18 april 2011

Alla dessa rykten - del III

Jag fortsätter ge min personliga uppfattning om vad som kommer att hända. Självklart är det gissningar, men så kallade initierade gissningar till skillnad från en del som ni kanske stöter på i andra medier. Jag säger inte att jag får rätt, men jag förklarar varför jag tror som jag gör.

---

DIDIER DROGBA

De av mig så avskydda Playstationfansen har en tid nu fört en kampanj för att Chelsea ska sälja Didier Drogba i sommar, medan Chelsea fortfarande får pengar för honom. Jag avskyr den sortens resonemang. (Och har tidigare skrivit om det: >>>)

Drogba har ett år kvar på sitt nuvarande kontrakt med Chelsea. Köpet av Torres anses av de som anser sig veta vara för att ersätta Drogba. Jag ser som ni redan känner till inte alls situationen som sådan.

När Torres kom hävdade många att han tjurade och vägrade acceptera att ge plats för Torres i någon match. Om något så har Didier Drogba verkligen tystat munnen på de här personerna med sitt uppträdande, sin inställning, sin kämpavilja och till slut har det också släppt för honom. Han har varit Chelseas klart bäste spelare den senaste månaden, bätter än t o m Petr, Iva, Luiz och Ramires som väl kommit närmast sin toppkvalitet under perioden.

Drogba är en person lätt att stöta sig på verkar det som. Andra lags fans tycker om Drogba ungefär som vi tycker om deras stjärnor. Sant är att Drogba kan beskrivas som en "acquired taste". Så var det för mig.

Det tog mig tid att acceptera Didier Drogba och se hans storhet som det är och var. Drogbas första år i Chelsea var ingen dundersuccé. Han som så många andra av våra nyförvärvade spelare tog sin tid på sig att anpassa sig och börja leverera.

Jag hade inte sett Drogba spela i Marseille och tyckte prislappen verkade vansinnig. Jag börjar nu vänja mig vid att jag tycker alla prislappar numera i fotboll är vansinniga. Han kostade runt 23-26 m pund. Och det är nog de bäst investerade miljoner Roman hittills lagt upp på ett bräde i vår trupp.

Två gånger har Drogba vunnit skytteligan, och varje år har han legat i topp i assistligan också.

Jag, som många tyckte Drogba som är ett fysiskt praktexemplar, föll väl lätt. Inflytandet av att växt upp och startat sin karriär, i ett ovanligt långsamt tempo, i Frankrike. Det var irriterande. Till Drogbas heder ska det sägas att han har verkligen ändrat sig. Han går ned ofta fortfarande men inte på samma sätt. Drogba tas stenhårt av alla försvarare för de vet att sparkar de inte honom först, så tar han sig förbi dem. Specialstudera gärna Drogba om ni kan i matcherna och notera hur oerhört mycket stryk han får och faktiskt tar. Jag är väldigt imponerad av att han inte exploderar oftare.

För Drogba har ett humör. Det vet vi. Det vet Uefa också som gärna utser honom till Chelseas syndabock när syndabockar ska utses. Han fick fyra matchers avstängning för att han sa sanningen om Tom Henning Øvrebøs skandalösa domarinsats i Barcelonamatchen. What a fucking disgrace, var Drogbas ord. Sannare ord har aldrig sagts om en fotbollsdomare om ni frågar mig. Så jag tänker jag aldrig anklaga Drogba för fel där, även om han självklart fick betala ett högt pris. Dubbelt så högt som Rooney fick för ett annat svärutbrott, men där gick dubbelmoralisterna in och hävdade hur fel det var. Samma personer höll väldigt tyst, eller till och med anklagade Drogba, när han gjorde ett liknande utbrott till en tv-kamera.

Han kan verka tjurig, trulig och grinig. Långt ifrån alltid utan anledning. Det är hans sätt. Han är en emotionell människa, inte en masking.

Han är en nationalhjälte för sina insatser vid förra inbördeskriget i sitt hemland. Den här gången försökte han, men det var inte direkt några politiker som lyssnade när han och andra talade. Han bygger sjukhus för barn och driver en av de viktigare välgörenhetsstiftelserna i Elfenbenskusten. Han är på det området ett enormt föredöme för hela idrottsvärlden. Ett så stort föredöme att han som en av mycket få idrottare förärades att få omslaget på Time Magazine när de utsåg de 100 viktigaste personerna år 2010. Ingen annan fotbollsspelare har ens varit i närheten av det.

Ändå behandlas han av playstationfansen och media som en säck med vete som ska säljas innan han förlorar marknadsvärdet. Marseille vill inget hellre än att få hem Drogba och tar varje chans att snacka upp en sådan affär i media. Även Mourinho som tog Drogba till Chelsea inser vilken spelare han fortfarande är och anses vilja ha honom till Real Madrid. Något som borde göra intryck även i den tjockaste av skallar, men som inte tycks göra det. Drogba är som sagt kontroversiell. (De flesta tycker väl ändå att Mourinho har ett visst kunnande om fotboll, så kanske borde det leda till eftertanke).

Min inställning är kristallklar. Chelsea ska behålla Drogba till varje pris. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om han vinner skytteligan nästa år igen, med Torres som tvåa. Drogba är en s k late bloomer och har många år kvar i toppen, även om han spelar som toppforward, en position som sliter mer än de flesta andra. Därefter kan han fortsätta lära upp nya forwards, se bara hur varje forward som varit i Chelsea talar om hur mycket de lärt sig från Drogba, och spela många matcher utan att kanske vara första namnet i laguppställningen. Som Giggs och Scholes i United (och som jag också tror Frank Lampard kommer att göra).

Torres och Drogba är två helt olika fotbollsforwards, bägge vana vid att ligga längst fram och utgöra frontlinjen. Torres med hjälpt av understöd från supporttrupperna på mittfältet. Drogba mer som en ensam kavallerihär som får bollen upptofflad till sig och så förväntas han göra resten själv. När de lärt sig varandra och klickar, då kan vi kanske få se ett av fotbollens bästa par någonsin i historien. Men sådant sker inte med klickande av en datormus, det tar tid och de måste få tid.

Drogba har haft en klar mellansäsong i år, och vi vet varför och ändå vill de flesta vilja bortse från det faktum att han spelade sjuk i närmare en månad utan ens få rätt diagnos. När diagnosen kom var det för sent och även när han tekniskt sett var frisk hade malarian gjort sitt och tagit bort all form och kraft. Det tog Drogba tid att hitta tillbaka, men han är nästan där nu igen. En av de få i vårt lag som inte bara började säsongen bra, utan faktiskt också slutar den bra. (Mellanperioden får vi glömma som jag planerar att glömma den för hela Chelsea så snart säsongen är över).

I mina ögon är Didier Drogba efter sina sju år i Chelsea en lika stor legend som Gianfranco Zola, bara med en helt annan personlighet.En persnlighet med plus och minus, men den som säger att Drogba inte ger sitt bästa på plan....tja, vad ska man säga? Utan Drogba hade vi inte haft tre ligatitlar och en dubbel i vårt prisskåp bara från dessa sju år (plus lite annat skrammel).

Dider Drogba, en Chelsealegend som jag vill mer än något annat ska fortsätta spela för Chelsea och avsluta sin karriär i Chelsea. Och Drogba kan visst spela med Torres, bara de som inget kan eller tror att dataspelsalgoritmer också styr den riktiga fotbollen vill inte inse det.

---
Jag kommer fortsätta den här serien med en titt på ryktena kring; spelaromsättning, Roman, och kanske en del annat, som tidiga spekulationer om nästa säsong och än mer mellansäsongen.