FÖR MÅNGA SKADOR

Visst var det en fruktansvärt usel, viljefattig och handlingsförlamad första halvlek mot Liverpool. Men matchen förlorades på läkarbänken. Ingen lag klarar det skadeläge som Chelsea har, speciellt inte när majoriteten drabbat en enda lagdel. Därtill Makelele avstängd efter att onödigt dragit på sig ett kort mot Wycombe.

På tjugo minuter förlorade vi matchen. Inget flyt, något vi tyvärr behöver just. Men målen var resultat av uselt försvarsspel, det finns inget annat att anföra.

John Terry, världens bästa mittback, Ricardo Carvalho, sjuk precis före matchen och en av de bästa mittbackarna i ligan på sistone, Wayne Bridge som var jättebra även i ny position på mittfältet senaste tiden, Khalid Boulahrouz. Alla försvarare. Chelsea fick ställa upp med två mittfältare och en ytterback centralt mot Liverpool. Osäkerheten var enorm. Ferreira var helt borta, såg ut som en amatörspelare. Det var inte bara hans fel, då han inte heller fick understöd från mittfältet. Stundtals hade vi inget försvar även om Petr Cech var tillbaka i sin (fula) nödvändiga hjälm. Två av våra försvare är friska, en av dem spelar där han ska, men var osynlig idag.

Skadelistan förvärrades snabbt i matchen då Arjen Robben fick en smäll på sin dåliga vrist. Carlo Cudicini är också skadad. Liksom Magnus Hedman.

Tycker också det var fel av JM att starta Mikel i Makeleles roll. Trots att Lassana Diarra inte har spelat tidigare i år, är han den naturliga ersättaren i en deefensiv roll. Mikel är alldeles för offensiv till sin natur för den positionen.

Varför Chelsea förlängde Michael Manciennes lån tilll QPR kan jag inte förstå. Chelsea borde tagit tillbaka den unge mittbacken som gjort stor succé i QPR. Inte minst på grund av omständigheterna med försvaret då John Terrys skada vägrar läka.

John Terry är världens bästa mittback, men inte ens jag trodde han var så viktig för Chelsea som han visat sig vara. Sedan JT blev skadad har vårt stabila grundspel fullständigt fallit samman.

Ärligt talat, vilket lag hade kunnat klara av det skadeläge vi har fått. Är det den rekordkorta försäsongen och bristen på uppbyggnadsträning som gäller.

Intressant att notera är även att nyförvärven knappast lyckats, undantaget möjligen Ashley Cole och Mikel. Internationell statistik visar att de spelare som spelade minst en match eller fler i slutspelet i VM har alla varit ur form under hösten och hittills i vinter. Ser man till Chelsea är det tydligt. Lampard har glimtat till. JT var suverän tills han blev skadad. Makelele har varit gedigen, men drabbats av småskador. Ballack står inte att känna igen. Drogba har varit suverän liksom Essien - två av ligans tre bästa spelare utan tvekan. Men bägge landslagen åkte ut relativt tidigt i VM.

Fast dagens insats var förstås mitt fel. Jag blev så chockad av att Carvalho också försvunnit att jag glömde sätta på mig min Chelseatröja. Och det har inte gått bra utan den, så är det bara. När jag kom på mig själv stod det redan 2-0. Skäms.

Det här är en dag att glömma och gömma sig, för att förlora mot gnällspikarna i Liverpool är det värsta som finns. Och de låter oss inte glömma det. (Dessutom tvingades man lyssna till pladdraren Antonelius, till och med sämre som bisittare än som spelare).

Ändå, om Arsenal gör om vad de gjorde i höstas, så är faktiskt inte situationen i ligan förändrad ett enda dugg. Så hur illa det än passar i munnen, heja Gooners.