Ingen tur

En på många sätt fantastisk säsong fick på något sätt ett logiskt slut. Ja, inte i verkligheten men praktiken när Chelsea mer eller mindre spelade ut Arsenal stora delar av tiden på Emirates Stadium med juniorer på bänken och skador på Robben, Drogba, Carvalho, Ballack, A Cole, Shevchenko med flera. Och trots straff emot oss (det är bara Man U som får dem med sig, och otroligt usla straffläggare som Man Citys Ball igår som slår en av de sämsta straffar jag sett när de hade chans att ta poäng av United) och utvisning på Boulahrouz.

Vi har haft en extremt skadefylld säsong. Det är i princip bara Lampard som inte har varit skadad under säsongen. Men trots sina 20 mål har han ändå inte varit sig lik. Vi hade dessutom de flesta och de känsligaste skadorna när vi hade som minst råd med dem; under helgperioden med alla dessa matcher. Det kostade oavgjorda matcher. Och i slutet av säsongen när vi ända in på målsnåret ändå kämpade om en unik quadrupel. Något ingen annan storklubb ens varit i närheten av.

Det gick inte, oavgjort mot Newcastle, Bolton och Arsenal i avgörande matcher har kostat oss för många poäng. Vi har mindre antal förluster än United, men fler oavgjorda och sämre målskillnad.

Vi har spelat rekordmånga matcher med en rekordliten trupp, endast 18 seniorer och fyra målvakter. Det måste ändras till nästa år, det är den stora läxan i år. Framförallt kommer vi att skaffa ytterligare en bra mittback. Boulahrouz har varit för yvig, slarvig och gjorde egentligen bara en riktigt bra match. (Då han raderade ut Ronaldinho på Stamford Bridge). I övrigt har vi fortfarande material att bli världens bästa.

Men vi har verkligen saknat tur. Som när vi dominerade mot Arsenal och gör ett fantastiskt snyggt mål - bortdömt för offside. Symptomatiskt för hela säsongen. En säsong med rekordlite straffar för oss, och motsatsen för våra konkurrenter.

Det är känslan från hela säsongen. Det bittraste bittra av allt var självklart att förlora mot det värsta lag, jag vet nu när Leeds försvinner nedåt i seriesystemet. Det har jag fortfarande inte kommit över. Heja Milan.

Vi får gratulera United till Premier League-vinsten. Och se till att ta dem i FA Cupfinalen den 19 maj. Det är vi onekligen kapabla att göra och jag tror med hela hjärtat att vi gör det också.

När känslorna har lagt sig och vi tittar på förutsättningarna är det bara att erkänna, vi har gjort en fantastisk säsong med dessa skador. Vi har sett Drogbas otroliga säsong, världens bästa forward. Essiens dominans och fantastiska säsong som både mittfältare och mittback. Petr Cechs makalösa comeback efter den skadan. Riccy Carvalho som Premierships bästa mittback. Mikels genombrott. Kalou som gjort en riktigt bra debutsäsong. Shaun Wright-Phillips har kommit tillbaka. Wayne Bridge har varit mycket bra. Shevchenko har kämpat och kanske inte fått så många mål som vanligt, å andra sidan har han kämpat hårt och underlättat väldigt för Drogba. Ballack var på g när han blev skadad.

Skador, skador. Och inte bara en gång. Joe Cole hade två svåra skador som helt förstörde hans säsong. Essien, Terry, Carvalho, Ballack med flera har varit skadade flera gånger.

Nu ser vi fram emot FA Cupen. Och en ännu bättre säsong nästa år. För vi är CHELSEA.