23 september 2010

Revansch på Citeh, eller The Citizens

STARTELVAN: Som numer nästan obligatoriskt överraskade Carlo Ancelotti genom att namnge startelvan mot Manchester City redan idag fredag: Dock inga som helst överraskningar. Första gången i år som man kan säga det:

Cech, Ivanovic, Alex, Terry, Cole, Ramires, Mikel, Essien, Malouda, Drogba, Anelka

Faktum är att just idag är jag mer nyfiken på Man Citys startelva, men de kommer att ha sena fystester på spelare så där lär vi får vänta. Revansch Chelsea, revansch tack.

Ang Lampard spekuleras det i att han kommer att vara borta i två veckor till. Inte bra. Det är inte själva operationen som är problemet utan någon som heter avductor (har inte hittat svenska ordet för det, men det låter som en magmuskel).

-----

SENASTE NYTT: Det verkar som om Frank Lampard riskerar att missa matchen på lördag. Hans bråckoperade lår vill inte läka som det ska.

Man City har försvarsproblem. Micah Richards har problem och om han inte kan spela har Mancini bara tre spelare i försvaret hela, Touré, Kompany och Zabaleta. Vilket innebär att han måste hastigt och mindre lustig omskola någon till vänsterback.

-----

Helt nöjd kan man knappast vara idag. Det blev trots allt respass ur Carling Cup redan i tredje omgången. Nu kan jag inte säga att jag är direkt ledsen eller upprörd heller, inte som vid en ligaförlust då jag är otalbar för timmar och timmar. Det fanns mycket positivt istället att ta med sig, dock en del negativt också.

Det negativa är framförallt skadorna på Kakuta, Kalou och Benayoun. Det var verkligen inte bra. Negativt är också att nu går det inte längre att sticka huvudet i sanden och glömma bort det faktum att bakom Petr Cech är vär nuvarande målvaktsbesättning inte mycket att ha. JT gjorde comeback och var mycket rostig, hoppas på bättre på lördag. Trävirket var också i vägen vid flera tillfällen, ändå heder till Newcastle som kämpade sig tillbaka och fick övertidsmålet. Sturridge däremot en besvikelse som kanske borde bytts ut, hade det gått.

Positivt var den kämpaglöd och spel Chelsea bjöd på efter att fått gå ned på tio man på grund av alla skadorna. Josh McEchran var sensationellt bra när han kom in, 17 år gammal. Chalobah, 15 år gammal satt på bänken. Alex som planerat ersatte JT var mycket bra. Anelka var väldigt bra då. Även om de gjorde ett var kanske ödesdigra misstag var Jeffrey Bruma och Patrick van Aanholt. Kakuta skadades, eller slog han upp sin gamla ryggskada (?) fast han hann visa några fina ögonblick. Det var bara två startspelare i Chelsea också, eller om man vill se det så här, bara en av de som startade mot Blackpool och han är väl i realiteten tredjeval på sin position.

Nog om det, i det stora hela skadar det inte Chelseas ambitioner i år att åka ut ur Ligacupen tidigt. Det skadar dock de unga spelarnas möjligheter att få speltid. Newcastle var dock tufft motstånd och det visste vi så Carlo gjorde en chansning med sin laguttagning och det gick inte hem den här gången även om det blev en väldigt kul och spännande match på många sätt.

----

Lördag är det dags för REVANSCH.

Förra årets två sämsta (av tre) insatser gjorde Chelsea mot Manchester City. Allra sämst var vi på Stamford Bridge. Därför känns det här verkligen som en revanschmatch. En sådan insats, än mindre två, har Chelsea inte råd med i årets liga.

Enligt en del förståsigpåare (mindre vetande..?) är det först nu Chelsea får möta motstånd i Premier League. Detta trots att vi mötte förra veckans fjärdeplacerade lag redan förra helgen. Nu gör vi det igen.

Det visar mest hur okunniga, eller den snällare versionen hur glömska, människor är. Av de lag vi mött och besegrad med en hälsosam målmarginal är Blackpool och West Bromwich nykomlingar. Men jämför man med förra säsongen då Chelsea vann dubbeln, mötte vi Wigan borta då och förlorade. Nu vann vi. Vi spelade oavgjort borta mot West Ham förra året. Nu vann vi. Visst vann vi mot Stoke även förra året. (Vi slog det årets nykomlingar ocksåk!) Så jämfört med förra året ligger Chelsea helt klart på plus just nu.

Dock kan man bara möta, spela mot och besegra det motstånd som ställs upp.

Men visst på papper är Manchester City ett klart bättre lag än de vi har mött. De har dock inte imponerat så där jättemycket. Det har varit väldigt mycket upp och ned för Manchester City i ligastarten. Det viktiga är dock att vi får revanssch för den dåliga insatsen förra året och det är många tuffa matcher nu.

På åtta dagar möter Chelsea högkvalitativt motstånd i tre matcher. City borta, Marseille hemma i Champions League på onsdag och Arsenal hemma på söndag. Matcher som helt klart kan definiera vår säsong.

Carlos Tevez är en favorit för mig, jag verkligen gillar hans arbetsmoral och inställning. Han är också utan tvekan den spelare som man bör frukta mest i Manchester City. Jag hävdade före säsongen att City har årets bästa spelartrupp och det finns ingen anledning att ändra på. Frågan var dock om, hur och när Mancini får ihop alla de stjärnspelarna till ett lag. En betydligt svårare uppgift än de flesta nog tror. Ännu har vi inte svaret på den frågan.

Målvakten Joe Hart har varit väldigt aktuell i år, inte minst då han petat Shay Given som inte tagit den petningen särskilt väl. Joe Hart började säsongen storartat, hans spel mot Liverpool i första matchen kan varit säsongens hittills bästa målvaktsspel. Det har dock varit betydligt mer normalt i de senaste matcherna.

Av nykomlingarna i City har nog ändå Yaya Touré varit den som imponerat mest. David Silva börjar komma igång. Förra årets sensation Adam Johnson är en spelare som Chelsea lär varit ute efter och det är nog synd att vi inte kunde få honom. Han har tagit stora steg i sin utveckling sedan han kom till City.

Vi har som sagt revansch att utkräva. I första hand måste Chelsea spela klart bättre än förra året och det kan inte gärna bli sämre. Det är också ett tillfälle att markera att Chelsea faktiskt är ett bättre lag i år än till och med förra året. Machester City har blandat högt och lågt hittills i år, men de lär komma laddade och förberedda till det här. Liksom Chelsea åkte de ju också ut ur ligacupen vilket lär hjälpa till med laddningen.

Nu tappade vi tre bänkspelare till skador igår, men ingen av dem hade varit startspelare ändå. Av startspelarna var Anelka och Alex väldigt bra, medan John Terry var klart rostig. Men med en halvlek och några träningar till i benen bör John Terry var helt klart spelklar tidig lördag.

För en gångs skull är det inte svårt att gissa Chelseas laguppställning. Är väldigt övertygad om att den kommer att se ut så här:

Cech- Ivanovic, Alex, JT, Cole - Essien, Mikel, Lampard - Anelka, Drogba, Malouda

Det enda frågetecknet är väl Lampard, och kan han inte spela lär Ramires få hoppa in där. Hur länge Benayoun och Kalou är borta vet vi inte, det verkar dock bara röra sig om muskelskador så förhoppningsvis är de tillbaka inom fjorton dagar. Kakuta har en ryggskada och den har besvärat honom tidigare och med tanke på hans ungdom är det en skada som verkligen måste rehabiliteras ordentlgit. Positivt är också att José Bosingwa spelade 55 minuter i en reservlagsmatch igår. Han såg tydligen rätt pigg ut. Spelsugen lrä han nog vara då det är nästan exakt ett år sedan han försvann med sin svåra skada.