Glöm ligan...
En fullständigt onödig förlust mot Tottenham, avgjord genom en enda suverän insats, ett kurvat skott av Modric - och Heurelho Gomes i sin i särklass bästa match sedan han kom till Tottenham. Man gråter blod. Men Chelsea visade inte att de ville vinna matchen förrän Modric gjorde sitt mål så jag inte låta bli att tycka det var som det var. Vi hade chansen att krympa Man Us försprång till en poäng och en match och tog den inte. Det är på ren svenska uselt.
Tottenham spelade Liverpool-fotboll, och alla vet ju idag att Chelsea inte hanterar det bra. De lyckades få Chelsea att tappa tempo totalt, de parkerade bussen framför mål och satsade på kontringsfotboll. Hade de inte fått sitt mål hade de förmodligen tröttnat och släppt till, men nu fick de den injektion de behövde och med Gomes i kanonform så vann de matchen. Fotboll är föga rättvis.
Det är precis som förra årets säsongsupplösning, varje gång Man U tappade poäng tappade Chelsea poäng. Mentalt hade jag nog ändå gett upp ligan för ett tag sedan, däremot kan jag inte smälta att Liverpool nu har chans att gå förbi oss och ta den viktiga andraplatsen. (Skrivet innan Liverpool spelar sin hängmatch).
Det som sved mest var att vi såg lika viljelösa ut som under Scolari större delen av matchen. Och vad har hänt med Lampard? Han trivs inte alls i Hiddinks nya system där han spelar mer tillbakadraget och har överlämnat den offensiva mittfältsrollen till Essien. Inte ens Lampards skott och frisparkar duger just nu. Det är naturligt att han har en formsvacka efter att ha gjort en mycket stark säsong och burit Chelsea under Scolari - men nu måste han komma ur den. Viktiga, väldigt viktiga matcher väntar i cuperna.
Vi kan fortfarande vinna två viktiga cuper. Motståndet är tufft i FA Cupen om vi går till final mot United. I Champions League är motståndet på väg till en final av den sorten att om vi bara går dit borde vi få bucklan direkt.
Tyvärr spelas finalen i Rom, en plats som är vansinnigt farlig för engelska supportrar. De knivsvingande äcklen i Rom har nu legat i bakhåll och skadat dussintals engelska fans vid varje match som spelats där. Times On Line, den gamla ärevördiga tidningen har startat ett uppror för att flytta matchen, vilket självklart aldrig någonsin skulle kunna hända under den engelskhatande Platini. Det lär vara minst ett engelskt lag i finalen och vi får räkna med att vi kommer att få läsa om mer knivskärande av Europas just nu sämsta fotbollssupportrar - de italienska. Italiensk huliganism matchar ligans förfall.
Men först ett sådant där vansinnigt trist landslagsuppehåll. Fjorton dagar till nästa match, det är hopplöst så här års, plus att det ger United chansen att återfinna formen.
Jag bryr mig väldigt lite om landslagsfotboll. Chelsea skulle förmodligen slå samtliga landslag i världen. Är helt övertygad om det, liksom skulle så gott som samtliga de lag som är kvar i Champions League. Landslagsfotboll är som italienska ligan - hajpad långt bortom allt rimligt förnuft. Mitt hjärta har alltid klappat lite extra för engelska landslaget, men med tanke på hur Lampard behandlas av engelska fans (de mest buande fansen i världen är de som hejar på de tre lejonen), men ärligt talat, England har inte spelare idag att ta laget till något som helst anmärkningsvärt. Tre världsspelare i Terry, Lampard och Gerrard räcker inte. Resten är för svaga.
Jag bryr mig faktiskt inte om Sverige åker på däng mot Portugal. Vilket väl är det väntade och troliga resultatet, även om Portugal under Queiroz inte är samma Portugal som under Scolari. En del av mig, en ganska stor del, önskar nästan att det ska hända. Stordäng så kanske Lagerbäck äntligen kan bytas ut och skickas ut i någon nordnorsk klubb där han kan tillämpa sin inga-risker fotboll.
Jag går så långt att jag hävdar att det vore bra för svensk landslagsfotboll om vi inte kvalificerar oss till VM. Det gör VM lite tråkigare, men bara lite för vem är inte trött på att se Sverige spela inte-förlora fotboll i gruppspel (och kvalificering) för att åka dit så det visslar om det så fort de tvingas spela måste-vinna fotboll. Eller lyssna till de sanslöst okunniga supportrar som kallas svenska sportjournalister och som hävdar att Sverige kan vinna en turnering, med bara en världsspelare som aldrig varit bra i landslaget - åtminstone inte bra nog i förhållande till hans status i fotbollsvärlden. Och då Danmark just nu är klart bättre än Sverige och släpper fram sina löften, så är en svensk kvalificering den här gången ovanligt långt borta.
