2-6 feb 2011

Inför Scousers #2 - REVANSCH TACK

LÖRDAG: Vilka fullständigt otroliga resultat idag. Alla topplagen tog supertidiga ledningar och jag bläddrade mellan kanalerna för att hitta en match som åtminstone skulle bli jämn. Sedan kollade man resultaten och upptäckte att inga av de där matcherna blev vad man hade väntat.

Själv såg jag mest av Tottenham och Bolton och fick Danny Sturridge göra sitt andra raka mål Tills jag upptäckte vad det stod uppe på St James's Park och zappade över dit. Då gjorde självklart Tottenham vinstmålet. Men Newcastle hade tagit upp ett 0-4 underläge och tog poäng av Arsenal. Visserligen lekte Tevez hem tre poäng åt City som väntat.

När sedan United tog en tidig ledning mot Wolves, ja då tog jag en promenad med hunden istället och tittade lite på Udinese. Tills jag upptäckte att Wolves inte bara kvitterat utan även tagit ledningen. Oj vad nervös jag var hela andra halvlek. Men jumbon slog obesgrade ligaledarna och ligan lever återigen. Och gör City i med Tevez i toppform detsamma nästa lördag då är ligan helt öppen igen. Oj oj oj.
Självklart var Wolves skyldiga oss det här. ;-) De slog ju oss också trots att Chelsea spelmässigt var överlägsna (tack vare Bosingwas olycksaliga självmål).

Tack Wolves, tack Newcastle. Vilken härlig liga Premier League är jämfört med konkurrenterna.

---

Lite statistik inför matchen imorgon.

Liverpool har inte gjort mål på Chelsea sedan 2004 (Bruno Cheyrou, jan 2004) på Stamford Bridge, om vi räknar bort ett olyckligt självmål av Bosingwa 2008 (och en pinsam 1-0 förlust som det tycks bli varje gång Bosingwa har otur framför eget mål!).

Sedan okt 2004 har Chelsea och Liverpool mötts 25 gånger i olika turneringar. Chelsea har vunnit tolv av dem. Fyra har slutat oavgjort.

Drogba har gjort fem mål på Liverpool på hans senaste åtta matcher.

Chelsea har fortfarande Zhirkov skadad (vad är det egentligen för skada, det börjar likna Lampardsagan nu), Alex (naturligtvis då han inte förväntas tillbaka förrän slutet av månaden) och Yossi Benayoun (tillbaka i april). I övrigt inga nya skador.

Liverpool saknar Carroll, Spearing och det är tveksamt om de mindre lyckade värvningarna Joe Cole och Christian Poulsen kan spela. JT har bett Chelseapubliken hylla Joe Cole om han spelar, och jag är fullständigt övertygad om att Chelseasupportrarna lär uppträda betydligt bättre än Liverpools gentemot f d spelare.

---

FREDAG: Det börjar dra ihop sig. Ett av ligans absolut bästa hemmalag mot ett av de allra sämsta bortalagen. Chelsea mot Liverpool, och med en spelare som väl ingen har kunnat undgå att märka har bytt sida. Från rött till blått. Om Torres startar är osäkert, men han är spelklar. Liksom David Luiz.

Av Liverpools nyförvärv är Luis Suarez förmodligen med från start. Han gjorde mål i sin debut som inhoppare även om jag är övertygad om att det målet kommer att strykas och betecknas som ett självmål, men man vet ju aldrig med sådana saker. Det var vaket av honom att hugga på den dåliga bakåtpassningen i vilket fall som. Däremot är rekordförvärvet Andy Carroll fortfarande skadad ett par tre veckor till. 35m pund!

Liverpool har också fått tillbaka sin mest äkta spelare om vi får säga så, Jamie Carragher som väl är den allra mest identifierbare pudlian klubben har. En spelare att se upp med är Raul Meireles som vaknat till ordentlig på sistone och orsakat mycket oro från en släpande forwardsposition. Martin Skrtel har dyrt och heligt lovat att Torres inte ska få göra mål på honom så det hoppas vi innerligt att han ska få äta upp.

Som jag ofta påpekat är Torresaffären också good business, vilket redan visar sig. Chelseas försäljning av Torreströjor är 30% högre än det antal tröjor Torres sålde när han kom till Liverpool. Den är 250 mot ett jämfört med Andy Carroll och 30 mot ett jämfört med Suarez. Som sagt, fotboll handlar inte bara om vad som händer på plan och de där 50 m som alla gnäller om kanske inte var så dyrt. Viktigast för mig är dock vad Torres visar på plan, om han kan komma tillbaka till den spelare han var innan bristen på inspiration satte in. Jag är övertygad om det.

---

TORSDAG: Suarez fick målet, men frågan är om det inte var ett självmål när Begovic gjorde en dålig utrusning och Suarez slog bollen förbi honom efter kommit in som avbytare. En Stokeförsvare stötte sedan bollen i mål via stolpen. I vilket fall som en lyckosam debut för honom mot ett rätt svagt Stoke i en tvåmåls hemmaseger för Liverpool. Vars slovakiske försvarare Martin Skrtel lovat att Torres inte kommer att göra mål på honom på söndag. Sådana löften borde nog fotbollsspelare avstå från att göra.

Sturridge och Gael Kakuta gjorde också sina debuter i sina låneklubbar., bägge som inhoppare. Lyckosammast var onekligen Daniel Sturridge som avgjorde matchen och gav Bolton segern med sitt mål på övertid! Vilken härlig debut för honom.

ONSDAG: David Luiz har valt nummer 4 i Chelsea, ett nummer som inte varit aktivt på en tid men som en gång tillhörde legendaren John Hollins och allra senast favoriten Claude Makelele.

Luis Suarez satt på bänken i Liverpools match mot Stoke vid start. Andy Carroll satt på läktaren och kommer så att göra några veckor till då han ju har en lårskada sedan i slutet av december, som bl a rehabiliterats i Umeå.

---

En sak är säker i alla fall. På söndag slipper vi oroa oss för att Fernando Torres ska förstöra vår dag.

Vi har revansch att fordra för den pinsamma förlusten, pga Torres, på Anfield. Och vi ska ha den. Det här är en match jag vill vinna så fruktansvärt mycket, och den får väldigt gärna avgöras av just Torres. Även om jag är osäker på om Carlo kommer att starta Torres. Men han kommer säkert in. Däremot tror jag nog att David Luiz får stanna på bänken om inte JTs rygg ställer till det. JT var mycket bra mot Sunderland men det syntes att han hade problem med ryggen.

--

Matchen mot Sunderland var överhuvudtaget en härlig fotbollstillställning, som jag var så nervös de sista tio minutrarna av. Vi var överlägsna i andra halvlek efter att lite grand skänkt bort två mål (jag skyller på Mikel som inte markerade Bardsley och orsakade frisparken, han var inte bra i den här matchen alls och spelade sig nog ur startelvan nu).

Nicolas Anelka spelade i en mer diamantformad uppställning som spets och playmaker och var fruktansvärt bra. En av hans absolut bästa matcher i Chelsea som sedan kröntes av ett nervförlösande avslutningsmål på övertid. Han var magnifik. Fram till dess hade jag varit nervös, mest för att vi har förlorat så många poäng i år när vi trott saker och ting varit färdiga att jag vågade aldrig slappna av.

Vår kris är nu över och vi tar återigen poäng på bortaplan och spelet ser väldigt lovande ut inför säsongsavslutning, och cuper. Tyvärr håller de röda avståndet, men det återstår en hel del på säsongen så vi får fortfarande hoppas även om vi lär behöva hjälp att ta oss förbi dem.

Siffrorna var inte lika fina som mot Bolton, men spelet var faktiskt ännu bättre. Det borde nog blivit ett par tre mål till faktiskt.