13 maj 2009

ÅTERHÄMTNING

Jag är med stolthet en fullständigt usel förlorare. Om man inte bryr sig om förluster, varför ska man då överhuvudtaget bry sig om vinster? Bara fjantar och människor som inte bryr sig är bra förlorare. Det är absolut inget att sträva efter. Att vara en bra vinnare, det är däremot något att sträva efter.

Efter tunga förluster brukar jag inte kunna läsa om mitt älskade Chelsea på flera dagar. Den här gången tog det mig till i söndag, efter halvtid i Arsenalmatchen, innan jag ens kunde återvända till Chelsea Vital och till nu innan jag orkar reta upp mig på dessa journalister som skriver utan vett och sans i tidningar över hela världen. Självklart, för de kan inget om att vara supporter, att vara ett fan med så starka känslor för sitt lag att endast familjeband kan ens komma i närheten av en jämförelse. Om ens det. Fast hade det varit "rätt" lag då hade de minsann skrivit annorlunda...det har vi sett så många gånger förut. Ni kan ju tänka er om det varit Barcelona som hade varit offer för domarfjanten från Norge...

Att förlora efter fusk eller vad man ska kalla det, det som hände förra onsdagen är värre än något. Lägg därtill att man gör det mot ett lag som man varit bättre än...ett lag som fånarna kallar världens bästa genom tiderna och som inte ens klarade av att få till ett enda skott på mål under 90 minuter och sedan får ett slumpskott, för det var det hur bra det än var, och de går vidare efter att ett äckel till domare som klart visade var han hade sina sympatier klarat av att döma fel så många som denne Tom Henning Øvrebø, måtte han aldrig någonsin mer få döma internationellt. Sex strafflägen, varav fyra hade varit straffar i vilken annan match som helst och med vilken annan domare som helst.

Det här var mitt fotbollslivs värsta ögonblick någonsin. Självklart bidrog matchens vikt, ekonomiskt och fotbollsmässigt, den behandling Chelsea alltid fått av UEFA, de okunnigas hyllningar av Barca och det hat som media och andra lags fans spydde över oss. Men mest var det orättvisan. De var besegrade på alla plan, och skulle inte ens haft en chans att med världens största tur fått oavgjort hade det inte varit för en korrupt domare.

I finalen i förra årets Champions League var vi det bättre laget nästan hela matchen och en tuva på den usla planen hindrade John Terry från att göra mål när han redan fintat bort van den Sar. Grymt. Men inte värre än när domarna dömde Luis Garcias boll på mållinjen som mål på Anfield några år tidigare.

Tre hemska ögonblick och de värsta förlusterna jag vet. Lätt räknat de värsta ögonblicken som supporter någonsin och de har kommit i samma turnering!!!

I år har vi redan haft mer och fler usla domarinsatser mot oss än något annat lag i världsfotbollen. Arsenal vann på Stamford Bridge efter ett mål som var så offside att offside-begreppet inte ens täckte hur nedanför Chelseas backlinje som van Persie var. På Anfield skämde Mike Riley återigen ut engelska domare genom att felaktigt visa ut Frank Lampard vilket helt avgjorde den matchen.

Vad som hände efter matchen i onsdags! Vad Drogba och Ballack gjorde var fel, men jag tänker inte döma dem för jag förstår ända in i minsta cell av min kropp varför de reagerade som de gjorde. Att de kanske blir avstängda några matcher är inget vi kan protestera emot, frågan är dock hur hårt straffet blir eller om UEFA sätter händelserna i sammanhanget och visar förståelse för fotboll eller om regelrytteriet kommer att vinna (gissa vad jag tror?). Men om Øvrebø inte också blir straffad då är fotbollen så korrupt och snett ute att den förmodligen är utom räddning. UEFA och FIFA motarbetarer varje försök till att få bättre domarbedömningar, hela deras arbete går istället ut på att fördöma tekniska hjälpmedel eller förnyelser som fotbollen och framförallt bedömningen av fotboll kräver. De envisas med att inte tillåta att domare får kritiseras eller ens bedömas efteråt. Den italienska ligan av alla, är ett föredöme då de faktiskt tillåter kritik av domare och domare som gör fel bestraffas med avstängning precis som spelarna.

Men jag stödjer helhjärtat Drogba och Ballack och är mest imponerad av att de lyckades avhålla sig från att nita den norske domarjäveln. Oavsett om det var fel, men vilket var mest fel? Skallepers insats eller att våra spelare reagerade mot den enorma orättvisa han utsatte dem för? Drogba och Ballack reagerade som vi supportrar reagerade och de visade att deras hjärtan verkligen är Chelsea-hjärtan. (Sedan kan jag aldrig någonsin på något minsta sätt ställa mig bakom hot om våld som media påstår, bevisen lyser med sin frånvaro i det jag sett, har skett. Man måste ändå skilja på sak och person).

Plåster på såren var iallafall att återigen bevisa att experter och förståsigpåare som sitter i tv och tidningar och gapar och klämma dit Arsenal på deras värsta hemmasmäll på 32 år. 4-1 på Emirates var rätt skönt, även om det inte var någon revanch annat än för en annan av domare avgjord match, eller betydde särskilt mycket i ligan. Det återgav oss dock rätten till vår slogan, Pride of London.

Nu är det bara FA Cupen kvar av säsongen och två mer eller mindre ointressanta matcher som dock kan påverka nedflyttningsstriden och Chelsea måste därför vinna dem också. För rättvisans skull, men att spela nedflyttningshotade lag i sltuet av säsongen när man inte har något att spela för, det brukar aldrig gå bra. Champions Leagues framfuskade final, ja den struntar jag fullständigt totalt i.

 

Lindy

 

www.sportingbet.com

www.sportingbet.com 

För fakta och initierade kommentarer om Chelsea FC