HITTILLS

Drygt en tredjedel av säsongen har gått och vissa saker går att konstatera. Som att vi ligger bara tvåa efter ett Manchester United som överraskat stort med en osedvanlig stabilitet. Chelsea har däremot tappat två matcher rätt onödigt. Bägge matcherna kunde lika gärna blivit vinster, men sådant är fotbollslivet. Och ärligt talat, hur trist det än är på pappret att traditionen med poäng på Three Point Lane avbröts efter 20 år, sä känns det ändå lite grann som en lättnad att den avslutats. Fast på hemmaplan får traditionen att inte förlora hemskt gärna fortsätta. Målet är att slå Liverpools rekord på 63 matcher, vi har passerat 50 nu.

Helgens match mot Newcastle har ställts in, vilket innebär att Chelseas möte mot flyktade Duff (som inte haft någon jättesuccé i Skatorna) skjuts till kvartsfinalen i Carling Cup. Först kommer vi dock att möta Levski Sofia och om inget oerhört oväntat inträffar vinner vi vår Champions League-grupp - och kanske kan Werder Bremen ta en pinne på Nou Camp och spela bort mästarna från slutspelet på tisdag. Tack vare en insats där motivation slår klass häromveckan i Bremen.

Lite oväntat har William Gallas inte saknats alls. Vilket jag nog trodde. Han har inte heller övertygat i Arsenal som han nog själv trodde. Istället har Carvalho och Terry spelat ovanligt samstämt. De är ett väldigt tryggt mittbackspar och Ferreira och Bouhalrouz har vikarierat hyfsat på platsen också.

Chelsea har spelat hela säsongen hittills med 4-4-2 med en mittfältsdiamant där spelarna varit mer eller mindre desamma även om Makalele och Essien har bytt av varandra i den defensiva rollen. Michael Essien har kanske varit säsongens hittills bästa spelare, i mycket tuff konkurrens med Didier Drogba. Bägge har lyft sig själva minst en klass i år.

Freakmatchen mot Reading var höstens värsta. För skadorna på Cudicini och Cech. Särskilt Cechs skada var ett jätteslag, inte minst som han var tillbaka i sin fantastiska form från förrförra säsongen. Förhoppningsvis kommer han att vara tillbaka till slutet av säsongen, tipset just nu är han kommer att vara i träning i februari. Skadorna öppnade dock för den mycket stora överraskningen, Magnus Hedmans comeback. Något spel lär det knappast bli för nummer 22, men kanske en förlängd karriär i en annan klubb härefter.

Tidningarna spekulerar som vanligt hej vilt om Chelsea och lata journalister som bara klipper andras lögner som Robert Börjesson på Expressen publicerar gärna struntet. Förutom de oändliga raderna av spelare som ska vara klara för Chelsea handlar det mesta om att Shevchenko skulle vara en flopp liksom Ballack. Som vanligt undrar man om dem som skriver det överhuvudtaget ser matcherna.

Visst, Shevchenko har inte gjort lika många mål som i Italien. Som om det vore något underligt. Det innebär inte att han är en sämre spelare eller att han är slut som spelare vilket vissa s k experter mer än gärna antyder. Sheva kommer att börja göra mål, och fem stycken en tredjedel in på säsongen är inte illa. Men att gå från spelet i Italien till världens bästa liga är bra mycket större än folk vill inse. Särskilt för en forward som byter matcher med väldigt växlande tempon till matcher med oerhört tempo och bevakning. Och i spelet utan boll och utanför boxen har Sheva stundtals varit lysande. Vilket självklart JM ser, men så är han inte sportjournalist heller. Och skottet mot Bolton som Jäskelääinen räddade till hörnan som Ballack gjorde målet på var, det var en kanon som förtjänade ett bättre öde. Allra störst nytta har han dock gjort genom att hela tiden öppna upp för Didier Drogba som plötsligt inte längre har tvåmannabevakning hela tiden utan oftast bara en person - och en person räcker inte för att stoppa en Drogba som hittat sin form. Synd bara att han fortfarande ligger lite väl mycket på marken, men med den bevakning han har på sig är det kanske inte konstigt.

Drogba har gjort några fantastiska mål mot Liverpool och Barcelona framförallt. Han har lyft sig minst en klass sedan tidigare. Men det allra mest fantastiska målet har Frank Lampard gjort. Hans lyftning över Valdes i Barca på Nou Camp ur ingen som helst vinkel var fotbollskonst som även Ronaldinho var avundsjuk på.

Michael Ballack har också varit en stor tillgång. En intelligentare spelare finns knappast. Och trots allt skitsnack fungerar Lampard och Ballack utmärkt tillsammans. Problemet på mittfältet, om det nu kan sägas finnas något är att diamanten får Lampard lite väl långt ut till vänster och alla tre mittfältarna kommer faktiskt lite för långt fram - utom Maka förstås. Men även han har klivit fram och gjort sitt första spelmål för Chelsea, tyvärr i förlustmatchen mot Spurs. Följer man Ballacks och Lampards rörelser på planen är det en njutning att se hur de två förstår och anpassar sig till varandra - och det kommer bara att bli bättre ju fler matcher de spelar.

Problemplatsen har varit högerbacken. Boulahrouz började utmärkt och var fantastisk mot Ronaldinho på Stamford. Tyvärr var han lika dålig på Nou Camp. Ferreira har inte heller övertygat och på sista tiden har Geremi innehaft positionen. Han har haft mer problem defensivt än offensivt om vi säger så. Snackisen är att Englands nya högerbacksfynd, tonåringen Micah Richards från Manchester City är prioritet nummer ett nu för Chelsea redan i transferfönstret i januari. Vi har även Glen Johnson utlånad till Portsmouth, tyvärr har han ådragit sig en långtidsskada efter varit utmärkt i inledningen på säsongen.

Förresten var får Finland fram alla duktiga målvakter. Det vimlar av dem inte bara i hockeyn där de nästan dominerar i NHL och massor av andra ligor utan även i Premier League. Jäskelääinens insats i veckan var något av det svettigaste jag sett och sällan har det varit så lätt att utse matchens spelare.

En annan undring är alla dessa fega sydamerikaner som inte vågar komma till världens bästa liga. Och de som kommer dominerar knappast. Tevez och Mascherano har inte varit någon succé i West Ham, vilket fick mina önskningar om Tevez till Chelsea att vara felbaserad. även om jag tror de kommer att bli allt bättre när de precis som våra nyförvärv kommer in i tempot och hårdheten. Sydamerikaner tycks varken våga eller vilja spela i Premier League även om Ronaldinho faktiskt ändrat uppfattning och sagt att han skulle kunna tänka sig att spela där i framtiden. Alla löften som tipsas om klubbar idag har alla dock önskemålet att spela i Spanien, helst i Real Madrid tydligen. Trots att få av dem utvecklas där heller, se bara på Robinho.

Vi är kvar i Carling Cup, i kvartsfinal. Vi är vidare i Champions League och rödingarna från irländska sjön ligger bara tre poäng och några mål före oss. FA Cupen har inte startat. Alla mål ligger framför oss, förutom Community Shield som vi tyvärr förlorade mot Liverpool som vi säkert lär få möte i alla cuperna med den tur i lottningen vi brukar ha. Liverpools ligaspel är däremot mer än uselt. Säsongens största flopp, åtminstone för mig som hade dem som Chelseas största utmanare. Även Arsenal och Tottenham tillhör flopplagen. Frågan är om något av de tre lagen ens klarar sig till Europcupspel. Chelsea och Man U ligger redan 11 resp 14 poäng före trean i ligan, överraskningen Portsmouth. Det hade ingen räknat med efter deras säsong förra året. 2007 ser bra ut, men som vanligt ska vi avvakta tills jul- och nyårshelgerna intensiva schema är över. Fast....

vi vinner ju allt, eller hur?