Ännu fler Chelseaminnen från Harri

Harri Hemmi, tidigare ordförande och grundare av Chelsea Supporters Sweden gräver vidare med med flera artiklar från sin rika skatt av Chelsea-lore.

Champions League, Feyenoord borta.

Krönika nummer fem från Champions League äventyret 1999/2000.

 Tisdag 24 mars, Feyenoord, De Kuip Stadium. 3-1 (1-0) 45 000. 1-0 Zola (39), 2-1 Wise (64), Flo (69). Medresenärer; Fluffo och Martin Wells.

Så stod vi där på Arlanda igen, tidigt på morgonen, och väntade på KLM flyget till Amsterdam, precis som för 14 dagar sedan.

Det bästa med reguljärflygningar är all gratis alkohol, det är helt i linje med ”Drunken Swedes” fotbollsfilosofi. Flygvärdinnorna kom till oss med nya öl hela tiden, trots att vi aldrig beställde. De såg förmodligen att det fanns tre törstiga fotbollssupportrar ombord. Bra koll och utmärkt service på KLM.

På Schiphol flygplatsen stod Mike Bromley som kom med flyg från London och väntade på oss. Vi tog tåget in till Amsterdam och checkade in på första bästa hotell alldeles i början av glädjekvarteren. Martin var törstig, så det blev puben i fem timmar. Därefter tog vi tåget till Rotterdam. En gäng Ajax supportrar önskade oss lycka till, och vi lovade Chelsea seger mot ärkerivalen Feyenoord.

Den lokala ordningsmakten tog inga chanser. Polisbevakningen kring matchen var fyra gånger det normala, med 600 tjänstgörande konstaplar. Det var hur lugnt som helst. Arenan var mäktig och hemma fansen sjöng bra med stor variation på sina sånger. Någon holländare bakom skvätte lite öl på oss då våra glädjeyttringar över Flos 3-1 mål blev aningen för mycket för honom. Vem bryr sig? Chelsea vann välförtjänt, trots en straffmiss av Leboeuf i början av matchen.

I matchprogrammet fanns dessa fyra märkliga Chelsea spelare listade; Hogh Hugely, Marcel Desailly Didier, Dennis Wise Creator och Jody Morris Lambourde. Que????

Nöjda med matchresultatet åkte vi tillbaka till Amsterdam och gled runt lite. Saker och ting är en aning liberalare i Holland. Lättklädda damer i skyltfönstren, coffeeshops där joints står på menyn och Escort Service annonser i matchprogrammet. Småtimmarna tillbringades på en argentinsk restaurang som hade öppet dygnet runt. En halt neger visade oss vägen dit. Fler och fler av våra Chelsea vänner dök upp. Skönt och se samma kända ansikten på resa efter resa runtom i Europa. Sam måste vara sponsrad av Stimorol, eftersom han tuggar tuggummi konstant. Malcolm var där med sin North West branch. Alan, Tim och fyrtornet Graham ramlade in vid 3-tiden. Paul skulle med tåget 05.20. Kvart över fyra hade vi fått nog och gick tillbaka till hotellet, för efterlängtat sällskap av John Blund. ZZzzzzzzzz……

Sju timmar senare stod vi återigen lutade mot Grasshoppers bardisk. Punkmusiken dånade ur högtalarna och Martin njöt av sin favoritmusik. I en glasmonter fanns två pub-pins kvar. Martin och jag frågade vad de kostade. ”Ta dem ni, engelsmännen rensade hela montern igår utan att betala”, svarade tjejen i baren. ”De tog pins, vimplar, t-shirts, ja hela rubbet”. Låter som en liten smash and grab.

18:15 lämnade vi Holland bakom oss, fyllda av minnen från ännu en lyckad bortaresa i Europa. Nästa destination skulle bli Barcelona, och Nou Camp. En dröm har gått i uppfyllelse.