Chelseafakta från Harri

Harri Hemmi fortsätter bidra till vår kunskap om Chelsea med lite andra artiklar än reseminnen här:

GALEN I CHELSEA

När regerande mästarna Chelsea inleder årets säsong följer miljarder åskådare spektaklet med intresse, avund och fascination. En som troligen är på plats är Martin Wells. Under åren har han offrat osannolikt mycket tid, ännu mer pengar samt ett näsben för «The Blues».

Martin föddes i Paddington 1961 men hamnade i Sverige i mitten på 80-talet. Navelsträngen, i form av Chelsea FC, har han aldrig klippt av.
Det är fredageftermiddag och slagregn över Stockholm när vi träffas på en krog på Södermalm, intill den bardisk som är Martin Wells arbetsplats.
– Min pappa höll på Queens Park Rangers, och hans tvillingbror på Chelsea. När jag var liten såg vi båda lagen, men sen blev det Chelsea.
Martin har verkligen varit med om hela Chelseas resa. Från lindansaråren på 70-talet till huliganbråken som kulminerade på 80-talet till dagens framgångsrika och, tack vare Roman Abramovichs ryska oljemiljarder, ytterst rika Chelsea. Men för Martin är det inte självklart att ligaguldet i våras, det första på 50 år, är den största händelsen i hans 35-åriga karriär som Chelsea-fan.
– Det var ännu större när vi slog ut Arsenal ur Champions League förra året. Men allra störst var nog trettonde maj 1998, när Chelsea vann Cupvinnarcupfinalen mot Stuttgart på Råsunda. Att bo här och ha 30 000 firande Chelsea-supportrar i stan – det var som en dröm att titta ut över Kungsgatan den natten och se alla fans! Det tog flera dagar innan jag var nykter igen.

Men det har funnits svackor också under hans år med «The Blues». När de värsta ögonblicken ska hämtas upp ur minnesbanken säger han, efter lite betänktetid:
– Den där brutna näsan var ju inte kul…
Martin satt på en pub i Swansea som stormades av «sheep shagging welsh scum». Två tänder gick åt pipan, liksom näsbenet, men det värsta var att träffa mamma efteråt.
På vänster underarm har Martin en tatuering med texten Chelsea Skins. Han lät göra den när han var 16 år och något av en hang-around till de beryktade grupperingarna Chelsea Skins och Chelsea Headhunters. Och man kan höra lite, lite nostalgi när han berättar om hur det kunde vara på 70-talet:
– Låg Chelsea under i slutet av en bortamatch skrek vi alltid «On the pitch!». Vi försökte alltid storma planen för att få matchen avbruten. Ingen som åkte på bortamatcherna backade om det blev bråk. Men som tur är blir man ju vuxen trots allt ... Och idag är det bara folk med pengar som har råd att åka på bortamatcherna. Det kostar för mycket.
Inte bara Martin har förändrats alltså. I slutet av 70-talet kostade det ett pund att gå på Stamford Bridge. Idag kostar de billigaste biljetterna 45 pund.
– Men ingen tjänar 45 gånger så mycket som då.
Våldet har försvunnit från arenorna, men samtidigt en hel del av stämmningen. Idag är många av stammisarna på Chelseas hemmamatcher välbärgade; det har blivit status att ha säsongskort. Och många är turister.
– Det är svenskar och norrmän som driver upp priserna på svarta börsen – de är ju beredda att betala sju-åttatusen kronor för en biljett. Det har inga äkta Chelsea-fans råd med.
Så atmosfären har i stort sett försvunnit. Förr sjöng publiken i 90 minuter på engelska ligamatcher; idag applåderas det knappt ens när hemmalaget leder.
– Värst är det på Manchester Uniteds hemmamatcher – de sjunger ju aldrig! «60 000 muppets» sjunger vi alltid när vi är där, för så känns det.
– De enda som har nåt drag är lag som Manchester City, Middlesbrough och Birmingham – de mindre klubbarna som inte är så framgångsrika. Tifo finns ju inte, för några flaggpinnar får du inte ta in på arenorna. Du får inte röka och du får inte svära. Skriker du «fuck» kan du bli av med säsongskortet.

Sett mot ovanstående kunde man misstänka att Martin Wells mattats i sin passion de senaste åren, men inget kunde vara mer felaktigt. De senaste tre säsongerna har han sett 123 Chelsea-matcher på plats, inkluderande matcher i FA- och Ligacupen, Champions League och åtskilliga matcher i ligan, både hemma och borta. Men han prioriterar cupmatcher numera.
– De matcherna gäller alltid så mycket, därför väljer jag dem. En ligamatch kanske är avgörande, men det vet du inte förrän säsongen är slut.
Aha, tänker någon, den här mannen måste vara miljonär och ensamstående. Det är fel. Martin bor med fru och två söner söder om Stockholm och är bartender till yrket.
Sönerna är omsorgsfullt indoktrinerade förstås. Martin har försett dem med så många Chelsea-tröjor att de inte törs vara annat än Chelsea-anhängare, men en mindre revolt är redan ett faktum:
– De kunde inte ens gå när jag tog med dem till klacksektionen på Söderstadion, men tror du inte att de är Djurgårdare båda två idag.
Martin håller alltså på Hammarby i allsvenskan, men han ger inte många pence för spelkvaliteten i den stolta svenska förstadivisionen. Stämningen däremot, i alla fall på ett Stockholmsderby, slår lätt den på en Premier League-match.
– Jag har haft flera Chelsea-polare här på såna matcher och de tror inte sina ögon.

Chelsea har i flera år tillhört toppskiktet i Premier League, men det var med Roman Abramovichs oljemiljarder det sista steget togs. Och även om Abramovich verkar vara genuint intresserad av sin investering – han ser snart sagt alla matcher på plats – så finns det ju ingen garanti för att hans intresse håller i sig. Men risken att Romans miljarder plötsligt ska försvinna oroar inte Martin:
– Que sera, sera. Då får vi se vem som är vem bland fansen. För min del spelar det ingen roll om vi möter Walsall eller Barcelona. Jag har lika kul!


EN VECKA I LIVET FÖR MARTIN WELLS …
…tro det eller ej! (Alla tider är lokala.)

Fredag 24/9
15.00–03.15 jobb

Lördag 25/9
03.15 taxi Götgatan–Cityterminalen; 03.35–04.50 buss Stockholm–Skavsta flygplats; 06.40–07.45 flyg Skavsta–Stanstead; 08.15 Stanstead Express till London; 10.00–13.40 tåg Kings Cross Station–Darlington–Middlesboro; 15.00 match Riverside stadium (1–0 till Chelsea); 18.25–22.20 tåg Middlesboro–Darlington–Kings Cross; 23.10–05.00 hotell, sömn!

Söndag 26/9
06.00–06.45 Stanstead Express till Stanstead
airport; 08.30–11.50 flyg London–Skavsta; 12.20–13.35 buss Skavsta–Stockholm

Måndag 27/9
16.00–01.00 jobb

Tisdag 28/9
16.00–01.00 jobb

Onsdag 29/9
03.35–04.50 buss Stockholm–Skavsta flygplats; 06.40–07.55 flyg Skavsta–Stanstead; Party hela dagen!; 19.45 match Chelsea–FC Porto (3–1); 23.00–05.00 hotell

Torsdag 30/9
06.15–07.00 tåg London–Stanstead; 08.30–11.50 flyg Stanstead–Skavsta; 12.20–13.35 buss Skavsta–Stockholm; 15.00–01.00 jobb

Fredag 1/10
15.00–03.00 jobb

Lördag  2/10
12.00–03.15 jobb

Söndag 3/10
03.15 taxi Götgatan–Cityterminalen; 03.35–04.50 buss Stockholm–Skavsta; 06.40–07.45 flyg Skavsta–Stanstead; 08.15 Stanstead–Victoria coach station; Partydag igen ...; 16.05 match Chelsea–Liverpool (1–0); 21.30–05.00 hotell

Måndag 4/10
06.15 tåg London-Stanstead; 08.30–11.50 flyg Stanstead–Skavsta; 12.15–13.30 Skavsta–Stockholm

/Andreas Andersson
arkivartikel