Jag skäms

Efter andra halvlek mot WBA skäms jag över Chelsea i år.

För vissa spelares insats.

Jag tillhör Frank Lampards största beundrare genom tiderna. Han är i mina ögon ungefär lika stor som Peter Osgood, Kerry Dixon, Gianfranco Zola MEN inte efter de senaste tidernas händelser. För jag kan inte stödja en spelare som gör vad han gjort senaste tiden. Han spelade idag mer för att bli av med André Villas-Boas som manager än vad han spelade för sin egen skull, för Chelseas skull, för oss fans skull. Ett svek mot Chelsea och mot oss som älskar honom. Och han var inte den ende.

Kanske har jag blivit influerad och märkt av tabloidernas konspirationsteorier, men istället för att spela för sin förlorade landslagsplats, sin heder och ära gjorde Frank Lampard kanske den sämsta insatsen i Chelseatröjan sedan han kom till klubben för en då rekordsumma 2001. Jag skäms å hans vägnar över hans insats mot WBA.

Bara att tanken på att vissa spelare verkade spela mer för att bli av men en manager än för vår klubb är en vedervärdig tanke. Ändå undrar jag om den är helt fel?

Jag hoppas jag bara är frustrerad, besviken och så enormt besviken att ord inte förmår täcka mina känslor just nu. Men det har jag varit förut utan att misstänka att vissa spelare avsiktligt försöker spela sämre än de kan bara för att visa missnöje. Och just nu känner jag mer för att ställa mig bakom AVB än att ställa mig bakom vissa spelare, ni vet säkert vilka de var i dagens match. För klubben kommer alltid först, inte bortskämda individers inställning.

Det finns inga som helst ursäkter längre att spela Frank Lampard mot Birmingham på tisdag, i en match som är och har blivit oerhört viktig. Spela hellre någon som verkligen vill något, en junior eller varför inte Ryan Bertrand?

För med insatsen idag på näthinnan kan vi ju inte ens tro längre att vi ska rå på ett flytlag som Arsenal som hur orättvist som helst vann mot Liverpool bara för att de har Premier Leagues hetaste och just nu bäste spelare i Robin van Persie. En spelare som inte ens vill binda upp sig för klubben nästa år, men som ändå ger sitt bästa hela tiden - till skillnad från vissa Chelseaspelare. Vi behövde Lamps mot Napoli senast, men varför ska vi spela honom om han inte längre vill representera Chelsea i returen? Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle behöva tänka så om en idol, men... Det verkar som om Frank Lampard inte vill spela i blått så länge AVB är manager, och då bör han få slippa det.

Jag skyller just nu på Romans tveksamma ledarskap. Han skulle varit stenklar med vad han står, och han skulle sett till att styrelsen för länge sedan tog itu med det här och gett någon grupp sitt stöd. Roman har låtit Chelsea hamna i en slags anarki där managern inte känner stöd och där spelarna tar Romans tystnad som ett stöd att på detta sätt revoltera mot managern. Särskilt som det inte är första gången de senaste åren. Då kanske jag stöttade spelarna för jag tyckte de var viktigare än managern, idag är inte samma spelare lika viktiga för klubben längre.

Just nu skäms jag för mitt Chelsea. Framförallt för spelarna.

Nu finns det inte länge några ursäkter. Medias hetsjakt och Romans svaghet som ledare har satt klubben i den här situationen. Jag trodde hundraprocentigt att idag skulle spelarna visa vilja, sammanhållning och ställa upp för klubben. Istället går de ut och gör en fullständigt urusel och underkänd insats i andra halvlek.

Vad tycker ni? Är Chelseas nu gravallvarliga situation Romans fel? Är det spelarnas? Är det AVBs?

Jag är arg, förbannad, jävligt besviken just nu - men jag kommer ändå alltid att förbli en Chelseasupporter och på tisdag slår vi Birmingham, eller hur?

Jag kommer aldrig att byta klubb och jag kommer att hoppas inför varje match att spelarna visar vad de går för och spela för klubben och vår manager. Men frågan är om jag längre tror det.