av företag utmynnar det här i Jersey-registrerade Burnaby. (Jersey är en av kanalöarna och kända för sina extremt förmånliga företags- och skatteregler, ett s k skatteparadis).

Vi kommer ihåg hur Chelsea faktiskt försökte gå förbi reglerna och manipulera CPO härom året. CPO är den organisation som Ken Bates satte upp på 90-talet när han omsvärmades av fastighetsbolag som försökte komma åt Stamford Bridge som fastighet. Bates gjorde då sitt bästa drag under hela sin tid i Chelsea och sålde rättigheterna till Stamford Bridges fastighetsanspråk (freehold som är den engelska termen) till supportrarna. Chelsea försökte för några år sedan kringgå reglerna och köpa upp röster i CPO för att ta över de här rättigheterna från supportrarna som äger dem till klubben. Syftet lät gott; att underlätta för Chelsea att bygga nytt eller bygga ut så att klubben får en arena som motsvarar populariteten och efterfrågan på biljetter. Chelsea misslyckades dock totalt och har lovat att låta strukturen och organisationen fortbli vilket gör att Chelseas supportrar faktiskt har ett avgörande inflytande på viktiga områden inom klubbens verksamhet.

TPO, Third Part Ownership
England, Frankrike, Polen och Columbia (!) är länder som förbjuder tredjepartsägande. Något som t ex försenade Mangalas övergång till Manchester City (tyvärr blev det ju klart innan förra helgen!). Det bör påpekas att Eliaqium Mangala själv inte ens visste om att det fanns tredjepartsägare i hans rättigheter inför övergången tilll City! Tredjepartsägande är närmast standard i Portugal, Brasilien och väldigt vanligt i Spanien också. Det innebär helt enkelt att någon annan än en fotbollsklubb har investerat i en fotbollsspelare och äger stora delar av denna. Denna ivestering görs ju självklart med hoppet om svindyr vidareförsäljning. Klubbarna ser det som att ungefär låna i bank för att köpa spelare, men innebär också att klubbarna säljer för stora pengar - men får behålla nästan ingenting. Citys ägare Sheik Mansour är också storägare i en av de stora aktörerna på marknaden, Harlem Springs, kan vi tillägga.

Det här är ett rätt unket sätt att omvandla fotbollsspelare till en slags finansiella rättigheter. Försvararna av systemet hävdar att det ger klubbarna möjlighet att värva spelare de annars inte skulle ha råd att värva. Nackdelen är ju solklar. Konsortierna som äger spelare vill ju ha avkastning och vill därmed sälja spelare så fort bud kommer, och de driver upp transferkostnaderna något oerhört. Det lär förekommit flera affärer i sommar där både spelare och klubb inte ville sälja, men där tredjepartsägare tvingat fram försäljningar! Klart misstänkt är ju t ex den konstiga låneaffären med Radamel Falcao (en Mendesklient). Det fanns också exempel där spelare ville gå till engelska klubbar, men där köpeklubben inte kunde komma överens med tredjepartsägaren.

Bland de största aktörerna på den här inte förbjudna men klart skumma marknaden är agenten Jorge Mendes. Inte minst genom sitt företag GestiFute. (Registrerat i Irland av skatteskäl, trots att Mendes driver sin verksamhet från Portugal).

Tredjepartsägande förbjöds i England efter skandalerna kring Tevez och Mascheranos övergång till West Ham. En härva som är för lång att gå in på men som slutade med böter och ett förbud mot den här sortens affärer. Engelska klubbar som vill köpa tredjepartsägda spelare (och jag misstänker att Diego Costa hade liknande) måste inte bara förhandla med säljande klubb utan också rättighetsägare som äger olika storleksinsatser i spelare. En annat riktigt smutsig sådan här affär är ju t ex Neymars övergång till Barcelona.

Fifa har flera gånger på senaste tiden aviserat att de har som målsättning att förbjuda tredjepartsägande inom fotbollen överallt. De har mäktiga intressanter emot sig och med Fifas bakgrund med korruption och annat är väl inte alla så övertygande om att det intresserat är utan motstånd även internt i organisationen, men för fotbollens skull vore det verkligen det bästa även om det nog är för sent att pressa ned agentarvodena (Chelsea betalar normalt något hundratal miljoner kronor varje år i agentarvoden utöver rena transfersummor!), och de galopperande övergångssummorna som kan hänskrivas TPO.

Burnaby och den härva av företaget som leder till dem sysslar med TPO. Men företaget har inga intressen i spelare på den brittiska marknaden och därmed anses det tydligen organisationerna bakom ligorna och förbunden att det här inte behöver undersökas närmare vad det gäller Chelsea.(Däremot tillhörde faktiskt Ricky van Wolfswinkel som gick till Norwich förra säsongen den här organisationen innan övergången...som ni ser nedan).

Källa. The Guardian

Det är trist att se och läsa om att Chelsea gett sig in i sådana här högst tveksamma, ej olagliga, affärer, vars upphovsman tycks vara Peter Kenyon som satte upp det hela i samband med att han lämnade föreningen 2010. Att Mendes med sina starka band till Chelsea och agenterna Pini Zahavi och Kia Joorabshian som också haft mycket att göra med Chelsea (framförallt Zahavi) är inblandade ökar inte förtroendet.

Chelsea bryter inga regler, men för det är inte ok. Den här sortens affärer och agenter som Mendes, Joorabshian bör Chelsea hålla sig så långt borta från som möjligt. Moraliskt bör Chelsea avveckla alla intressen i Burnaby Investments. Notera också att Chelsea själva aldrig har hamnat i konflikt eller trubbel vid värvningar med tredjepartsägda spelare eller på något sätt brutit mot gällande regler. Ändå vill CSFC lyfta fram det här, för den här formen av modernt slaveri (tyvärr är det rätt term) där spelare inte ens själva vet om att de ägs av andra än klubben de spelar för.

Vi får hoppas Uefa och Fifa gemensamt lyckas stoppa det här, men frågan är om det går överallt. Det borde dock finnas goda möjligheter att komma åt det här genom samarbete med EU i frågan. Precis som skett kring arbetstillstånden för spelare från andra länder.