Intryck från försäsongen

Det finns en entusiasm, en tilltro till managern och framtiden vi inte har sett på år och dagar i Chelsea. Jag påstår rakt av att förväntningarna är till och med större på årets viktigaste värvning André Villas-Boas än de någonsin var när José Mourinho kom  till klubben Och då kom de ändå på så olika sätt, Villas-Boas försynt och försiktigt och talade om laget som det viktigaste. José Mourinho som en Karlsson i Hemsöborna med kruset kring halsen och en självuppfattning som drev med alla i omgivningen. Och som han levererade den José, serieseger redan första säsongen och femtio år efter den enda serieseger vårt blå lag hade fått uppleva innan dess.

Graeme Souness, den magsuraste så kallade fotbollsexpert världen skådat om han inte får tala om sina scousers har fullständigt dömt ut AVB som vi kallar honom. Roy Keane, inte heller en muntergök snackar också strunt om honom, liksom en del andra. De flesta är kanske skeptiska, Chelseafans är extremt förväntansfulla istället.

Ligan var lättare att vinna när JM kom. Premier League var redan då världens bästa liga, idag är klassen ändå ett par snäpp högre, sådan har utvecklingen varit.  Skillnaden mellan bra och bäst har ökat och kommer att öka i samband med att Uefas nya regler cementerar de finansiella skillnaderna mellan klubbarna i Europas ligor. Chelsea hade visserligen kvalificerat sig ännu en gång för Champions League innan men slog absolut ur underläge och chockade gamlingen på Old Trafford och gnällspiken på Highbury som inte hade räknat med motstånd, och om det kom skulle de inte bära blå tröjor. Chelsea svepte hem serien tolv poäng före Arsenal, det tidigare Invincibles och hela 18 poäng före Manchester United. Chelsea var en enda ynka förlust ifrån att upprepa Arsenals bedrift att gå obesegrade genom serien trots att vi fans just då inte ens tänkte på det. (En tidig höstförlust mot ett lag vi tyvärr har svårt för, Man City).

Men inte ens då kände vi den optimism och framtidsanda som nu i klubben och på olika forum runt klubben. Trots att vinna direkt i år är enormt mycket svårare, det skulle utan tvekan vara en bragd i år. Men möjligt.

Det är som hela klubben rätat på ryggen efter den självförtroendeskadande förra säsongen. Det är en tro på ett nytt spännande steg i Chelseas utveckling.

Inga spelare vill lämna även om Zhirkov till sist inte kunde stå emot ett jätteerbjudande om att komma hem. Olyckskorparna kraxar om att AVB kommer att få problem med omklädningsrummet som det heter. Fakta är snarare den att de spelare som sägs ge honom problem där har inte nog med ord att säga tillräckligt positiva saker om den nya ledningen. Du hörde aldrig sådant yttras med Avram Grant, inte heller kring Felipe Scolari som jag trodde på ett tag, Guus fick inte tid att få några uttalanden innan men till med hans eftermälen lät inte lika positiva och optimistiska som orden är nu från de så kallade gamlingarna.  Carlo kom och vann över även skeptiska fans som jag, för att året efter visa allt det vi hade fruktat av honom innan han kom. Han tappade det så kallade omklädningsrummet när han inte stod upp för Ray Wilkins, det är min övertygelse. André Villas-Boas må vara bara en månad äldre än den äldste av spelarna, men det finns inga tvivel om hans auktoritet och den respekt spelarna hyser för honom och hans kompetens redan. Han må vara ung, men han är ändå en Ledare att tro och följa.

Chelseas agerande på ledarsidan i sommar har varit föredömligt och det är årets värvning alla kategorier i europeisk fotboll som jag ser det. Och back-upen AVB har fått är nästan lika klockren den. En närmast legendarisk spelare med utmärkta coachingmeriter själv Rob Di Matteo,  och den person som lotsats ungdomarna hela vägen nästan in i startelvan Stebe Holland – men det är tid nog för dem framöver.

Värvningsmässigt saknar jag fortfarande en mittfältare som går in i startelvan, men Chelsea har ändå visat vilja där. Även om jag personligen inte tror Pastore var närmare än en förfrågan och ett avvaktande intresse. Övriga nyförvärv är för framtiden även om två av dem kommer att spela matcher redan i år. Jag är rätt övertygad om att Oriol Romeu kan till och med vara startspelare framåt våren i den defensiva mittfältsrollen om Mikel inte tar ett stort steg i utvecklingen. Lukaku kommer att matchas i mindre viktiga matcher, från inhopp tille någon start.

Jag hoppas verkligen på en lång Carling Cup-insats i år. För jag vill att de spelare som står och stampar på gränsen ska få bra med chanser att spela framöver. Vi har så många lovande spelare nu, och vi har köpt in fler.

Visst Chelsea är inte kända för att släppa fram ungdomar som Arsenal gör och det är jag ärligt talat glad för, därför jag tycker de flesta av Arsenals lovande spelare ofta får minst en mellansäsong, några slits rent ut sagt ut innan de taget det avgörande steget. Jack Wilshere kan bli ett undantag, men jag tycker även Fabregas visat klara tecken på att han är sliten och stannat upp i sin utveckling,  och kanske tycker han det själv och att det är därför han vill han en nystart i hemlandet. Wilshere har en hårdhet och karaktär som kan ta honom förbi sådana hinder, men knappast om Arsenal ska vila på hans axlar i år. Det räcker väl med hur de tokiga engelsmännen redan betraktar honom som pelaren i landslaget.

Men med spelare som Sturridge, nästan lite gammal för att räknas som ungdom nu men framförallt Josh McEachran, Patrik van Aanholt, Ryan Bertrand, Nathaniel Chalobah och Billy Clifford för att bara nämna de som var med på Asienturnén, men också Conor Clifford som jag själv är väldigt förtjust i, Jacapo Sala, Milan Lalkovic, utlånade Jeffrey Bruma och kanske fler tycker jag att Chelsea har en egenproducerad framtid som inte står något engelskt lag efter! Då har jag ändå inte nämnt Oriol Romeu i kategorin, och jag är mycket imponerade av honom, Lucas Piazon och det kanske största löftet ändå; Romelu Lukaku. Vi ska inte heller glömma Tomas Kalas som också gjorde debut för a-laget under försäsongen. I kulisserna väntar kanske Wallace som vi lär ha förhandsrätt till, en högerback för en gångs skull. Courtois, Delac, Blackman på målvaktssidan. Det kommer fler namn senare.

Jag gillar verkligen insatserna som Chalobah, McEachran, Clifford, van Aanholt, Bertrand gjorde under Asienturnéen. McEachran spelade på en nivå mycket nära startspel i Chelsea. Visst vi måste ta hänsyn till att det var träningsmatcher men han har redan tidigare visat att han har ingen respekt och tar saker och ting med största möjliga lugn. Hans passningsspel är på en nivå som en 5-6 år äldre spelare. Han är dock fysiskt lite tunn och behöver bygga på sig, men han kommer att utvecklas fysiskt i minst 6 år till så varför hetsa?

De två ändå största överraskningarna under försäsongen kvalitetsmässigt för mig står 22 år gamle Slobodan Rajkovic som Chelsea nu försöker fixa arbetstillstånd för och om Arsenal lyckades med Ryo Myiaichi borde banne mig Rajkovic också få arbetstillstånd trots den olyckliga händelsen med spottning mot domare som stängde av honom ett år från landslagsspel. Han spelade oerhört moget och var väldigt bra varje gång han var på plan i träningsmatcherna. (Chalobah var inte riktigt lika bra, men så skiljer det sex år också).

Hilario var den andra stora överraskningen under försäsongen. Cech stod visserligen bara drygt två matcher, men jag håller Hilario som försäsongens bäste målvakt. Han spelade mycket bra i de perioder han fick stå. I mina ögon långt bättre än Turnbull och HIlario borde vara säsongens andre målvakt om inte home-grown regler ställer till det.

Daniel Sturridge börjar säsongen med en tre matchers avstängning. Onödig var den och den kan påverka hela hans säsong. På försäsongen var han väldigt duktig, inte minst mot Rangers med sina två mål. Han har utvecklats ordentligt under Coyle i Bolton. Borta är valpigheten och framförallt att Sturridge spelar mest för Sturridge och laget i andra hand. Nu är han en lagspelare även om han har självförtroende att göra saker själv. Inte alltid rätt saker, men det hör till en forwards rätt ta själviska beslut. Ibland går det, ibland inte.

Till de yngre spelarna, vi tenderar att glömma bort att Mikel bara är 23 år gammal, lika gammal som Sturridge, hör nigerianen. Han tog ett steg i sin utveckling förra året och inledde framförallt säsongen lovande tyckte jag med bra passningsspel på lite längre än de normala 5-6 meterna. Det försvann ungefär när Wilkins försvann och det sades att det var Wilkins som hade jobbat mycket med honom i det spelet.  Det var tillbaka i försäsongen, plus att han dök upp i straffområdet. Hans skott är lika dåligt som vanligt men han försökte komma upp och hitta rätt i huvudspelet, ett mått av självförtroende vi inte sett hos Mikel tidigare som jag tillskriver AVBs order om att spelarna ska ta för sig själva mer ute på plan, göra mer av de möjligheter de har, helt enkelt att uttrycka sig mer.
Och även om jag är imponerad av Romeu så hoppas jag verkligen Mikel nu tar för sig och vågar faktiskt, utvecklas. Jag har varit lite besviken hittills.

Vi saknade brasilianarna och flera av ungdomarna som den hittills onämnde Kakuta som också tillhör våra stora löften även om jag är lite rädd att han stagnerat. Vi har också Ben Gordon borta på landslagsuppdrag just nu i U-20 VM. Ännu ett onämnt namn. Och varför inte passa på att nämna svenske Marko Mitrovic som har en viktig säsong framför sig, det är stora krav nu på honom att fortsätta utvecklas och visa att han är den goalgetter han var i de yngre lagen.

AVB  är väldigt nöjd med hur spelarna tagit till sig hans direktiv och idéer under försäsongen. AVBs lag släpper in väldigt lite mål, precis som JMs men av ett annat skäl. Det är inte betongsäkra försvarsspel som gäller för AVB utan han predikar att försvarsspel sker genom att alla i lagen blixtsnabbt försöker ta tillbaka bollen, inte faller ned och inväntar motståndarna utan tar ifrån dem bollen tidigare på plan. Det ska bli oerhört intressant att följa i år.

Man kan verkligen se en helt annan spelglädje i den här försäsongen än den förra och även jämfört med största delen av säsongen.

Inte minst gamlingarna som belackarna säger kommer att knäcka AVB tycks stormtrivas. Jag tror aldrig jag sett dem bättre i en försäsong. Och AVB kommer att ha ett litet helsike att välja bland alla de som verkligen vill spela fotboll igen.

Jag undrar ärligt om jag sett JT bättre en försäsong. Han har banne mig varit så gott som fullständigt felfri i matcherna. Något litet missförstånd kanske då han bytt partner oftare än de flesta byter näsdukar under influensasäsongen. Ashley Cole har spelat på en nivå som påminde om dubbelsäsongen.

Frank Lampard blev turneringens spelare i Hong Kong och imponerar stort. Han visar en helt annan form redan än under den olyckliga förra säsongen. Trots straffmissen mot Rangers.

Alex klev in efter sin skada och såg ut som han spelat varenda match under sommaren. Ivanovic är kanske ingen gamling heller, men var stabil som mittback som han spelade mestadels.  Inte säker på att han fortsätter där då Chelsea har mer nytta av honom på högerbacken.

Bosingwa är nog revanschsugen. Det såg så ut. Likaså Benayoun som stundtals var strålande. Ferreira är kanske inte strålande, men solid när han inte spelar mittförsvar mot Sunderland.

Torres gjorde mål igen, men framförallt bjöd han på en hel del fotbollsgodis.

Åldermannen Didier Drogba såg stundtals kanske lite okoncentrerad ut, men fullständigt livsfarlig däremellan. Fysiskt sett är han yngre än de flesta andra spelarna. Malarian som förstörde förra säsongen är nog besegrad för den här gången. Anelka såg ut som han spelade för nytt kontrakt. Mycket tänd och koncentrerad och trots att han var av mig tippad att vara först ut genom dörren så vägrade han trots att det tydligen fanns erbjudanden. Och han stannar inte för pengarna, han stannar för att han vill spela den här säsongen för AVB trots att han kanske bara är fjärde val framåt nu. Men han kan spela lite varsomhelst visade han under sommaren.

Malouda var också pigg, åtminstone piggare än under delar av förra säsongen. Kanske även han känner av den uppenbara nytändning som finns i Chelsea just nu. Hoppas han accepterar sin situation och inte bara spelar för nytt kontrakt den här säsongen.

Krönikörer och tränare må snacka om Chelseas gamlingar. Själv är jag övertygad om att de kommer att ge oss oerhört mycket glädje i år. De kommer ännu en gång vara ryggraden i våra framgångar, för jag är rätt övertygad om att vi inte blir något Arsenal och blir utan bucklor i år. Frågan är vilka bucklor vi får med oss. Jag är optimist trots att motståndet är bättre än någonsin.