Ännu fler Chelseaminnen från Harri

Harri Hemmi, tidigare ordförande och grundare av Chelsea Supporters Sweden gräver vidare med med flera artiklar från sin rika skatt av Chelsea-lore.

Resa #51. Zola uppvaktas på Harlington och South Stand öppnar

Kände plötsligt suget och se Chelsea, så det blev till och boka London igen. Dryga tusenlappen för en flygstol, och en vecka med Fritidsresor. Denna gång fick flickvännen ”Fluffo” följa med.

Innan avresan till Arlanda såg vi Skymatchen Barnsley-Chelsea på Cheers i Stockholm. Som vanligt en hel del CSS folk på plats. Ibland är det enkelt. Idag var det ”barnsligt” enkelt. 6-0 till Chelsea. Nöjda åkte vi ut mot flygplatsen. Flyget försenat 2  ½ timme. Nåväl, efter 6-0 stod vi ut med det mesta. Även ölpriset på 49:- i baren.

Slutkörda anlände vi hos Paul Feeney i Bethnal Green 04:30 på måndag morgon. Efter några timmars sömn klev vi upp och konstaterade att det regnade i London. Ringde Matthew, men han var rejält bakis efter Barnsley och orkade knappt prata. Vissa firar rejält. Paul drog med oss på en pubturné i East End där vi gjorde en sex-sju olika ställen. Lokalpuben Britannia var igenbommad för gott eftersom hyran aldrig betalades.

Tisdagen inleddes med Sportpages för bok- och fanzine inköp. Därefter ner till Chelsea Megastore för det obligatoriska fladdrandet med Visakortet. Megastoren är verkligen ”megastor”. Tre våningar med rulltrappa och allt. Viss skillnad mot den gamla lilla butiken, knappt större än vårt vardagsrum. Ett jätteutbud av varor, men dyrt. I oktober inkommer dessutom Ruud Gullits egna klädkollektion.

Passade även på och besöka Phene Arms och George Best. Bartendern nickade igenkännande och frågade mig häpet; ”Jobbar du aldrig?” ”Jovisst, emellanåt”, svarade jag, och beställde ett par pints. Fjärde besöket på sex månader, kanske inte så konstigt att han undrar? Fick boken Red Army Years signerad av Best, åt en Utd polare i Västerås.

På kvällen ser vi Coca Cola Cupmatchen, Orient-Brighton 3-1, inför 3 690 på Leyton Stadium. Nio pund för ståplats, och en hyfsad match.

Onsdag och möte med Mike Beafouy (Supporterklubbs ansvarig hos Chelsea). Denna fantastiska individ insisterade på att få visa oss runt på Stamford Bridge, trots att jag gjort turen två gånger på kort tid. ”Din flickvän var inte med då”. ”Alright then, Mike”. Vi fick uppleva den årliga putsningen av pokalerna. I troférummet stod Tricia Brown och putsade och polerade. I 17 år har det varit hennes uppgift. Pensionerad i november ifjol men extrainkallad dagen till ära. ”Nu skulle jag haft kameran med mig, sa jag uppgivet”. ”Jag har kamera i bilen, sa Mike”. Trots våra protester rusar han iväg. Genom korridoren, nedför trapporna, över gårdsplanen och ner i det underjordiska garaget, för att en stund senare dyka upp med kameran i näven. Karln är fullständigt hopplös. Som tack för allt överlämnar vi en liter Gordon's Gin (Mikes favoritdricka), säger hejdå och går mot Cross Eyed Newt för och släcka törsten. Det sista vi ser är en springande Mike, över gårdsplanen, ner mot garaget med ginflaskan i den ena handen och kameran i den andra. Kan inte låta bli och skratta åt synen....

På kvällen var det dags för fotboll. Wimbledon-Chelsea på Selhurst Park. Chelsea seger med 2-0 inför 22 237, varav 14-15 000 var Chelsea fans. Härligt och se Duberry tillbaka i laget. 0-1 av Di Matteo med ett vackert 30-meters skott rakt upp i vänstra krysset. Petrescu slog in 0-2 efter ett fint förarbete av Flo. Wise spelar strålande för tillfället. Vakna Hoddle!!!

Torsdag 09:30, och möte med Mike. Solen sken, och Paul hade tagit ledigt från jobbet som målare/tapetserare hela dagen. Vi skulle nämligen ut till Harlington och träffa spelarna. Mike körde ut oss i sin BMW. Träningsanläggningen ligger väldigt nära Heathrow. Iklädd skjorta och slips, dagen till ära, överlämnade jag CSS Player Of the Year pris 1996/97 till en mycket glad och överraskad Gianfranco Zola. Han mottog ett inramat certifikat, en CSS T-shirt och en vacker Orrefors skål. Mitt lilla framförande till Zola. ”Som ordförande i CSS har jag äran och det stora nöjet och överlämna priset som Årets Spelare. Grattis, och tack för en fantastisk säsong. Jag hoppas att du stannar i Chelsea länge och lycka till i fortsättningen”. En rörd Zola svarade; ” Thank you, you are very kind. You are too kind. Thank you very much”. En världsspelare på fotbollsplanen och en guldkille vid sidan av. Gianfranco Zola.

Tack vare Mike hade vi tillträde överallt på anläggningen. Korridorerna, matsalen och till och med omklädningsrummen. Vi fotade, tog autografer och snackade med spelarna. Gullit, Vialli, Hughes, Flo, Wise....alla var där. Det kändes lite overkligt och vara så nära inpå allihop. Rena rama himmelriket. Heaven is blue.

Mike släppte av oss på SW6 och vi tog buss nummer 11 från Stamford Bridge tillbaka till Liverpool Street. Inuti dubbel däckaren står det; ”Ride the best value sightseeing trip in London”. King`s Road-Westminster Abbey-Big Ben-Trafalgar Square-St Paul`s. Jag är böjd och hålla med.

Fredag, och nya upplevelser. Jag stod först i kön på Megastore. Suggs var på plats för att signera CD'n Blue Day. En mycket sympatisk popstjärna. Tvärs över gatan fick jag syn på Ken Bates, och vips var jag framme och visade upp vår CSS T-shirt. Bates gillade verkligen texten på baksidan. (Only 1201 and ½ miles from Harrods). ”Good, very good”, sa han och skrattade gott. (Bara och suga åt sig Sverker).

Cupvinnarcup lottning på fredag, och senare samma kväll hade Matthew & Company klart med resan till Bratislava. Imponerande.

Lördag och dags för säsongens första hemma match. Utsålt. 30 008, och nya South Stand klart för invigning. Tog ett par öl på Jolly Malsters innan vi gick till Rosi's, där stämmningen alltid är hög. Vad var det Ian Dury brukade sjunga? ”Sex and drugs and Rok'`n Roll”. För mig gäller; ”Sex and beer and Chelsea songs”. Det är mäktigt när hela puben sjunger.

Så fick jag då äntligen premiärsitta på Shed End Upper Tier, plats 270 på rad 12. I hörnet mot East Stand har det monterats upp ännu en anslagstavla, med 100-150 stolar bakom med begränsad sikt. Stolar som stod tomma.

Innan kick off presenterades de icke ombytta nyförvärven, Babayaro och Lambourde för hemma publiken. Eddie Newton fick den stora äran och visa upp FA Cup bucklan på innerplan. Petrescu lobbar in 1-0 (3:e målet på 3 matcher), och the Blues trycker på. De Goey klantar till det ordentligt och 1-1. Chelsea trycker in tre mål på sex minuter och avgör matchen. 4-1 i halvtid och alla Chelsea mål gjorda mot nya South Stand. Man tackar! Slutresultat 4-2, och Poyet prickade stolpen i andra halvlek.

Försvaret ser oroväckande darrigt ut emellanåt. Övriga lagdelar fungerar alldeles utmärkt. Intrycken av det jag har sett hittills. Mycket bra; Petrescu, Wise, Duberry och Poyet. Uselt;  De Goey och Sinclair. Efter matchen drog vi till Drakes för att dricka öl och diskutera fotboll.

Söndagen blev en sorgens dag, i dubbel bemärkelse. Dels nåddes vi av den tragiska nyheten om prinsessan Diana's plötsliga död, och dels led London vistelsen mot sitt slut. Sista pinten med Paul togs på The Leinster i Bayswater. Vi lämnade ett land i stor sorg.

Den 27 september är undertecknad på plats igen, Chelsea-Newcastle på Stamford Bridge. Då skall den nya nedre delen av West Stand premiärsittas. Resa nr 52 är bokad. Nyköping-Stansted, 990:- t/r.

”We all follow the Chelsea…over land and sea…and Leicester… we all follow the Chelsea…on to victory…