Halvvägs

Nu har halva säsongens matcher spelats (sånär på en match) och Chelsea toppar tabellen, vilket vi gjort i princip hela säsongen. Med en hälsosam distans ned till de jagande röingarna Man U och Arsenal. (Men tro inte för en sekund att serien på något sätt redan är vunnen, bara en skön halvtidspaus till på lördag inför den mycket tuffa matchen mot formlaget Birmingham).

Det har varit en härlig säsong som återigen bevisat min tro på att Premier League utan tvekan är världens bästa liga. Inte minst bevisat av det faktum att i ingen liga i världen har topplagen så svårt mot alla lag. Det lag som slappnar av, som på minsta sätt underskattar motståndet, de åker helt enkelt dit. Inställning, motivation är fortfarande väldig värdefulla delar av fotbollens genetik.

Det har också varit en höst med fler skador än någonsin, även för topplagen. Chelsea har haft skador på nästan varje spelare i a-truppen utom målvakterna! Plus några tunga långtidsskador. Det är mer överraskande för de har inte spelats fler matcher, det har inte varit tajtare spelschema, sämre väder eller någon logisk förklaring till detta. Detta är en direkt utmaning till vårt eget Chelsea Lab, som Ancelotti etablerat för att skapa en mindre skadebenägen miljö för våra spelare efter Milan-modell.

De flesta klubbarna är klart bättre i år. Rakt igenom tabellen. Vissa lag är väldigt mycket starkare i år än förra året. Chelsea självklart ett av dem. Vi ska dock inte glömma att Chelsea redan förra året, innan vårt ras började vid julperioden, var starka första delen (och allra sista) av säsongen. Däremot riktigt svaga från mitten av december till Scolari fick gå. Kan vi klara den perioden och spelarförlusterna under African Cup of Nations, då tar vi hem det här, det är jag fullständigt övertygad om. Men det blir tuffare och jämnare än förra gångerna vi vann ligan.

Aston Villa, Manchester City, Tottenham är andra lag som är övertygande bättre i år. Jätteöverraskningar som nykomlingarna Birmingham har visat framfötterna, men det gjorde även Hull förra säsongen innan raset, så där avvaktar jag lite med betyget. Några lag är sämre, jag hävdar att trots tabellplaceringen är Manchester United ett av dem. De är dock inte mycket sämre, Rooney har tagit ett viktigt steg i sin utveckling och några mindre stjärnlysande spelare har klivit fram, tänker framförallt på Darren Fletcher. De har också varit hårt skadedrabbade, särskilt i försvaret. Fulham fortsätter övertyga trots att man trodde att spelet i Europa League skulle ta sin tribut av en tunn trupp, men Roy Hodgson gör ett fantastiskt jobb i vår grannklubb. Arsenal är starkare än jag trodde, men hur mycket är svårt att bedöma ännu.

Liverpool är självklart årets sensation i det negativa. Här trodde jag förra årets framgångar skulle göra dem till största hotet mot vår ligaseger, istället verkar de nästan befinna sig i fritt fall. Sju förluster i år mot två på hela säsongen förra året! Visserligen färre oavgjorda matcher, det gebitet har Manchester City gjort till sitt eget. Men framförallt har de visat hur tunn deras trupp är trots Rafa Benitez’s otroliga köpfacit med 67 nya spelare under hans regim. Utan Torres och Gerrard är Liverpool nästan ingenting och ärligt talat har inte Gerrard varit alls bra i år. Det andra Liverpoollaget Everton är årets andra stora negativa överraskning. Också skadedrabbade, men de har de varit jämnt känns det som. De har visserligen årets flyt när de lyckades fixa oavgjort på Stamford Bridge, men det var nästan som kompensation. West Ham är lika svaga som de var förra årets inledning, men nu tycks inte Zola få till stånd samma vändning som då. Fast visar de samma inställning och laganda som mot Chelsea i andra matcher, då kommer de att klättra i tabellen. Portsmouth drabbades hårt av nästan alla olyckor innan och i början av säsongen och de ligger där man kan vänta sig, men de visar tecken på att röra sig. Ojämnast är väl Wigan som blandar riktigt usla insatser med riktigt bra och nästan inget däremellan.

Domarna är inte bra i år heller. Howard Webb som rankas som Englands bäste anser jag varit rent svag. Linjedomarna har däremot gått fram och blivit klart bättre. Riktigt så dåliga som de svenska och norska domarna är de dock inte, men för att vara bästa ligan i världen måste man säga att domarstandarden oroar.

Chelsea specifikt då.
Jag måste erkänna att Carlo Ancelotti har övertygat. Jag var länge skeptisk till honom även om han vann över mig redan innan han hade tillträtt. Men från det jag sett i Milan fanns det skäl att oroa sig. De spelade ärligt talat väldigt trist de sista åren. Han är dock en helt annan tränare i Chelsea, vilket självklart beror på att han nu har bättre material och en bättre trupp att utnyttja. Han har varit flexibel även om han håller stenhårt på sin diamantuppställning. Han är en utmärkt diplomat vilket bara är en fördel i en förening som Chelsea med alla dess starka personligheter både på och vid sidan av planen. Det visste vi dock förut, en person som ska jobba för och stå ut med Silvio Berlusconi i åtta år måste vara ett under av diplomati. Han är utmärkt med spelarna och det är säkerligen största anledningen till att hans start har varit så bra. Chelsea är också återigen otroligt starka hemma, vilket inte skadar. Vi har haft en del dippar borta, men det finns också en hel del förklaringar till varför det blivit så och inget har varit långvarigt. Vi kan dock säga som så att vi har kanske inte riktigt haft jätteturen med oss hittills i år. Och vi måste förbättra oss snabbt då de sista två veckorna har frestat på tålamodet en del.

Didier Drogba har i mina ögon varit Europas bäste fotbollsspelare under hösten. Han har varit enorm. Kan han hålla den formen får jag rätt i mitt tips om vem som skulle vinna skytteligan i år. En annan spelare som fortfarande utvecklas trots att han, liksom Drogba är för gammal enligt sir Rednose i ManU är Nicolas Anelka. Han utgör med Drogba bästa anfallsparet i England, kanske i Europa. Ancelottis spelstil passar honom utmärkt. Anelka är en mycket mer komplett spelare i dag än någonsin tidigare och det märks att han trivs alldeles utmärkt, hans forna smeknamn Le Sulk är idag helt oförtjänt.

John Terry som jag blev rätt trött på under sommarens flirt med City är helt klart bättre i år igen. Särskilt jämfört med förra säsongen. Hans form har vacklat lite senaste matcherna men det är säkert bara tillfälligt. Han är klippan som försvaret vilat på. Jag anser också att Petr Cech långsamt är på väg tillbaka till formen före-Hunt. Om han bara lät bli att göra de där utrusningarna han älskar att göra men som inte alltid är så genomtänkta. Ashley Cole har också varit en klippa, och mot Arsenal ett härligt offensivt vapen. Bosingwa startade säsongen fantastiskt men den allvarliga skadan har innebärit att Ivanovic fått ta hans position. En annan spelare och en annan spelstil, men mycket stabil och utan klagomål. Riccy Carvalho har också varit bättre än förra året, konkurrensen från Alex har tvingat honom även om Alex’s säsong så här långt har blivit förstörd av skador. Han visar dock vad han kan när han får spela nu. Zhirkov har inte fått visa så mycket då även hans säsong varit skadefylld. Men inhoppet på mittfältet mot West Ham väckte förhoppningar.

Största besvikelsen är Frank Lampard. Han hittar inte riktigt sin roll i Ancelottis Chelsea anser jag och gör bra mycket mindre mål än vanligt. Särskilt som hans styrka på fasta situationer har försvunnit, han är långt från vår bäste frisparksläggare idag och hörnorna har inte varit bra på många år. Han till och med missade en viktig straff mot City. Hans spel har dock ofta varit alldeles utmärkt, men han kan mer. Den ende jag vill påstå har en sämre säsong i år än förra året då han bar Chelsea på sina axlar. Därmed inte sagt att Lampard varit dålig, för det har han verkligen inte varit, bara inte riktigt lika bra som vanligt. Men vi är bara halvvägs.

Ballack startade säsongen utmärkt, väldigt bra till och med och han har framförallt utvecklat sin defensiv. Han kan idag lätt spela rollen som defensiv mittfältare med  framgång. Tycker han har varit väldigt intressant i en något mer tillbakadragen roll.  Efter sin landslagsskada har det dock gått lite tyngre även om jag tycker mig se tecken på att han är på gång igen.

Deco startade också utmärkt men har varit ojämn å slutet. Samma med Joe Cole som var väldigt bra precis när han kom tillbaka efter sin nästan årslånga skada, men klart ojämn på sistone.

Belletti har fått spela oväntat mycket, men det är en spelare som tycks klara alla roller nästan som en Michael Essien. Essien som nu är skadad och det är just nu osäkert om han kommer att kunna spela afrikanska mästerskapen. Men vilken klippa han är när han spelar, oavsett position. Framförallt är han väldigt viktig för tempot i vårt spel.

Malouda har fått spela mindre än han förtjänar, han sköter sig utmärkt nästan varje gång numera. Men det går väl att säga om väldigt många spelare i Chelseas fantasiska trupp. Flera ungtuppar har fått chansen och skött sig väldigt bra, Gael Kakuta, Fabio Borini, Jeffrey Bruma, Nemanja Matic och den alltid så skadedrabbade Sam Hutchinson.

Spekulationer om nya spelare är som alltid höga som en crackpundares fantasier. Och ungefär lika verklighetstrogna. Själv tror jag inte Chelsea kommer att handla i januari, vilket Carlo också säger. Mest för att skälet till att vi skulle göra det är löjligt. Man kan inte köpa spelare som ska fylla hålen efter spelarna i afrikanska mästerskapen i januari när de är borta i januari. Vi får sedan se vad CAS säger om FIFAs bannbulla. Att Chelsea handlade i god tro tycker jag verkar vara ställt utom allt tvivel, liksom att det fanns ett så kallad för-kontrakt som Chelsea inte kände till mellan Kakuta och Lens. Så frågan är hur det kommer att bedömas. Förmodligen med en kompromiss med transferförbud i sommar och inget mer förutom böter. Däremot måste Kakuta frias helt, spelare ska inte drabbas av sådana här dumheter av paragrafryttarna i antiksamlingen FIFA. Å andra sidan behöver Chelsea inte köpa spelare, särskilt inte spelare som kräver 200.000 pund  i veckan i lön. Snarare är Chelseas lönekostnader ett problem klubben måste ta itu med nu.

Våra utlånade spelare har skött sig alldeles utmärkt. Det går mycket bra för de flesta av dem, bäst kanske för Miroslav Stoch och Rajkovic i Twente som leder sin liga och de båda spelar regelbundet. Di Santo har spelat de flesta av Blackburns matcher och återvänder nu vid nyår. Alla andra är ute säsongen ut. Vi har faktiskt nästan ett helt lag av 20-21-åringar utlånade. Ett alldeles utmärkt sparkapital.

Det ser bra ut, kan vi hålla ledningen till efter januaris problem då tror jag att det blir ligaseger. Den viktigaste grejen för oss även om Carlo och Roman tycks mena annorlunda. Champions League hänger på turen i betydligt högre grad och redan nu är det ju uppenbart att turen i lotten har vi inte med oss. Jag är dock övertygad om att José lär få återvända till Milano som förlorare. Inter är inte i Chelseas kaliber, jag tycker nog bara det är Barcelona, möjligen Real Madrid och Manchester United som kan sägas vara det.

Ang helgens s k jätteskandal med att John Terry tog betalt av skvallerblaskan News of the World för att visa Cobham. Vilken bagatell! Härligt av JT att dra dem på pengar till välgörenhet. Heja JT.