INGET FLYT

Vi är fortfarande med i Carling Cup, Ligacupen som är ett trevligare namn även om Carling Black Label är ett drickbart lageröl. Så kanske känns det förmätet med en rubrik som ovan. Men så är det. De framgångar vi har, vidare i Champions League, bara två poäng efter Man U i ligan, semi i Ligacupen - det är framgångar Chelsea fått enbart tack vare extremt hårt arbete. Hårdare arbete än vi behövt de senaste åren.

Vi får helt enkelt aldrig de där enkla målen längre. Vi gjorde tidigare massor med relativt enkla mål t ex på hörnor, inte nu längre. Frisparkarna sitter där de ska, men de är numera excellenta individuella prestationer som ger målen. Visst kan man säga att Ballack hade lite flyt när hans stolpträff tog målvakten i ryggen mot Everton, men då glömmer man att Ballack lyckades skruva bollen nästan en meter till höger om muren(!) och ändå få den i stolpens insida. Den bollbanan var närmast osannolik och då de andra två målen i matchen var ännu snyggare fick Ballack knappast den cred han förtjänade för sin frispark.

Vi har massor av spelare ur form. Robben har inte gjort mål på snart tio månader. Shevchenko får det inte att stämma men har ändå gjort sju mål. Shaun Wright-Philips får inte alls ut sin potential och när han någon gång får spela överarbetar han allting så att ingenting stämmer. Hilario växlar jättebra insatser som mot Newcastle med amatörmässiga missar som mot Everton. Boulahrouz tajming är flera tiondelar för sen hela tiden. Kalou försöker men får inte till det heller. Ferreira är inte heller den han var när han kom till Chelsea. Bridge är bra, men konkurrerar med Cole som också är bra. Önskar Bridge kunde byta till högerkanten, då skulle den sidan också fungerar bra. Laget bärs just nu av Essien, Drogba, Carvalho och Makelele, spelare som aldrig är dåliga. Den enormt mångsidige Essien har kanske, trots fokus på Drogba, varit Chelseas bäste spelare i år. Vare sig han spelar offensivt, defensivt på mitten eller som högerback.

Nej, Chelsea spelar inte bra just nu. Vi är en som en bil som baragår på tre cylindrar, vi tar oss fram men det knackar, hoppar och skakar på vägen.

Vi har dessutom skador på världens bäste målvakt Cech, på världens bäste andremålvakt Cudicini. På Joe Cole, som redan är inne på sin tredje allvarliga skada denna säsongen. John Terry är skadad för första gången på hur länge som helst. Världens bäste mittback. Det är inte kattskit på skadelistan.

Tanken på en 18-mannatrupp med mångsidiga spelare är bra - men det är för lite. Vi behöver några back-upspelare till. Särskilt som SWP särskilt och Lassanna Diarra stannat i sin utveckling. Jimmy Smith, som konkurrerar på mittfältet och Michael Manciennes är utlånade till QPR. De är dock lite för unga för att på allvar konkurrera, men bägge utvecklas enligt rapporterna på ett mycket lovande sätt. Även om Manciennes spelar mest högerback istället för sin normala mittbacksposition. Glen Johnson spelar bra i Portsmouth igen efter sin skada, men han är utlånad för hela säsongen.

(Spekulationsmässigt tror jag Diarra kommer att lånas ut till Marseille. En engelsk klubb hade varit bättre. Möjligen kan SWP också lånas ut, men då förmodligen mot en backup mittback som Chelsea lånar från t ex West Ham som vill ha SWP. Möjligen säljs SWP, det lär vara upp till honom själv antagligen. En dröm för alla vore kanske om SWP fick komma tillbaka till Man City för att få tillbaka sitt självförtroende och Chelsea fick låna Micah Richards - fast det är nog inte trovärdigt.)

Det intressanta är att första halvlek i Chelseas matcher för tillfället är mest som uppvärmning idag. Oavsett spelsystem, 4-3-3 som varit så framgångsrikt hittills eller årets föredragna diamantformade mittfält i 4-4-2, så börjar Chelsea svagt. De får verkligen kämpa sig in i matcherna just nu. Å andra sidan gör de det på ett fantastiskt sätt, men det är riskabelt för det är lätt att få en framgångsrik kontring emot sig och förlora i onödan som mot Middlesbrough i början av säsongen.

Att vi sedan har världens kanske bäste matchcoach, vid sidan om Hiddink, betyder mycket. José är aldrig rädd för att försöka ändra en matchbild, byta system eller byta in och ut spelare. Det är en av hans absolut bästa talanger. För att ta gårdagens match mot Newcastle i ligacupen som exempel. Roeder hade samma möjligheter, men tog dem aldrig förrän de sista tio minutrarna.

De senaste fem (tror jag) matcherna har vi ett snitt av två träträffar per match! Det är nästan otroligt så mycket stolpar och ribba är i vägen för Chelseas spelare. Det är som om trävirket är dubbelt så brett på det mål Chelsea spelar mot. Fast egentligen är det ett svaghetstecken och en bekräftelse på att vi inte får de enkla målen. Utom för Drogba förstås som är världens bäste anfallare utan diskussion för tillfället. Som han har utvecklats i år när han fick avlastning av Sheva. Han ligger fortfarande lite för mycket i gräset, och gnäller alldeles för mycket över det. Men han får också ta emot ruskigt mycket stryk och tjuvknep från motståndarna. Men som Steve Clarke säger, det är inte så bra för Chelsea att det bara är Drogba som gör målen - för vi får inte glömma att han faktiskt spelar småskadad just nu. Och skulle han förvärra sina skador - vem ska då göra målen?

Mest trävirkesträffar har Frank Lampard som verkligen inte har något flyt för tillfället. Men som tur var har den mannen självförtroende att fortsätta försöka. Han är så rutinerad att han vet att förr eller senare vänder det. Det tog honom nio matcher att göra sitt 77e mål i Chelsea. Målet som gjorde honom till klubbens mest framgångsrike mittfältsmålskytt före ikonen Dennis Wise. Wise tog dock cirka 150 fler matcher på sig för att göra så många mål. Det var en av Lamps längsta matchserier utan mål sedan han kom till klubben. Självklart hade han en i stolpen igår igen mot Newcastle.

Inte heller får vi några straffar. Den senaste var 9 september. Tur att vi har tre frisparksskyttar i världsklass och ytterligare back-up i skyttar som Geremi som oväntat skruvade in en Zolafrispark mot West Ham. Vi ger dock inte bort många straffar heller.

-----

Vad har vi då flyt med. För en gångs skull hade vi tur i lotten i Champions League. Vi slapp Barcelona till finalen. Vi fick Porto och lag som vi säkert kan besegra på vägen till finalen, dock ej lätt. Men trots allt känns Milan i årets form och Arsenal eller Man U som bättre motstånd än Lyon och Barcelona. Vi hade också tur i lotten i FA Cupen där vi fick Macclesfield, sist i ligasystemet. På lördag lottas semifinalerna i Ligacupen, störst tur innebär att det står Wycombe på lotten, näst störst Tottenham (för de slår oss inte två gånger på en säsong!).

GOD JUL