Pavel tycker till

När min far växte upp var det Pele, Maradona och andra legendarer inom fotbollen som han fick växa upp med, och än idag kan jag se hur håret reser sig på honom när han hör dessa namn.

Att växa upp i förortens rå har inte varit enkelt samtidigt som det har tillfört en så mycket.

Alla har haft det svårt men det har alltid funnits något vi alla talat samma språk i något som vi alla levt för och brunnit för. Fotbollen.

Mitt hjärta har nu slagit blått halva mitt unga liv. Många må tycka och tro att den nya generation av fans är så kallade Gloryhunters och har gått med Chelsea i och med titlarna. Men så är det inte. För att de dagar när jag ser kapten Terry och Lampard leda laget ut i Stamford Bridge är det så mycket mer än titlar som jag stor där bakom tv-skärmen och hojtar allt vad jag har för. Jag är icke en romantiker och därför må det vara svårt att förklara min obeskrivliga kärlek till klubben och Chelsea. Något som jag däremot vet och kan förklara är att det endast finns 1 Frank Lampard och 1 John Terry. Så till alla som genast tappar hoppet och går fullt ut och kritiserar allt mellan himmel och jord vill jag påminna om det som många tycks glömt bort i dagens fotboll. Självklart uppstår denna aggression på grund av den kärlek man har för klubben och inte vill se dem förlora men det känns som om det är något helt annat som tagit över det fina som egentligen finns. Att allt är en press på att vinna eller försvinna.

Kom ihåg att vinna är silver men att se Chelsea vecka in och vecka in det är guld!! För det finns titlar och kommer alltid att göra det men det finns endast 1 Chelsea. 

Jag vet att jag någon dag kommer få samma känsla när man talar om Lampard eller Terry som min far får för Maradona, Pele mm, och jag vet att det är dessa legender jag kommer att tala om främst.

Så nej jag är ingen Gloryhunter jag är den nya generationen Chelsea Hunter. Så låt oss alla samla oss och skrika CHELSEA mer än någonsin. Bättre dagar kommer ;)