Oroa er inte, African Cup är inget hot

Vi åkte ur Carling Cup efter straffar. Kakuta syndabock, hoppas det inte hämmar honom. Blackburn fick en billig straff. Chelsea spelade 120 min med tio man från 73e minuten efter skada på Kalou. Jag har svårt att bli upprörd, även om jag är besviken. Heja Blackburn - det är ju inte som att förlora mot röda äckel. Vi startade med bara fyra spelare som startade söndag, en chansning och Chelsea var inte bra i första och som sagt Blackburn fick två billiga mål, en jättemiss av Hilario och en billig straff. Herregud -det är dryckescupen. Nu blir det fokus på det som gäller istället.

_______________

Det framställs som världens undergång för Chelsea. Denna sällsynt illa planerade tävling som kallas African Cup of Nations som i år spelas i Angola under januari. Den spelas vartannat år och kommer snart att bli det största hotet mot de allra bästa afrikanska spelarnas karriärer. Därför inget europeiskt topplag vill längre köpa afrikanska spelare på grund av att de försvinner i januari vartannat år. Och det drabbar engelska Premier League hårdare än alla andra ligor då det är den enda ligan som spelar hela januari, inget mysigt semesteruppehåll under säsongen för Premier League vilket konkurrentligorna alla tar. (Ja, jag tror att numera är det något som bekymrar rekryterarna i toppklubbarna när de överväger att inkludera en afrikansk spelare).

Ingen klubb drabbas hårdare än Chelsea. Vi förlorar i år Didier Drogba, Michael Essien, Jon Obi Mikel och Salomon Kalou. Ett tapp av spelare inte ens Chelsea kan absorbera utan att känna av, lite grann. Särskilt som de alla spelar i lag som kan förväntas gå långt i turnerningen, därmed är spelarna borta längre än majoriteten av de som är med dessutom.

Fast det absolut värsta, är skaderisken. De här spelarna spelar ett flertal matcher och utsätter sig därmed för allvarliga skaderisker. Och en ny Essien-skada typ den från förra året – det kan skada Chelsea om den drabbar just nu världens främste forward Didier Drogba eller den alltid fantastiske Michael Essien eller bägge. Mikel eller Kalou kan vi ersätta något lättare. Fy fasen vad jag hatar landskamper.

Man kan inte klandra spelarna för att de vill delta. För dem är det självklart en viktig turnering, för mig är det en fullständig plåga.

Reglerna säger att klubbara måste klara sig utan spelarna de tre veckorna som turneringen tar, plus två veckor för förberedelser. Det säger sig självt att ACN måste flyttas i framtiden eller tar den död på afrikansk fotboll.  Alternativt enbart spelas vart fjärde år, vilket de nationella förbunden aldrig kommer att gå med på då det är en stor inkomstkälla och ett stort antal afrikanska förbund är dessutom ständigt involverade i korruptionsskandaler eller strider kring vem som ska kontrollera fotbollen i de här länderna.

Allt detta sagt…

It is not as big a deal. Chelsea förlorar fyra viktiga spelare, ja. Mer än någon annan klubb, ja. Och alla, läs fotbollsjournalister och okunniga kommentatorer, hävdar att Chelsea måste ersätta dessa spelare genom att köpa nya.

Det behövs inte alls. För det första kan man inte köpa in färdiga spelare som kan ersätta någon av de här spelarna. Det fungerar inte så. Transferfönstret öppnar först när spelarna har varit iväg en vecka! Det tar tid att genomföra en fotbollstransfer, sedan ska spelaren komma till Cobham, acklimatisera sig och genast ta plats i världens bästa fotbollstrupp… Och då har vi inte ens nämnt att ingen i världen kan ersätta Drogba eller Essien om vi ska vara ärliga för de två är unika i sitt spelsätt. Det är fjanterier att prata om att köpa ersättare pga ACN. Om Chelsea handlar i januari är det inte för att ersätta någon som är med i ACN! Och jag tror fortfarande inte att Chelsea kommer att handla alls i januari om det inte handlar om en spelare för längre fram i tiden. Enda skälet att handla är om rätt spelare blir tillgänglig alternativt att handla för att möta ett eventuellt framtida transferstopp om vi förlorar i CAS.

Det andra faktum som gör att jag oroar mig utöver skaderisken, är att Chelsea trots allt har ett spelschema under den här perioden som jag hävdar är fullständigt möjligt att klara av utan de fyras gäng. En liten gnagande oro finns dock för att både Elfenbenskusten och Ghana tar sig till final. Då kan vi få rätt slitna stjärnor tillbaka och när de är tillbaka blir spelschemat genast lite tuffare. Carlo måste vila de som åker mer än han måste vila andra i början av februari pga turneringen.

Under perioden som Chelsea saknar de fyra har vi följande matcher: DÅ vi vann mot Blackburn tillkommer två Carling Cup matcher, fler chanser för de mer oprövade att glänsa mot tufft motstånd (vi lottades mot Villa, nästan väntat på något sätt, exakta speldatum meddelas senare) Vi har redan etablerat att i ligacupen spelar Chelsea ändå inte bästa möjliga laget normalt så Drogba och Essien skulle kanske ändå vilas där.

28 dec  Fulham hemma
2 jan Watford, FA cup, hemma (en match där reserverna ändå prövas, kan ev flyttas pga Carling Cup)
9 jan Hull borta
16 jan Sunderland hemma (flyttas förmodligen pga Carling Cup)

27 jan Birmingham hemma
30 jan Burnley borta

Av de matcherna är Sunderland på papperet helt klart tuffast, men Sunderland på bortaplan är inte samma lag som hemma. Matchen flyttas dessutom förmodligen pga ligacupen. Fulham ger oss ofta problem, men det är mestadels på Craven Cottage. Chelsea är som vi vet otroligt svårslagna hemma. Burnley borta är en riktigt knepig uppgift, men det finns tecken på att vinden har börjat mojna i Burnleys segel.

Chelsea ska klara av de här matcherna utan Drogba, Essien, Mikel och Kalou. Det är min absoluta uppfattning och tro. Särskilt då fyra av dem är på hemmaplan. Så varför oroa sig?

Däremot har vi returen mot ett förnedrat Arsenal som säkert vill sätta käppar i hjulet för oss den 6 feb och fyra dagar senare Everton som i februari bör fått tillbaka de spelare de så desperat saknar just nu. Det är tuffa matcher till vilka jag vill ha Drogba och Essien i laget, gärna även Mikel. Även Champions League är igång igen då, liksom att vi kan ha kvar Carling Cup, FA Cupen.

Dessutom glöm inte att vi har ett gäng ungdomar som inget hellre vill än att få chansen att imponera när spelare är borta. Sturridge, Borini och Kakuta står först i kön. Matic följer mycket nära efter dem.  (Plus alla duktiga unga försvarare vi har om vi får problem i de positionerna också!). Sturridge och Borini är renodlade forwards som ersätter Drogba och Kalou, och glöm inte att Anelka som aldrig i sitt liv varit bättre är kvar. Kakuta kan dessutom spela i spetsrollen av diamanten. Matic kandiderar för ett mittfält som även utan Essien och Mikel innehåller kandidater som; Lampard, Ballack, Deco, Joe Cole, Belletti.
Franco di Santo återkommer från sin utlåning till Blackburn där han skaffat sig värdefull rutin (och ett mål).

Så gör som jag, blunda, grimasera och tänk på hur okunniga alla är som tror att Chelsea kommer att på något sätt rasa ihop eller ens bli nämnvärt försvagade, när fyra av våra spelare är i Angola! ACN kommer inte att på något sätt rasera Chelseas säsong. Det enda vi har att frukta är flera stora skador, underskattning, nordiska domare, en Scolari (moralisk) implosion och möjligen en atombomb.

Ett bättre, mer stabilt och harmoniskt Chelsea än dagens, bättre balanserat och med fler högklassiga alternativ på varje position har jag aldrig sett under mina år som supporter, sedan 1969-70. Är vi fortfarande fem poäng före det jagande packet när ACN börjar kommer vi fortfarande att vara före dem alla när ACN slutar och våra hjältar kommer tillbaka. (Men håll ändå gärna tummarna för att Elfenbenskusten och Ghana gör fiasko och åker ut redan i gruppspelet, inte för spelarnas skull men för Chelseas skull….)

Don’t worry be happy, det här fixar Chelsea lätt. Själv tänker jag oroa mig för julmatcherna för det är där Chelsea tappat chansen till att utmana för ligatiteln de senaste två åren. Bara för att sådan är man ju som supporter, det värsta finns alltid på näthinnan.