Torsdagen den 28 augusti kom att bli en mycket speciell dag i mitt liv. Jag skulle nämligen få träffa spelarna i Chelsea FC. Namn och ansikten som jag lärt mig känna igen under Chelseas TV-sända matcher. Hemma i soffan eller på puben. Det här var något helt annat, nu skulle jag få möta dem på riktigt. Får nog erkänna att det kändes en aning pirrigt. Platsen var träningsanläggningen Harlington, ett par stenkast från flygplatsen Heathrow.

Mike Beaufoy som ansvarar för de utländska supporterklubbarna skulle köra ut mig, Harri och vår vän Paul Feeney från Stamford Bridge ut till det allra heligaste denna förmiddag. Vi fick fritt tillträde till hela anläggningen. Cafeterian, omklädningsrummen och övriga ytor runt huvudbyggnaden. Kändes en aning speciellt eftersom övriga fans som var på plats fick stå bakom avspärrningarna och följa träningen. Vi hade Access All Areas! Coolt.

Solen bröt igenom molntäcket ungefär samtidigt som Concorden lyfte under stort oväsen. Spelarna började droppa in. Mike Beaufoy pekade på en bil och sa; ”Det där är Di Matteos bil”. Minns inte vad det var för märke. En jäktad Dennis Wise kom lite försent till träningen, och samtidigt blev målvakten Ed De Goey det första namnet i mitt nyinköpta autografblock från Chelsea Megastore. Dan Petrescu blev den andra.

Han frågade vad jag hette, sen skrev han, ”To Inie. Best Wishes. Dan Petrescu. Lite fel blev det, men vad gör väl det? Harri överlämnade priser till Gianfranco Zola, från den svenska supporterklubben, och jag fick agera fotograf. CSS Player Of The Year 1996/97, blev genuint glad av utmärkelsen och visste inte hur många gånger han skulle tacka. Nu blev det min tur och bli fotograferad, ihop med Ruud Gullit. Han tyckte att det var kul att vi kommit över ifrån Sverige.

Så fort det kom en spelare förbi och jag skulle fotografera, så sprang en mycket ivrig Paul in och ställde sig i vägen med det han ville ha signerat. Karln var som ett uppspelt barn på julafton. Det var nog julafton för honom? Under själva träningspasset passade Mike på att bjuda oss på te uppe i spelarmatsalen. Celestine Babayaro som inte deltog kom förbi på kryckor. Ännu ett namn i blocket.

Så blev det full fart ner igen, spelarna var på väg in, efter träningen. Blev fotad ihop med Mark Hughes. En riktig gentleman. Han bad till och med om ursäkt för att han var så svettig. Mike gjorde mig lite generad inför Frank Leboeuf, med att säga; ”Frank, här har du en stor beundrarinna ifrån Sverige”. Det blev både foto och autograf.

Rekordförvärvet Graeme Le Saux, fångade jag i trappan upp till restaurangen. Hur trevlig som helst. Ser mer ut som en skolpojke än en fotbollsspelare. Harri fick en pratstund ned Gianluca Vialli och ett bra foto som minne.

Harri satt i ett omklädningsrum och snackade lite med norrmännen; Tore Andre Flo och Frode Grodås. Frank Sinclairs nakna stjärt passerade vy då jag gick förbi duschrummet.

Noterade också att Dennis Wise och Jody Morris fick en reprimand då de försökte smyga iväg till sina bilar efter träningen utan att skriva autografer till den väntande massan utanför. Wise är en riktig spelevink med glimten i ögat. För oss var det dock dags att åka tillbaka till SW6 efter en minnesvärd dag i Harlington.

Alla som vi träffade under dagen var mycket vänliga och tillmötesgående. Jag hade lite svårt att tro att de skulle ta sig tid för oss, men alla var helt underbara. Ett stort tack till Mike Beaufoy som ordnade denna oförglömliga dag för oss. För Harri, Paul och mig själv.

Nu blir det till att ladda tills nästa resa, och nya äventyr med The Blues.