Ungdomar, debutanter

SENASTE NYTT:
Elfenbenskusten har mycket oväntat, och svagt, åkt ut ur Africa Cup of Nations vilket innebär att vi får hem Didier Drogba och Salomon Kalou mycket tidigare än vi någonsin hade hoppats. Redan 1,5 vecka innan vi troddee de skulle vara tillbaka. De lär inte vara spelklara igen på onsdag mot Birmingham men kanske mot Burnley på lördag. Och de lär var revanschsugna och vill visa vad de kan efter det här fiaskot. Härligt.

---
Chelsea hade återigen tur i lotten får vi nog säga då vi fick Cardiff City i femte omgången av FA Cupen. Och hemma där vi är på god väg mot ett nytt rekord i matcher utan förlust.

_----

(Mindre lustigt men hastigt är vi bara trea i tabellen, utan att spelat en enda minut. Men ManU har två matcher mer spelade och Arsenal en. Så det kan ju bli så här. Ordningen återställt först 2 feb när vi möter Hull, ett betydligt starkare Hull borta med Zaki och kanske Bullard än MU mötte idag.)

---

De som inte vet brukar ju snacka en massa, det vet vi ju.

Det finns tre saker vi Chelseasupportrar alltid får höra och det tillhör väl supporterskapets elända att okunnighet, ignorans och fördomar alltid lever kvar bra mycket längre än fakta och kunskap. En är självklart att vi skulle varit en liten klubb inan Roman. Fast vi hade ligaseger, ett par cupvinnarcupsegrar, FA-cupsegrar, ligacupsegrar, Super Cup-seger, Champions League-spel och massor av år i översta divisionen i engelsk fotboll bakom oss innan Roman. En annan att vi köpt våra senaste titlar fast vi inte spenderat mer på spelare sedan Roman kom än många andra klubbar och betydligt mindre än vissa. Och ser vi tio år tillbaka så är våra spelarutlägg inte ens bland de tio högsta i europeisk fotboll fast det är under de åren vi byggt vad vi idag skördar. Däremot har vi kanske spenderat mer på avgånsvederlag till managers än de flesta.

Den tredje är att vi inte tar fram egna talanger. Det stämmer om vi ser Chelsea gentemot vissa klubbar som Man United, West Ham i långa loppet, Arsenal i korta. Det är dock inte sant nu längre. Chelsa hade aldrig det fokuset eller den ekonomin att vi kunde satsa på akademier och utveckling av spelare innan Roman. Sedan Roman Abramovic kom till klubben har det dock varit ett uttalat fokus, och inte minst när Frank Arnesen anställdes med just det målet. Löftena från Arnesen var också generösa, men lite förhastade. Det har tagit längre än vi hoppades att få fram den akademi och de ungdomar och unga spelare vi har idag.

MEN nu är de här och även om José Mourinho lät några unga spelare få lite våta tår, så är det Carlo Ancelotti som nu kan ge dem seriösa chanser. Jag kan idag inte se någon klubb i England som är bättre än Chelsea på ungdomssidan, låt oss säga från 16-22 år gamla. Några är säkert lika bra. Detta faktum leder nu också till att vissa löften med uselt tålamod lämnar Chelsea för klubbar de vet att de snabbare får chansen att spela i (fast på lite annan nivå). Typexemplet för detta är ju Frank Nouble som insåg att det fanns väldigt många före honom i kön och därför gick till West Ham där han nu fått göra full debut (från start).

Så låt oss prata lite om några av Chelseas ungdomar.

Närmast A-laget står utan tvekan Daniel Sturridge, men han har ändå Didier Drogba, Nicolas Anelka klart före sig. Däremot knappar han snabbt in på Salomon Kalou. Inte inst om han fortsätter att göra mål som han börjat nu i januari.

Ska vi fortsätta prata forwards har vi Inzaghi-liknande Fabio Borini, 18 år på gång. Även han har fått göra a-lagsdebut, dock ej från start. Superlöftet, kanske det största av dem alla och av olika skäl mest uppmärksammade, Gael Kakuta står inte långt bakom även om han matchas lite försiktigare då han förra året hade en svår skada. Kakuta kan bli fullständigt sensationell nästa år om hans utveckling inte tar tvärstopp.

Däremot tvivlar jag på Franco Di Santo. Han har fått massor av chanser under sin utlåning i Blackburn, men bara gjort ett enda mål och det hade inte ens min mormor missat, cirkaavstånd 1 m öppet mål. Jag känner klara tvivel om han kommer att kunna ta en plats nästa år. Scott Sinclair utlånad till Wigan. är lite i samma situation som di Santo även om han gjort lite fler mål.

Miroslav Stoch däremot firar triumfer i ledningen av holländska ligan med Twente. Han har imponerat väldigt mycket och kommer dessutom att få pröva på VM-fotboll i sommar. Han har storleken emot sig för engelska ligan, men vilken härlig lirare han är. Hans lagkamrat Rajkovic som varit utlånad sedan han kom till Chelsea håller också en ordinarie plats i Twente och är en ytterbacksförstärkning, även om Bossman och Ivanovic nog lär hålla flera år till.

Bland de yngre årgångarna finns det också en del löften att nämna på forwardssidan. Som Marko Mitrovic, Malmöpägen som skyfflar in mål med ungdomslaget. Senast ett hat-trick i veckan mot West Ham. Gökhan Töre, den tyske turken är väldigt bra, oerhört imponerande i både undomslaget och reservlaget redan. Josh McEachran kanske räknas som mittfältare men är en ung engelsk spelare att hålla ögonen på. Jacopo Sala kanske också tar steget, han har iallafall fått ett tröjnummer. Det tuffa och oerhört svåra steget från lovande ungdom till Chelseaspelare.

På mittfältet finns framförallt Nemanja Matic dom Carlo ser som en framtida defensiv mittfältare men som för tillfället visar fötterna även framåt. Har fått hoppa in i a-laget redan.

En kommande spelare är irländaren Conor Clifford som har en underbar bössa i sin högerfot. Spelar redan flera årsklasser högre upp för Irländska ungdomslandslaget (som f ö Töre gör för Turkiet). Jacob Mellis är en annan mittfältare med en framtid för sig. Kaby Djalo är en rolig spelare att titta på, inte stor till växten men med härlig kontroll och idéer. Milan Lalkovic ska kanske inte heller glömmas bort.

Bak är det välbeställt. Idag mot Preston North End satt Patrick van Aanholt på bänken. En av två holländska försvarslöften. Jeffrey Bruma (just nu skadad) är väl nästan ett ännu större löfte, som också han spelar i sitt lands (Hollands) äldre ungdomslandslaget trots att han inte är gammal nog så att säga. Sam Hutchinson har gjort debut för länge sedan, men den stackaren är så skadeförföljd att det är väl frågan om han någonsin får en riktigt karriär trots sin obestridliga talang. Michael Mancienne har stagnerat lite i sin utveckling hos Wolves men ska absolut inte glömmas bort , inte heller en framtida försvarsjätte Daniel Mills Pappoe (om än ej till växten). Jack Cork och Ryan Bertrand är också spelare som mycket väl kan ta steget upp bakom de givna sex försvarsalternativen idag. Vi har också Carl Magnay.

På målvaktssidan är jag inget fan av Ross Turnbull och Hilario är mycket ojämn närmast Petr Cech. Bland de yngre målvakterna tror jag på Jan Sebek, men där finns onekligen ett glapp i klubben.

Jag lämnar det där, och jag är övertygad om att jag glömt flera löften. Som sagt, de är många och Chelsea kommer säkert att innehålla ett par tre-fyra-fem stycken av de här spelarna inom 3-5 år. Däremot lär det inte ändras i brådrasket, att det är väldigt svårt för ungdomar att få spela i Chelsea med tanke på den trupp och de spelare vi har - samt det faktum att Chelseas fokus är alltid på att vinna titlar, bucklor och ära, framför att fungera som utveckingslag. Och det ställer åtminstone jag helt upp på.