csfc  AKTUELL LIGAPLACERING,      se även Resultat för målgörare
3 Chelsea FC 29 sp 16 v 7 o 6 f 58 - 30 mål 55 p

21 mars 2013

    Ännu fler Chelseaminnen från Harri

Harri Hemmi, tidigare ordförande och grundare av Chelsea Supporters Sweden gräver vidare med med flera artiklar från sin rika skatt av Chelsea-lore.


ENGLANDS GODASTE FISH & CHIPS , RESA NR 46.

Bokade en veckoresa till London med sambon Inger. Eftersom vi hade ett sent flyg på söndag, så fick vi nöja oss med och se säsongs premiären Southampton-Chelsea live på SKY, på puben Cheers på Kungsholmen i Stockholm, med Åke Larsson och Sverker Källgården. Efter slutresultatet 0-0 och ett antal Coors tog vi flygbussen till Arlanda. Chelsea, Chelsea, here we come....

På måndag var vi tidigt nere på Stamford Bridge för de sedvanliga inköpen i klubbshopen och den första pinten på Cross Eyed Newt. Stötte ihop med en finsk Chelsea anhängare, Jim Koskenmäki, som berättade att det finns en supporterklubb även i Finland, med ett 25-tal medlemmar och klubbtidningen, True Blues. Värvade givetvis Jim till vår svenska motsvarighet CSS och gick själv med i den finska. Senare under kvällen träffade vi vår Chelsea polare Paul Feeney, drog ett par öl och mottog matchbiljetterna som han hade fixat åt oss.

På tisdag tog vi 10:45 tåget från Liverpool Street till Southend-On-Sea, och var framme dryga timmen senare. Större delen av dagen tillbringades nere vid den enorma havspromenaden med nöjesfältet, pubar, och världens längsta pir. Köpte biljetter till kvällens Coca Cola Cup match, och smaskade i oss en jätteportion av vad som sägs vara de brittiska öarnas godaste Fish & chips på den välkända The Fish House, en bit ifrån arenan Roots Hall. En hyfsad arena som tar 12 000 åskådare. Denna kväll kom endast 3 084, varav 500 var tillresta Fulham fans. Vi blev insläppta i direktörsbaren under huvudläktaren för att intaga våra förfriskningar när vi förklarade att vi var på besök från Sverige. Dit hade vi tillträde under halvtidsvilan och efter matchen. Snygg gest. Själva matchen var ingen höjdare, och Fulham vann rättvist med 2-0.

Onsdag och lunch på Drakes. Bakpotatis och Coors. Där träffade vi Ken Bates himself som vinkade oss till sitt bord då vi kom in i lokalen, och hälsade oss välkomna till Chelsea. En mycket sympatiskt man som berättade för oss om planerna att bilda ett Chelsea Worldwide Network. Ett projekt för och försöka förena alla Chelsea supporterklubbar världen över. Jag fick Bates visitkort, och han tog min adress, så nu känner jag mig som lite småpolare med ”Gamle Gråskägg”.

Fem timmar innan matchen mot Middlesbrough satt vi på Rosie`s och laddade upp med lite pints och kunde genom pubfönstret konstatera att Sold Out skylten satt uppe i entrén till West Stand. Hann även med besök på; Cross Eyed Newt, White Hart och Rosie's igen innan avspark.

Chelsea var det klart bättre laget så det kändes rättvist när Di Matteo äntligen hittade rätt med ett välplacerat skott i den 86:e minuten, inför 28 272. Lika skönt när domaren blåste av matchen och säsongens första seger var ett faktum. Glada gick vi till King's Road och puben Adelaide för och avsluta kvällen.

På fredag stod vi återigen på Chelsea Sportsland och fladdrade med Visakortet, för de sista inköpen. På puben mittemot satt ett par irländare från Waterford som hade kommit över för Coventry matchen så det blev ett par öl och lite snack med våra nyfunna vänner.

Lördag, och frukost på Stamford Bridge Restaurant vid 10-tiden. Egg/Bacon/Chips/Beans and Tea för drygt 2 pund, som hittat. Kunde konstatera att det var ovanligt mycket italienare i folkvimlet utanför arenan. Ja, vi har ju några i laget. Vialli effekt kanske?

Två timmar innan matchen var stämmningen som vanligt på topp inne på Rosie's, och det sjöngs för fullt. Matchen följde vi från West Stand. Stämmningen inne på arenan var enormt bra (till och med bättre än mot United ifjol) och även spelet var stundtals mycket bra. 25 024 var dagens publiksiffra. Härligt när Lebouef nickar in 1-0 i den 29:e minuten och Coventry snackar till sig en utvisning. Domaren skyddas av 13 stewards när han går in till pausvilan. Uppretade Coventryspelare har inte protesterat färdigt (Petrescu fick nämligen bollen på handen i momentet innan Lebouef's mål).

I andra halvlek kommer så målet alla väntat på. Efter en fin framspelning av Clarke, så drar Vialli på och gör 2-0 i den 74:e minuten. Hela arenan kokar. Stamford Bridge står upp och vrålar Vialli, Vialli...Själv är jag i sjunde himlen. Tre spelade matcher, 3-0 i målskillnad, och 2:a i tabellen. Vi drar oss mot Adelaide för att fortsätta firandet....hela kvällen.

På flyget hem slog det mig att jag har nu sett våra tre nya importer; Di Matteo, Lebouef och Vialli, alla göra sina första ligamål för Chelsea, och dessutom inför hemmapubliken. Man tackar!!!

Med mig hem (förutom lite gräs från Stamford Bridge) hade jag även biljetter till hemmamatchen mot Tottenham i oktober, då undertecknad är tillbaka igen.

Can't get enough of Chelsea....



Harri Hemmi

Besök csfc-facebook: facebook