Chelsea Swedish Fan Club, 42

Idag firar Chelsea Swedish Fan Club sin födelsedag. Fyra dagar efter Chelsea Football Club firade sin.

Till skillnad från CFC kan jag dock i ärlighetens namn inte säga att CSFC bildades exakt idag för 42 år sedan. För CSFC växte fram under året från den här dagen både i tanke och handling och genom kontakter och förhandlingar per brev med den engelska supporterklubben. Besöka Chelsea kunde jag aldrig göra förrän några år senare efter att CSFC redan var officiell fanklubb. (Långt innan billig telefoni, billigt flyg och en forntid innan de möjligheter som internet erbjuder idag).

Däremot kan jag med absolut fullständig säkerhet säga att från det här datumet 14 mars 1970 är jag en Chelseasupporter och efter kontakter med den då engelska supporterklubben växte Chelsea Swedish Fan Club fram och blev den officiella fanklubben för Chelsea i Norden fram till mitten av 80-talet. Bildad, grundad och ledd av en fotbollsfanatiker som knappt var tonåring när det började!

Några år efter sitt övertagande av klubben från grundarfamiljen Mears krävde Ken Bates total kontroll över supporterklubbarna efter att den engelska hade kritiserat honom, då den fortfarande leddes av familjen Mears, och det fanns varken tid eller möjlighet intellektuellt att ställa upp på de krav Bates ställde (en erfarenhet många fler än jag gjort om vi säger så), så CSFC valde att övergå till att bli en självständig supporterklubb, för att senare i slutet av 90-talet göra debut på webben.

14 mars 1970    Chelsea v Watford 5-1

Anledningen var att jag den dagen, 14 mars 1970, såg Chelsea spela semifinal i FA Cupen mot en annan Londonklubb, Watford. I svartvit tv i klassiska Tipsextra som för en gångs skull inte visade ett lag från Midlands. (Tipsextra startades nämligen som ett nordiskt projekt tillsammans med Midlands TV som hade rättigheterna till lag som WBA, Stoke, Leicester, för att nämna några av våra senaste motståndare. Det blev därför väldigt mycket av dem, Wolves, Nottingham, Derby etc de första åren.)

Webb, Osgood, Hutchinson, Houseman 2 står det i historieböckerna som målgörare för Chelsea i matchen. 5-1 blev resultatet.

David Webb, Peter Osgood, Ian Hutchinson, Peter Houseman är namn jag aldrig glömmer precis som nyare fans aldrig glömmer Kerry Dixon, Ray Wilkins, Gianfranco Zola, Marcel Desailly, John Terry, Frank Lampard, Didier Drogba, Juan Mata med så otroligt många fler,. Precis som med musiksmak är de här spelarna som vi växte upp med och fick oss att börja gilla ett lag också de spelare vi tycks komma ihåg bäst.

David Webb var ytterbacken till höger som såg ut som en grottman för det mesta jämfört med de andra spelarna som väldigt gärna uppträdde i den tidens mode och representerade The Swinging London av 60-talet, och han stod för en kraft, och teknik som få andra på den tiden. Lite grann som Ivanovic idag, fast Webb var nog mer teknisk. Det var en tid då det oftast var antingen eller. Webb är också den ende ytterspelare som faktiskt startat en match som målvakt för Chelsea. Han var en alldeles utmärkt målvakt, fast vi hade sin generations näst bäste målvakt i Peter The Cat Bonetti. (Jag får trots mina sympatier tillstå att Gordon Banks var världens bäste målvakt just då, men det fanns ingen bättre än Bonetti någon annanstans).

Peter Osgood, The King of Stamford Bridge. Vet ni inte vem det är, ursäkta men då är ni ingen Chelseasupporter. Gräv i arkiven, leta på internet. Han dog för sex år sedan och är för alltid med oss då hans aska vilar under Shed Ends straffpunkt.

Ian Hutchinson kan man säga var spelaren som uppfann det långa inkastet som Stoke gjort till sitt varumärke. Fast på den tiden då var hans inkast sensationella. De blev inte mindre intressanta för det faktum att Hutch gjorde dem med en platta inopererad i armen, också något som på sin tid var väldigt ovanligt och fascinerande. Men han var mycket mer än så, han och Ossie skapade ett radarpar som vi letar efter just nu i Chelsea. Kanske Anelka och Drogba var närmast i modern tid det år de klickade särskilt under Hiddink. Jag anser att Torres och Drogba skulle kunna vara det, om de fick chansen. Hans snurrmål, fyran, mot Watford - wow. Eniigt myten gjordes inte sådana mål i engelsk fotboll på den tiden.

Peter Houseman är kanske den mest okände av målgörarna trots att han gjorde två mål i matchen. En ständigt underskattad spelare tyvärr. Om vi säger att han var en ohyllad Frank Lampard kanske moderna fans förstår hans betydelse för den tidens Chelsea. En del kanske skulle kalla honom vattenbärare med modern terminologi, men hans spelsinne var odiskutabelt mycket större än vad som tillskrevs det epitetet idag. Han dog tyvärr redan som 31-åring.

Intressant att notera var att samma spelare gjorde målen i de två finalerna mot Leeds. Houseman och Hutchinson gjorde målen i den oavgjorda matchen på Wembley. Webb och Osgood gjorde målen i lervällingen på Old Trafford, för det är åtminstone så jag minns matchen... 2-2, resp 2-1 efter förlängning, var resultaten när Chelsea vann sin första FA Cupvinst. Vi har fem till sedan dess, den senaste fick jag uppleva på plats och vi har en chans att lägga till en i år. Det laget, närmast intakt, gick också vidare och vann över Real Madrid i Cupvinnarcupen året efter, återigen efter att tvingat fram omspel.

Finalen   Chelsea v Leeds 2-2, 2-1

Innan den dagen hade jag kanske varit en ljum Manuresupporter för jag gillade George Best och Bobby Charlton. Efter den 14 mars 1970 har det bara funnits ett lag för mig och så kommer det alltid att förbli. Så därför hoppas jag vi firar födelsedagen med att vända mot Napoli, genom att göra en ny bragdmatch likt de vi gjorde i FA Cupen 1970 mot Leeds, fast kanske med en något annorlunda spelstil.

Chelseas laguppställning i finalen var:
Peter Bonetti - David Webb, Eddie McCreadie, John Hollins, Ron Harris (k), Tommy Baldwin, Peter Houseman, Peter Osgood, Ian Hutchinson och Charlie Cooke.
Avb Marvin Hinton och manager Dave Sexton.
Flera av spelarna blev sedan managers i Chelsea (>). . Något som också påminner om idag då flera aktiva idag har uttalade managerambitioner.
Charlie Cooke var ett kreativt geni nästan i George Bestklass fast med ännu sämre frisyr. Alla spelarna kom från England, Irland (Dempsey) och Skottland (McCreadie, Cooke). John Hollins var arketypen som den moderne mittbacken kommer från.

Ossies flygande nick som kvitterade matchen sent i 78 minuten glömmer jag nog aldrig, trots att jag kan vara både tankspridd och glömsk. Hårdare, tuffare match har jag nog aldrig sett i fotboll, inte ens i korpfotboll. En modern domare bedömde 1997, att i returen på OT borde det dömts ut sex (6) röda kort och tjugo (20) gula kort om modern bedömning tillämpats! Ändå var den tidens Chelsea kända för att spela engelsk fotbolls mest flärdfulla spel, något som aldrig någonsin sades om Leeds. Men Chopper Harris och de andra var inte rädda för att sätta hårt mot hårt heller. Matchen hyllas fortfarande som den kanske bästa (!?) åtminstone mest fantastiska final/finalserie som spelats i FA Cupens oerhört långa historia 140 år i år. Chelsea var också det sista laget att vinna på Wembley och det första att vinna på nya Wembley har jag för mig. Jag var klistrad framför tvn med skjutdörrarna i vardagsrummet hemma den första gången och det har jag varit många gånger efter det när mitt helblå lag har intagit en fotbollsplan. Förutom åren då jag bodde utomlands och de år då man fick söka upp obskyra pizzerior och ställen med egen satellitmottagning för att få en chans att se Chelsea (ungefär samma sitution som svenska Viasat nu återigen försöker tvinga oss in i, medan danskar och norrmän får fortsätta följa vårt lag obehindrat i samma kanal).

Men jag hade inga tvivel från första stunden jag såg det "grå och ljusstrumpade" laget i min tv hemma den 14 mars 1970, från White Hart Lane av alla ställen, vilket laget i mitt hjärta var. Det var bara kommentatorn (vet inte vem men gissar Björklund eller Hegerfors, möjligen Bosse Hansson) som upplyste om att Chelsea spelade i blått med gula strumpor då. Det har också varit min färg sedan dess. Och jag har aldrig tålt Leeds sedan dess heller.

Så numer räknar vi den här dagen som Chelsea Swedish Fan Clubs födelsedag. Hoppas på en slags party ikväll för att fira, tack vare en Chelsea-vändning mot Napoli.

Läs - se mer

Läs gärna mer om finalen i den här wikipediaartikeln >> (den svenska vers. är tyvärr uselt översatt)

15 min YouTube från första finalen 2-2 >>
4 min från 2-1 finalen >>

Matchen mot Watford, 45 sek Chelseas mål >>