21 mars 2011

Känn till fakta

Chelsea anklagas ju av fånarna och en del journalister (dvs samma sort tyvärr i många fall) för att vara ett köpelag. Fotbollens äldsta anklagelse från supportrar som inte kan acceptera att deras eget lag inte längre är konkurrensdugligt. Som om det finns något fotbollslag som inte är, annat än i kanske någon kort period. Om det är någon som tror att Arsenal inte är ett köpelag, är ni väldigt välkomna att kolla fakta om det lag som vann titlar åt dem. (Visst idag köper de färre spelare, men som vi alla vet vinner de heller ingenting).

Det där blir självklart väldigt jobbigt att hantera. Jag tjafsar rätt ofta på kvällsblaskornas kommentatorsfält om okunskapen hos de som vräker ur sig sådana här saker om Chelsea. Bara för att jävlas, för ärligt talat tror jag inte fakta någonsin kommer att nå fram till stängda sinnen som deras.

De första köpelagen var de italienska som var de första i Europa att köpa spelare från andra länder, köpa spelare mellan klubbarna för pengar. Det mytesomspunna Real Madrid (som aldrig fick möta ligasegrarna Chelsea då FA stoppade Chelsea från att delta) som vann de flesta Europacuperna i mitten, slutet av 50-talet var ett rent köpelag.

Totttenham startade hela köpelagsgrejen i England. Efter att slavkontrakten som klubbarna hade med spelarna avfärdades och avslutades i början av 60-talet, ironiskt nog pga av en Tottenhamspelare, var det Tottenham som började den stora cirkusen med att köpa spelare för allt större pengar (som är mindre än småpengar i jämförelse med dagens). Något som sedan bara blev vanligare och vanligare. Deras framgångar i början av 60-talet var helt ett resultat av pengar spenderade, inte något annat vad än deras supportrar försöker påstå.

Chelsea var bland de första engelska lagen som insåg att du fick ungefär dubbelt så mycket spelare för pengarna om du köpte icke-engelska spelare i mitten av 90-talet och det var en stor del av anledningen till att vi byggde upp den stomme som idag är ett världsledande fotbollslag. Världens fjärde populäraste fotbollsklubb. Idag har summorna jämnat ut sig även om sämre engelska spelare fortfarande kostar mer än utländska spelare, och den skillnaden kommer att öka ordentligt med tanke på UEFAs och FAs nya slavregler om homegrown players. Engelska klubbar kommer att tvingas antingen köpa spelare allt yngre eller betala alltmer löjliga summor bara för att spelare har utbildats i engelska klubbar. Det syns redan att kostnaderna för unga spelare har eskalerat något alldeles oerhört senaste året. Snacka om affärsidé, eller korrupt fotbollspolitik.

Ser vi tio år tillbaka i tiden är Chelsea inte en av de fem, förmodligen inte ens tio klubbar som spenderat mest på spelarer. Jag har dock inte de absoluta siffrorna för det, så...., ni får faktiskt ta mitt ord på det här. ;) Jag har dock varit med ett tag och utvecklat en känsla baserad på kunskap. Ser vi ytterligare några år tillbaka så ökar skillnaden mot vissa lag ännu mer. Däremot var Ken Bates smart just i det att han köpte in äldre utländska spelare som förde med sig enorm kunskap och skicklighet till Chelsea för relativt billiga pengar; Gullit, Desailly, Zola, Vialli är väl bara de mest kända. Weah, Laudrup andra var också där kortare tid. De kostade småpengar jämfört med vad mediokra spelare kostar idag. Eller vad engelska spelare kostade och kostar.

Chelsea däremot spenderade stora pengar under två säsonger efter Roman köpte klubben för att köpa in en bra trupp. Mer än någon annan klubb då. Vilket är det huvudsakliga grunden för det faktalösa ryktet om Chelseas bara köpte framgång. Ok det finns kanske visst fog i det, men Chelsea är tydligen det enda lag som faktiskt lyckats med det och till lägre summorna än de lag som misslyckats.. Sedan dess har Chelsea varit riktigt återhållsamma, särskilt jämfört med vissa konkurrenter tills i januari. Men glöm aldrig att Chelsea var en Champions Leagueklubb redan innan dess och hade vunnit stora titlar i flera år innan Roman kom. Det fanns en solid grund för vad Roman sedan byggde dagens extremt framgångsrika lag på.

I ett lite längre fokus har klubbar som Milan, Juventus, Inter, Roma, Barcelona, Real Madrid, förmodligen Valencia, Bayern München, Liverpool, Manchester United, Tottenham, Arsenal spenderat betydligt mer pengar på transfers än Chelsea. Särskilt om man försöker räkna om pengavärdet till dagens. På senare år Manchester City.

Nu finns UEFAs finansiella fair play-regler. Vilka uppenbarligen mycket få människor har lyckats fatta vad det handlar om. I princip går de ut på två saker, ingen klubb ska få låna sig i konkurs för att köpa spelare alternativt ingen ägare ska få gynna sin egen klubb. City och Chelsea är de klubbar som har de rikaste ägarna (om vi undantar QPR vars ägare är långt rikare tillsammans). Andra klubbar som Real Madrid och Barcelona framförallt har kunnat låna (och se på den spanska ekonomin som exempel efteråt) enorma summor att spendera på pengar.) Plus t ex att Real tvingade Madrids skattebetalare att köpa deras träningsanläggning för ett enormt överpris för att lösa ut Real när de var mycket nära konkurs. Barcelona och Real är kanske fotbollsvärldens mest belånade klubbar. Fair playreglerna tycks inte ens snudda dem, istället riktas fokus i de här reglerna helt på klubbar som har ägare som inte satt sina klubbar i skuld. Därför kommer klubbar som Manchester United, en av de allra mest belånade företag/klubbar som finns i världen, lån som tagits med klubben själv i säkerhet och som normalt på företagsmarknaden anses vara rent normalt (fast oftast görs när företaget ska strippas på sina tillgångar) och Liverpool som nu sluppit det direkta låneoket då de nya ägarna är bättre självfinansierade, efter sin försäljning tydligen helt undan de här s k Fair Playreglerna.

Samma regler har funnits i Frankrike, eller åtminstone mycket liknande. Dessa regler håller nu på att orsaka franska fotbollen totala ruin. Franska klubbar överlever idag nästan enbart tack vare att sälja talanger då fransk fotboll till för några år sedan var överlägset bäst i Europa i att utveckla talanger. Fast de kan inte längre sälja lika många och fransk fotbolls ekonomi är i katastrofläge pga deras finansiella regler. Vilket är en av anledningarna att franska fotbollsklubbar försöker stämma andra europeiska fotbollsklubbar för spelarförsäljningar de gjort men inte står för. På sitt sätt var Kakutaskandalen ett typexempel där rena lögner och mediasympati helt dolde fakta. (Alla vill ju sätta dit storebror). Idag är både tysk, belgisk och schweiziskt fotboll ifatt när det gäller produktionen av nya spelare. Balkan har halkat efter, kanske för att det där inte finns några klubbar som fungerar som lok för utvecklingen. Snart kanske även engelsk fotboll kommer att producera fler egna spelare, men det är ändå inte helt sannolikt då de finansiella reglerna tvingar klubbarna att hämta allt yngre utländska spelare till sina akademier för att få räkna dem som sk homegrowns. Holland är passerade och ägnar sig mest att köpa spelare från perifera ligor i Europa, som den svenska. Några klubbar i Holland kämpar på med att utveckla unga spelare men pga homegronw-reglerna förlorar de dem, och klubbar som Feyenoord har därför satt i system att försöka stämma klubbar som tagit deras unga spelare. Spelare de inte kan behålla på den nya marknad som UEFAs reglementen har skapat. Ajax akademi är inte i närheten av den plantskola den var för 20 år sedan.

UEFAs fair playregler kommer förmodligen att ha samma inflytande på europeisk fotboll som Ebberöds bank hade på det svenska bankväsendet. Det är en enda stor pr-politisk chimär. Köpt och understödd av sportjournalister och idrottsbyråkrater utan ekonomisk kunskap men med känsla för floskler och slogans. Men om de verkligen genomförs som de har presenterats är nog sannolikheten att de orsakar katastrof större än att de på något sätt jämnar ut spelfältet. Snarare kommer de att göra det fullständigt omöjligt för några nya klubbar att som Chelsea bryta sig in bland hermelinerna.

De senaste tjugo åren är det bara en fotbollsklubb i Europa som lyckats etablera sig i toppen, en klubb som inte var välkommen i hermelinernas elitklubb G14. Dvs Chelsea. Kanske kan klubbar som Shaktar Donetsk, Zenit St Petersburg komma dit pga rika ägare, men ännu är de långt från att vara tillräckligt etablerade då deras geografiska läge är emot dem. FCK från Danmark och Rosenborg är lokala varianter som med de nya reglerna kan behålla sitt försprång i många år till.

Me låt oss återvända till lögnen om att Chelseas framgångar enbart kommer från köpande..

Tidningen Sun (ja, jag vet inte världens mest tillförlitliga men ändå) har skrivit om hur Arsenal är den klubb i England som drar in mest pengar av alla, och vägrar spendera dem - vilket står i direkt korrelation till deras totalt uteblivna framgångar de senaste sex-sju åren. Tillsammans självklart med Wengers envisa tilltro till sin egen modell oavsett att hans lag alltid är ovanligt skadedrabbade och så många unga spelare bränns ut väldigt tidigt.

De har tittat på de engelska klubbar som spenderat mest på spelare sedan säsongen 2006-2007.

Inte oväntat toppar Manchester City den listan totalt, då de köpt spelare lite grann i bulk. Inte utvalda spelare som Chelsea gjorde efter att Roman kom in. City har spenderat 456,7 miljoner pund sedan dess. Chelseas största utgiftspost sedan Roman köpte klubben är träningsanläggningen i Cobham. City har ännu inte tagit sig till Champions League och de åkte ut på ett lite pinsamt sätt i veckan i Europa League. Att bygga lag mer från grunden som City gör tar sin tid, men de kan ändå anses som rätt framgångsrika i det arbetet. Chelsea hade som sagt redan sin grund lagd.

Tvåa på listan, är inte oväntat - annat än för de okunniga som aldrig bryr sig om fakta, är Liverpool. Benitez köpte spelare hejdlöst och nästan ingen lyckades. De spenderade den här perioden 253,2 m pund på spelare och är idag ett alg som knappt tar sig till europeiskt cupspel. Vilket väl bevisar att pengar innebär absolut ingen garanteras succé.

Trea är Tottenham. En klubb som av sina supportrar alltid lyckats beskrivas som en kämpande klubb utan pengar. De är alltså mer en köpeklubb än vad Chelsea är. Tottenham har spendert 238,2 m pund på spelare.

Först fyra kommer Chelsea, en bit under Tottenham i köpelistan, med 199,5 m pund.

Enligt The Sun alltså, söndag publicerade Daily Mail en lista som hävdar att Chelsea spenderat mer än Man City, om än på betydligt fler år. Det listan har dock direkta fel när det gäller flera Chelseaövergångar, så jag litar inte så mycket på den.

United har varit återhållsamma under Glazers, men knappast frugala. De finns där i närheten av Chelsea fast jag inte har de direkta siffrorna för dem. Trots allt har de gjort några av de absolut dyraste spelarköpen i engelsk fotboll, som Ferdinand, Tevez, Berbatov, Rooney, Vidic m fl. Deras utgångsläge var dock unikt starkt pga den ungdomsgeneration klubben hade att bygga på från 90-talet.

Så slutsatsen är som vanligt, tro inte på rykten och myter. Chelsea har inte köpt sin framgång mer än något annat topplag i Europa de senaste 40 åren. Däremot har Chelsea haft betydligt större framgång än något konkurrentlag i förhållande till vad Chelsea har spenderat och vad de har spenderat. Då har Chelsea ändå gjort massor med usla affärer, Veron, Shevchenko, Crespo, Mutu för att nämna några som Chelsea köpt väldigt dyrt och sålt för ingenting.

Att köpa spelare är nödvändigt för alla lag och Chelsea har nu ett behov av att föryngra, därför kommer kanske Chelsea köpa en del nya spelare i sommar också. Chelsea försökte i år föryngra utan att förstärka om man vill se det så, vi såg att det ledde till vår värsta kris på närmare 20 års tid. Jag tror nog att det är en läxa Roman tog till sig. Vår akademi kommer att betala sig, men vi har nog alla varit rätt naiva och trott att bara för att man är ett löfte kan man inte kliva rakt in och prestera i en klubb som Chelsea. Kraven är helt annorlunda hos oss. Ändå se på de ungdomar Chelsea producerar just nu. Problemet är som sagt att av alla löften utvecklas de inte som vi vill och önskar, vilket är sant för alla klubbar.

Alla klubbar har bra och dåliga perioder, och de hanterar dem olika. Chelseas modell är att agera på marknaden, och då vi är Chelsea betalar vi också överpris för nästan alla spelare vi köper. Men det är inte alltid en riktig dyr spelare är riktigt dyr i reella termer. Låt oss jämföra två spelare som bytter klubbar i januari. Andy Carrol gick till Liverpool för 35m pund. Det anser jag vara en riktigt dyr spelare. Fernando Torres gick till Chelsea för 50m pund. Det är en högre siffra, men inte en riktigt dyr spelare. Därför att Torres har ett marknadsvärde som genererar intäkter till Chelsea, jag tror han kommer att dra in 20m pund de närmaste åren vilket gör honom till en reellt billigare spelare än Carroll som aldrig kommer att generera den sortens intäkter, tror jag. Sedan är det resonemanget egentligen ointressant för det handlar ändå om vad de kommer att prestera för sina klubbar och eventuellt vidareförsäljningsvärde.

Fotboll på Chelseas nivå är big business, en industri som Ferguson kallar det. Det är bara något vi måste acceptera, även om vi bara är intresserade av själva fotbollen. Och industrier, företag måste alla investera, fotboll investerar i s k humanresurser, det mest svårdefinierade av alla. För det finns ingen garanti för de investeringarna, vilket det gör för investeringar i maskiner och fastigheter. Människor reagerar och producerar olika i olika miljöer/klubbar och det är först efteråt de kan sägas vara succé eller inte. En del är det överallt där de kommer, andra bara på vissa ställen/klubbar. Investeringar i människor är mindre förutsägbara än lotterier.