Ännu fler Chelseaminnen från Harri

Harri Hemmi, tidigare ordförande och grundare av Chelsea Supporters Sweden gräver vidare med med flera artiklar från sin rika skatt av Chelsea-lore.

Resa: Rekordbillig flygresa till London

Harri Hemmi berättar om resan till Champions League-matchen mot Apoel. Förbered dig på underhållande läsning om Chelsealegender, sömniga matcher och vodkapåsar i mängder.

Egentligen hade jag lagt ner fotbollsresandet för återstoden av 2009, men eftersom Ryanair hade så bra pris på flyget till London så blev det en liten bonusresa innan årets slut. 176:- t/r, och det inkluderade kreditkortsbetalning och prioriterad ombordstigning. Min billigaste flygresa till dags dato. Hammarbäck var betydligt värre, hans resa kostade endast två öre t/r eftersom han har ett Visa Electron-kort, och det har faktiskt dragits två öre på kortet. Bra jobbat Janne!

Ingen resa är den andra lik, och så var även fallet med denna resa. Tänkte bara återge en del unika händelser för just denna resa och inledningen var helt sanslös. Tippen, Tony, Wilhelmsson, undertecknad, Fluffo, Marie, Anna, Inger, Sören, John och rookien Rickard lyfte från Västerås måndag kväll 21:15 med destination Stansted.

Själv hade jag tänkt att ta det lugnt eftersom en besvärlig migrän hållit mig vaken sedan 00:30 natten före. Det blev precis tvärtemot och jag fick en välbehövlig vila 26 timmar senare.

Berusningsgraden var hög på grabbarna längst bak på flyget och det köptes in påsar med sprit av sällan skådat slag. Handeln med vodkapåsar eskalerade mot slutet av flygningen och Tippen & Company fick otroligt nog handla minuter innan vi tog mark på Stansted. Handeln fortsatte längst bak i planet då vi väntade på och få gå av och femtio pund här och femtio pund där växlade ägare ända in i det sista. Kabinpersonalen yttrade att det var den värsta kommers de någonsin upplevt på en flygning och jag var mest bara förvånad att de godkände alla köp. Bra jobbat grabbar!


Jag hade hyrt en minibuss som skulle ta oss in till Swiften och även denna tur går till historien. Träffade vår chaufför Eric och förvarnade om ”fylleslaget” bakom min rygg, men han skrattade bara och tyckte att det skulle bli roligt att köra ett gäng glada svenskar som dessutom gjort ett stopp i tax free-butiken inne på flygplatsen och kom med armarna fulla av vodka, gin och whisky. Resan som skulle ta ungefär en timme tog dubbelt så lång tid tack vare alla pisspauser, inhandlandet av mer sprit och det faktum att Eric körde fel och vi tog en liten omväg via de norra delarna av London. Hatramsorna mot Arsenal och Tottenham avlöste varandra då vi passerade Colindale, Barnet och Kilburn. Till slut så stannade fordonet utanför Swiften efter det att vi fått guida Eric rätt mot slutet av körningen. Han var djävligt skön ändå, våran Eric.

Äntligen, tyckte Matte Bonetti och Hammarbäck som stod utanför och väntade. Hela kvarteret väcktes av ljudnivån utanför och så även familjen Swift då vi checkade in på våra respektive rum. Halv tre på natten vandrade små grupper av svenskarna fortfarande omkring på gatorna i området letandes efter en öppen pub, vilket måste anses vara ett helt lönlöst projekt vid denna tidpunkt, men det höga intaget av alkohol och suget att dricka mer gjorde ju sitt till och hade sopat bort all form av logiskt tänkande bland dessa individer. Fyra timmars sömn fick vi till slut innan det blev dags för frukost och en promenad till Fox & Pheasant, för så kallade återhämtningsöl.


I övrigt, lite om vad som hände i korthet:

- Spenderade större delen av matchdagen på Foxen, som Lyn hade pyntat så fint med juldekorationer. Den öppna brasan var tänd och värmde så gott. Huskatten Chelsea fick ett par gosiga liggunderlägg från sin svenska fadder i julklapp och spinner nu glatt på övervåningen.

- Hade en trevlig liten pratstund med Ron Harris och Peter Bonetti på Copthorne Hotel, och de är väldigt sugna på att komma och besöka CSS i vår. Det kan vi väl ordna nu när den första kontakten är upprättad, eller vad säger ni i styrelsen? 795 respektive 729 matcher för klubben smäller ganska högt, eller hur? ”Chopper” och ”The Cat” smäller minst lika högt.

- Träffade Ian och Ian från Cyprus Blues som var över med 15 Chelseafans från den grekiska ön. Ian Noakes talade om för oss att han kommer att bli kommenderad från Cypern till Tyskland i vår och var väl inte helnöjd med det, men fann ändå något positivt i att komma närmare oss svenskar.

- Blev för första gången inbjuden till övervåningen av So Bar eftersom Peter Bromley kom lägligt förbi då vi passerade utanför. Ganska liten lokal men annars helt okej.

- Jodå, jag hann med en ”Harri Special” på American, vilket inte finns på menyn men är en tallrik med enbart kebabkött för den som inte vet det. Smarrigt.

- Måste bara berömma matstället Formosa för fantastiskt god mat och bra priser. Vi var välkomna igen efter att ha blivit utslängda under en tidigare resa.

- ”CHELSEA SWEDEN, 40 YEARS OF LOYALTY” och min personliga “CHELSEA VÄSTERÅS SWEDEN” flagga premiärhängde så fint på Shed Upper under matchen. Bra jobbat med tygstyckena rookien Rickard, som för övrigt somnade ett antal gånger under matchen. Kombinationen dålig match och många öl var säkerligen orsak till detta.

- 2-2 var en besvikelse. Stämningen bland Chelseafansen var den sämsta jag någonsin upplevt. Hatten av för Apoelfansen som tagit full tilldelning och visade Stamford Bridge hur man stöder sitt lag vokalt. Mycket passionerade och bra sång hela vägen. Imponerande.

- Sorry, SteffTee, men Mikel gör mig jävligt besviken. En säkerhetsrisk alltför många gånger.

- Sleeping Steff, du är efterfrågad och kanske i viss mån saknad av Ben på Foxen.

- Matte Bonetti, äntligen fick du träffa din målvaktshjälte ”The Cat”, och din käresta Marie.

- Rickard, du skötte premiär resan med bravur och är nu fullvärdig medlem  i ”Drunken Swedes”.

- Tack alla ni andra som var med, för trevliga pratstunder och många skratt. Love you all.

- Som vanligt blev det en ”bouncy bouncy” landning i Västerås onsdag kväll 20:45, och en trudelutt för en Ryanair-ankomst före utsatt tid.