Inför Norwich II

LÖR:
LAGUPPSTÄLLNINGARNA:
Inga stora förändringar i Chelsea, men Sturridge återvänder som startspelare efter sin skada. Det är ju AVBs vana att skynda långsamt med återvändande spelare. Så Iva får börja på bänken idag, liksom Essien som nog inte är spelklar för en hel match ännu. Däremot finns inte nyförvärvet Gary Cahill ens med på bänken. Att han inte skulle starta var nog självklart men en bänkplats för att smygas in i laget hade inte överraskat. Meireles tar den defensiva rollen mot de s k brittiskspelande Norwich istället för Romeu som nog behöver vila lite. Något även Mata kanske skulle behöva, men han är ju som ni ser nedan redan en så viktig spelare i Chelsea att det går inte.

1 Petr Cech
17 Jose Bosingwa
4 David Luiz
26 John Terry (k)
3 Ashley Cole
7 Ramires
16 Raul Meireles
8 Frank Lampard
23 Daniel Sturridge
9 Fernando Torres
10 Juan Mata
Avb: 23 Ross Turnbull, 2 Branislav Ivanovic, 34 Ryan Bertrand, 5 Michael Essien, 6 Oriol Romeu, 15 Florent Malouda, 18 Romelu Lukaku.

Norwich 4-4-2:
Ruddy; R Martin, Ayala, Whitbread, Naughton; Pilkington, Fox, Johnson, Surman; Holt (k), Morison.
Avb: Steer, Drury, Crofts, Bennett, Hoolahan (c), Wilbraham, Jackson.
Domare Mark Clattenburg.

---
Så fort man glömmer, som att det var mot Norwich som Mata hoppade in och gjorde debut. Och vilken debut det blev. Då han gjorde det avgörande målet i 3-1 matchen. Långt in på övertiden i hundrade minuten, då det ju också var matchen då Drogba blev så oerhört otäckt knockad. Han var ju knockad redan i luften av Ruddys boxning och medvetslös när han slog i marken. Usch vilka otäcka scener det var.

Kanske inte så underligt att det var det vi kom ihåg mer från matchen än Matas succédebut. Det var Tierneys dåliga passning Mata snappade upp, Tierney som återvänder från skada idag.

Statistikfirman Opta bekräftar det vi redan känner till, att ingen i Premier League skapar lika mycket chanser för sina medspelare som Mata. Synd att hans kedjekamrater haft så svårt att omsätta dem ändå. Juan Mata är ju spelaren som bryter mönstret på så många sätt, vi är ju annars väldigt vana vid att spelare som kommer nya till Chelsea tar god tid på sig nnan de verkligen klickar i laget. Mata har varit en avgörande spelare från första stund.

FRE:
Chelseas bortaform är riktigt bra. Fem raka vinster.

Vi har bara förlorat mot Chris Foy, ursäkta Queens Park Rangers och linjedomaren, ursäkta Manchester United på bortaplan i ligan.

Engelska tidningar, jag betonar engelska, är övertygade om att Gary Cahill startar imorgon. Det är inte jag. Det vore närmast olikt AVB att slänga in en ny spelare som inte känner varken spelare, manager eller spelmodell direkt. Jag tror Cahill får hoppa in om vi har en säker ledning, men jag blir nog rätt överraskad om han startar.

Anledningen till att de Laet inte är med i Norwich är att United av någon anledning har brutit hans låneavtal och tagit tillbaka spelaren i halvtid så att säga. De har en 19-åring målvakt som back-up då den vanlige back-upen till Ruddy, Rudd inte är tillgänglig.

Elva poäng är den magiska siffran för båda lagen. Det här hur långt efter Chelsea är efter en titelplats, och det är hur långt Norwich är från nedflyttning. Vi kanske kan påminna om att vid den här tiden låg Blackpool på ungefär samma placering (tia mot Norwichs nia) samt hade exakt lika många poäng och ändå åkte ut.

Det lär nog bli mål. Chelsea har ju släppt in massor med mål, och Norwich har släppt in mål i varenda en av de 21 matcher de spelat i Premier League. Jag tror alla blå supportrar hoppas det blir mål av en viss Fernando Torres, så att belackarna åtminstone håller tyst i en vecka. Norwich gör också många mål, inget lag under de femt oplacerade klubbarna har gjort fler. Frank Lampard har avgjort matcherna till Chelsea vinst de fyra senaste gångerna han gjort mål! Däremot väntar jag väldigt gärna med ett jubileum som Chelsea står nära, om vi spelar oavgjort blir det vår hundrade oavgjorda match i Premier League.

Samtidigt kan vi ju inte förneka att det finns en hel del fokus på söndagens matcher där gynnsamma resultat kan förbättra Chelseas ställning en hel del. Själv hoppas jag nog på oavgjort mellan City och Spuds, och blir det inte så hoppas jag på Cityvinst då Spurs är laget vi måste nå först och främst. Mellan Arsenal och United får man heja på det röda laget från London på hemmaplan. Det för dem visserligen närmare oss, om vi inte slår Norwich men vi tror ju att Chelsea vinner på Carrow Road.

TORS:
Både Brana och Mikel har tränat i veckan, liksom Cahill och Essien. Vilket innebär att Chelsea är skadefria för första gången på säsongen. Frånvarande är dock Drogba och Kalou. Liksom Alex och Anelka av andra skäl. Mikel kommer dock inte att spela på lördag, om Brana Ivanovic eller Cahill startar vill AVB ännu inte uppge.

Norwich saknar förre Unitedförsvararen de Laet, James Vaughan och Elliott Ward. Däremot räknar de med att få tillbaka Marc Tierney.

ONS:
Chelsea börjar få tillbaka skadade spelare, viktigast är kanske att Michael Essien gjorde comeback igen i helgen. Nu tränar även Branislav Ivanovic så det är bara Mikel som förhoppningsvis är på skadelistan nu på lördag. Det kan behövas för det är tuffa matcher framöver. Två knepiga bortamatcher mot nykomlingar som överpresterat jämfört med förväntningarna, en "grudge-match" mot QPR som media kommer att spela upp som en match mellan Ferdinand och Terry av kända skäl, sedan den stora matchen. Hemmamatchen mot United, följt av CL-matcher och mycket annat. Chelsea behöver verkligen en frisk trupp till den här perioden som kanske inte är riktigt lika intensivt som helgperioden men förhoppningsvis med framgångsrik.

---
Paul Lambert är en av de absolut intressantaste managerna i PL, om än ett nytt namn för många. Det är han som ska ta ära för att Norwich är den nykomling som ser ut att ha allra störst chanser att stanna kvar den här säsongen, trots en begränsad budget. Därför tycker jag ni ska läsa Kalle Karlssons blogg om honom. Kalle som är den intressantaste och mest läsvärde PL-bloggaren i mina ögon i svensk press är nu på Sportbladet. Läs mer. >>

Vi slog Kanariefåglarna rätt lätt i höstas med 3-1 efter mål av Bossman, Lamps (straff) och Mata (som bara vill göra mål hemma verkar det som). Brunkaren, kaptenen och kultspelaren i Viasat Grant Holt gjorde Norwichs mål. Det blir tuffare nu. Självklart för att bortamatcher alltid är tuffare, men främst för att Norwich nu är i bättre form. Chelsea startade ju säsongen bra men har onekligen haft våra svackor, och de är i plural då det varit lite berg och dalbana över säsongen. Ändå tror jag vi kan pressa manc-lagen in till målsnöret och jag är fortfarande övertygad om att Chelsea kommer före alla Londonkonkurrenter.

Om ni läst Kalles text innan ni kommit hit vet ni vilka spelare som Chelsea måste se upp med. Vi får inte göra Ruddy till ett spöke som vi har för ovana att göra med många målvakter i lag som alla förväntar sig att vi ska slå. (Jag kan inte låta bli att tycka det är väldigt kul att reservmålvakten faktiskt heter nästan samma sak, Rudd!) Som om folk ännu inte har lärt sig att i PL till skillnad från de flesta andra ligor är ingen seger lika given som de kanske verkar när säsongen summeras. Norwich kanske överpresterar i förhållande till deras material på papper, men de gör det med motivation och övertygelse. Morrison är i praktform och gör mål hela tiden, vilket våra anfallare absolut inte gör även om Sturridge bör vara tillbaka i startelvan efter sin skada nu på lördagens tidiga match. Mata tycks som sagt inte göra mål på bortaplan och Torres, vår bäste spelare mot Sunderland har blivit mer en assistkung. Målen för Chelsea tycks fortfarande komma mest från mittfältet då Ramires blivit en målgörare i år och Lampard är ALLTID en målgörare.

Själv ser jag just nu och hoppas få göra så efter matchen också, Sunderlandmatchen som en vågbrytare. Det var den sortens seger som höjer självförtroenden och som ger oss ökad optimism och får oss att hoppas på en annorlunda andra halva av säsongen. Det finns fortfarande väldigt mycket att kämpa om i både ligan och de stora cuperna. Det kräver dock att Chelsea fortsätter spela bra på bortaplan, och vi har spelat bättre på bortaplan än hemma. Bara två förluster i ligan, och de är bägge fortfarande svåra att smälta då vi inte förlorade mot ett bättre lag utan mot domare som godkände två offsidemål och så denna Chris Foy som gjorde allt för att påverka matchen till hemmalagets fördel. Med cupvinsten har vi nu tre raka och den är en svit som vi alla hoppas vi ska kunna fortsätta de närmaste veckorna. Vi har nu nykomlingarna på bortaplan (och Swansea har verkligen övertygat hemma) och sedan tungviktsmötet där vi sannerligen har revansch att fordra mot United. (En cupmatch ska också klämmas in emellan på bortaplan, det avgörs i veckan vilka vi får möta, tipset är att det blir redje nykomlingen på raken, QPR).

Torres form är klart stigande. Han har spelat ok i nästan alla matcher den här säsongen tycker jag nog och var på väg mot stor form innan han tog sin idiotiska utvisning. Efter det har han kanske inte varit dominerande på något sätt, men hela tiden visat prov på vad han kan. Men på nyåret har varje match varit ett klart steg framåt och han var bäst på plan mot Sunderland, och det inte bara för att han stod för matchens prestation, den fantastiska svingvolleyn som höll på att skjuta av ribban. Målen undgår honom men till slut måste marginalerna vända och som vi fans och AVB säger, för Chelsea är det inte viktigt vem som gör målen, bara att de görs. (Vilket vi dock gör för få av, för vi måste få upp effektiviteten och lite hoppades man ju att korken hade kommit ur efter avslutningen mot Portsmouth, men den kom inte ur mot Sunderland). Förhållandet skapade chanser och satta mål är fortfarande ett problem nu när försvarsspelet visar tecken på att hålla lite bättre. Chelsea är inte heller lika lätta att kontra in mål på som vi var ett tag under hösten.

Självklart tror jag vi slår Norwich och fortsätter bygga form. Form är en färskvara och beror till allra största delen på självförtroende. Friska spelare och pigga ben är också viktiga och när skadeläget förbättras ökar AVBs valmöjligheter att matcha fler och olika spelare mot olika lag. Norwich spelar ju väldigt brittiskt med hjärta och kämpainställning så det är nog inte fel att gissa att Meireles och Lampard startar med Ramires på mitten. Ramires speed och raka löpningar in i straffområdet har en tendens att störa brittiskspelande lag mycket (och vi saknade honom verkligen mot Villa). Lampard har återigen hittat förmågan att smyga in i straffområdet när försvararna glömmer bort honom. Han uppgav i en intervju under söndagen att det var rådet som hans pappa alltid gav honom när han började spela fotboll; att ge sig in i boxen och förr eller senare trillar bollen ned framför honom... Tillsammans med Torres, Matas och Sturridges kreativitet borde vi göra väldigt mycket fler mål.

Frågan är kanske om Gary Cahill (även om i skrivande stund är det forfarande inte officiellt) blir partner till JT i backlinjen trots att han är ny? Han skulle onekligen passa bättre att spela mot Norwich än Luiz utan att på något sätt göra en liverpool-hansen och nedvärdera Luiz. Men Cahill är van vid zonspel som är det dominerande brittiska spelet och han har redan spelat och tränat en hel del med JT i landslaget (var mycket bra tillsammans mot Sverige som jag kommer ihåg det) så det ska inte krävas någon längre inmatchningstid för att få Cahill att fungera i vår backlinje. Han känner ju även Ashley Cole från landslaget.

Norwich kommer från en meriterande bortaseger över WBA. Jag får erkänna att jag underskattade både Norwich och Swansea som nykomlingar, men det är en hel del att spela om och nykomlingar har legat väldigt bra till förut vid den här tiden och ändå tagit returhissen ned. Fast nu 9:e placerade Norwich (och även nästa veckas motståndare Swansea) ser onekligen klart starkare ut än vad jag väntade mig när jag tippade tre veckor före silly season tog slut i höstas. (Swansea får dessutom förmodligen en mycket bra förstärkning imorgon med Josh McEachran). Lagen spelar med hjärta och vilja, och det räcker väldigt långt i fotboll även om det är svårt att göra det och få det att fungera en hel säsong.
Kanske kan också Hughes och QPRs satsningsvillige ägare Fernandes vända deras negativa trend, även om Hughes debut slutade med förlust. För jag blir bara glad om mitt tidiga tips inte stämmer, som jag skrev då så gillar jag alla nykomlingarna (även om mitt tålamod med QPR är tunnare idag efter deras uppförande mot oss senast).

Säsongen är intressant igen och precis som form är hopp en färskvara och just nu är hoppet om en mycket bättre avslutning på säsongen väldigt stort hos mig. En vinst mot Norwich kommer att stärka det hoppet.