TRÖSTPRISET!?

En säsong fylld av besvikelser och omvälvande händelser avslutas med en riktigt härlig fest. En FA-Cup final. Chelsea med fyra vinster möter Everton (5 vinster) som vann senast 1995. Vi vann för två år sedan senast.

FA Cupen är säkert för de flesta bara den tredje största titeln Chelsea kan vinna under en säsong, ändå är det en riktigt stor titel. Först kommer självklart ligan, sedan kommer Champions League, då vi ännu inte fått vinna den. Jag skriver fått för det är onekligen känslan man får efter lottningarna de senaste åren och den norske tomten till domare Tom Henning Øvrebø... Nog om de tragedierna för fotbollen i allmänhet och Chelsea i synnerhet.

FA Cupen är den viktigaste cupen i världen och den äldsta. Årets final är den 128:e. Ingen liga har ens spelats i närheten lika många gånger. Chelseas första vinst kom först 1970, jag minns den väl då det var säsongen jag började stödja Chelsea och också bildade CSFC som under 70-talet var Nordens största supporterklubb. Dubbelfinalen mot Leeds var en fantastisk upplevelse, toppad av Peter Osgoods språngnick. Dubbel final blev det då man på den tiden spelade om matcherna då de slutade oavgjort. Idag avgör straffar och det är inget som en Chelseasupporter vill uppleva just nu. Det är väl tio år sedan vi vann en straffläggning senast. Det kan vi pröva i Charity Shield istället senare i sommar om vi vinner imorgon. (Everton vann sin första final något tidigare, närmare bestämt 1906! ett år efter att Chelsea hade bildats).

90.000 biljetter såldes på nolltid, som alltid. Och precis som alltid hade FA konstiga kvoter som mer är för att gynna deras sponsorer än finallagens supportrar.

Chelsea är på alla platser bättre än Everton. Det gör oss till favoriter, men inga jättefavoriter ändå - därför cupfinaler liksom derbyn följer inte alltid logikens lagar.

Everton är ett lag vi har väldigt svårt för. Vi förlorar nästan aldrig mot dem, men vi vinner inte så ofta heller numera. Och det är notoriskt målsnåla tillställningar. Under de två ligamötena i år gjordes inte ett enda mål.

Jag tror fullt ut på en Chelseaseger, men inte på grund av laguppställningarnas inbördes styrka - utan för att Chelsea helt enkelt är mer motiverade än Evertons spelare. Everton saknar också en av sina i särklass bästa spelare, Chelsea saknar bara två riktigt duktiga spelare. Phil Jagielka har varit nyckeln till Evertons säsong i år och är ett mycket bra alternativ till den överskattade Rio Ferdinand i landslaget. Bättre än Matthew Upson som idag är tredje mittbacksalternativ i mina ögon. De saknar även forwarden Jo som är s k cup-tied då han spelade för Manchester City innan lånet till Everton.

De har också en spelare jag verkligen gillar, australiensaren Tim Cahill. Som trots en relativt blygsam höjd över havet är en av engelska ligans bästa huvudspelare. Cahill spelar i en liknande position som Lampard och kommer oftast in i straffområdet i en andra våg. Jag är verkligen förtjust i Cahill och tycker han tillsammans med Benayoun tillhör de spelare som alltid undervärderas i England.

Evertons skotske manager David Moyes har i flera år gjort ett mycket bra jobb i Everton och han fick också en utmärkelse som årets manager för det i år. Något jag dock inte håller med om, för egentligen gjorde han ett bättre jobb förra året när Everton också slutade femma i ligan. I år tycker jag nog att Pulis, Hodgson eller varför inte Gianfranco Zola kunde fått titeln med tanke på vad de haft att arbeta med. Everton har dock varit svårt skadedrabbat under året, nästan lika svårt som West Ham, och det var säkert det som gav den sympatiske skotten titeln. Moyes tillhör de få inhemska talangerna som nämnts i spekulationerna kring ny Chelsea-manager och det vore säkert inget dåligt val. Moyes har av ägaren Kenwright fått tid att jobba i fred i Everton och har med relativt små resurser lyckats väldigt bra.

Jag är dock rätt övertygad om att Everton djupt inne är rätt nöjda med att överhuvudtaget nått finalen. Något de självklart aldrig någonsin skulle erkänna ens för sig själva, men det är trots allt naturligt för ett lag som aldrig på allvar kämpat om en titel av något slag på över tio år.

Chelsea däremot är ett lag där man förväntar sig att vinna titlar varje år numera. Och förra året förlorade vi två finaler. Revanschlusten är säkerligen enorm hos Chelseas spelare. Inte minst efter hur orättvist vi myglades bort ur Champions League som vi utan tvekan (i mitt sinne) lätt hade vunnit hade vi bara fått spela vår rättmätiga final.

Därtill kommer det att spelarna som en man har ställt sig upp och förklarat att de verkligen vill vinna den här segern för Guus Hiddink. Den kanske populäraste managern i Chelseas historia, trots bara 3,5 månader (och en enda förlust) bakom sig. Vi visste dock alla villkoren när han kom så oavsett hur mycket vi önskar tvärtom, så är hans avsked ju inte som Josés.

Så i FA Cupen 2009 är det inte bara klass som Chelsea tar med sig till Nya Wembley, utan minst lika viktigt motivation. Därför tror jag på en Chelseaseger och förmodligen lär cupspecialisten Drogba (med fem mål den bästa finalspelaren i engelsk cuphistoria) göra mål. Vi har även skytteligavinnaren Anelka i laget och gör han mål så vinner han även den specialla skytteligatiteln för cupspel i England! Därtill har vi Frank Lampard som behöver göra ett mål till för att nå sina sedvanliga 20-20+ i ligan, sex år på raken i så fall. En unik siffra för en mittfältare.

PS. Om Chelsea vinner blir Ashley Cole den spelare i England som vunnit FA Cupen flest gånger någonsin. Fem stycken. En otrolig bedrift, även om de fyra första kom med ett annat onämnbart lag.